Kommunchef

Inlägg med etiketten ‘Personligt’

På senare tid har framförallt Södermanlands Nyheter på olika sätt mer eller mindre rasat mot ledningen i Landstinget Sörmland. Bakgrunden är arvodesbestämmelser som inte fattats beslut om i rätt instans. Vad jag förstår så har det inte inneburit några merkostnader, men ett fel är begånget för länge sedan och nu är det tillrättat.

Igår läste jag Karin Welins och Åsa Kullgrens inlägg på Second Opinion. Artikeln avslutas med följande vädjan.

En nyanserad och saklig rapportering med grund i fakta kan väl ändå inte vara ett orimligt krav?

Medierna i P1 tar upp samma fråga idag under rubriken Nyköpingsuppror.

Nu ställs frågan om inte Södermanlands nyheters granskning övergått i kampanjjournalistik utan proportioner.’

Fredrik Pettersson ger en .

Jag och mina kollegor och medarbetare har i ett halvår målats ut som giriga roffare och arroganta maktmänniskor genom rapporteringen i Sörmlands Nyheter. Här kommer, i ett långt och helt ocensurerat inlägg, my side of the story.

Jag känner igen frustrationen som uppstår när man inte får fram fakta i en diskussion. Fakta, som vi var och en kan bilda oss en uppfattning utifrån är en förutsättning för en välfungerande demokrati.

Jag läste för en tid sedan Malin Ullgren på DN-kultur debatt om Den nya faktafebern. Hon inleder med;

Statistik, siffror, sakkunskap. Just nu tycks vi besatta av kalla fakta. Varför? Till slut har vi tröttnat på löst tyckande i medier och bloggar, skriver Malin Ullgren.

Jag tror att många människor vill ha möjlighet att vara med och se saker såsom du är, utan att det alltid behöver få någon annans personliga analys. Där fyller en öppenhet med statistik, siffror och sakkunskap en roll. Jag tror dock att man utöver det vill ha tolkningar, gärna från många olika vinklingar för att skapa sig sin egen sanning. Människor har inte tröttnat på löst tyckande, men vill kunna värdera det.

Så fort man analyserar ett ämne så gör man det givet en referensram. I forskningen benämner man ofta det som att tillämpar en viss teori – sedan ska man enligt metodiken följa den teoretiska ramen utan personlig vinkling i ”faktadelen”. Då menar man att det man kommer fram till är sant, ofta med brasklappen givet den teoretiska ansats som valts. Gott så, bättre går säkert inte att göra. Men i grund och botten är vi människor alltid subjektiva.

Det finns inget motsatsförhållande mellan fakta och personliga värderingar!

Så – gärna fakta, gärna åsikter och sedan självklart min egen slutsats om ”sanningen”.

Här finns en otroligt viktig uppgift för alla duktiga jornalister i Sverige som väljer att leva och verka vid pressens opinionsnämnds etiska regler.

Ge korrekta nyheter

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

…

Hör båda sidor

13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.

Att dominerande journalister tar sig friheter som du och jag inte har händer hela tiden.

Bara denna vecka så har jag förvanskats och utsatts flera gånger. Ett exempel är vad jag sade i en text om chefsrörlighet, se bild – där jag givetvis på intet sätt instämmt, men däremot sagt att jag känner till. Jag ringde då till ansvarig utgivare som snyggt rättade till det.

Bakrunden är att journalisten fortfarande är sur på mig för att jag publicerade hennes insinuanta frågor på min blogg. Hon vägrar därför maila mig citat utan talar in dem på min telefonsvarare. När journalisten samma dag ringer och är irriterad för att jag inte vill bestämma vad jag tycker om en återremiss om organsiationsförändringar så avslutar hon med att säga att hon och nyhetsavdelningen är mycket konfunderande över det faktum att ”opinionsavdelningen” rättar i hennes artiklar. Jag har nog sårat henne. Hon äger själv att hon känner sig kränkt.

Intresssant både gällande Katrineholms Kurirens journalister och chefredaktören som intervjuades i dagens medierna är det uppenbara ovana att själva bli granskade. Deras enorma vana att definiera sina budskap och äga publiceringskanalerna.

En annan aspekt är att många verkar ha en bild av att det som står i tidningarna är sant. Jag har på senare tid talat en hel del med människor som är uppörda över justeringar i bildningsnämndens verksamhet. När vi talat ett tag så har det vid flera tillfällen frågan -”Varför står inte det i tidningen?” uttalats. Detsamma  framgår bl.a. i dagens medierna.

Nåväl, de som nu utsätts för granskning har mitt fulla stöd som människor. Alla människor kan göra fel och lära sig av det. vad jag förstår så är det vad som hänt. Just nu behöver de nog bara medmänniskor som finns nära.

När det blir som intensivast så är det lätt att tappa sin vanliga tilltro till sig själv och sitt omdöme. Mitt i #kkgate malde mina tankar dygnet runt. Sent en natt skrev Maria Andersson på min facebooksida.

Mattias, Du är en man att beundra! Tänk om fler kunde vara som dig! Jag tror bannemej vi skulle ha ett bättre samhälle då.

Då kom tårarna.

2010-05-20

För en tid sedam såg jag och min fru filmen , med bl.a. Nicolas Cage. Om man nu får säga att man berörs av Hollywood-filmer så säger jag JA, absolut det kan jag göra. Jag kan verkligen rekommendera denna film.

Att veta vad som ska hända, att veta när livet är slut, att se slutet, väcker många frågor och för mig rädslor. Ett slut är ett slut på det jag känner till, en väg till något ovisst.

Hur vill jag möta slutet på det kända livet?

En scen i denna film visar just det. Att i armarna på dem man älskar så där allra innerst möta det okända omfamnad av kärlek. En motsvarande scen finns i filmen Titanic, en gammal man och kvinna inser att slutet är på väg och väljer att spendera sina sista minuter i livet omfamnande varandra i kärlek, i lugn.

Kärlek är nog det närmaste jag kan se meningen och sammanhanget.

Reblogg 2010-11-09

 
Jag funderar över vad det är som skapar. Vad det är som gör att vi människors drivs och åstadkommer saker. Vad det är som gör att vissa människor kan åstadkomma så mycket, medans andra mest tycker om det andra gör. 

Jag har precis läst en bok om mod. Detta är mina tankar. 

• Mod är inte din frånvaro av rädsla, förtvivlan och dubier.  
• Mod är när du fortsätter kämpa trots mentalt och reellt motstånd.  
• Mod är att du vågar bidra med det du är trots att det är svårt.  
• Mod är inte vem du är utan en förmåga som gör att du kan visa och agera i enlighet med vem du är.  
• Mod är ditt hjärta, tänk på engelskans courage och franskans coeur.  
• Mod är en grundkompetens som gör dig till människa – vem du är bestäms av dina val valen kräver mod.  

 

Det finns olika sorters mod.

Fysiskt mod finns hos litteraturens, historiens och filmens hjältar. Det kan ta sig uttryck i dominans över andra människor. Fysiskt mod som utförs i handling har sällan att göra med ditt inre. För att utveckla ett givande fysiskt mod behöver du integreras i dig själv. Ett positivt fysiskt mod kan vara när din kroppsuppfattning ökar.  

Moraliskt mod är när du står upp för vad som är rätt fel oaktat konsekvensen. Du gör det för att ditt hjärta säger att du ska göra det. Därför att det är den du är. Det är en förmåga till empati med andra människor och kanske framförallt en förmåga att se andra människors lidande och våga ta in det. När du saknar moraliskt mod vill du inte bli inblandad i en konflikt du passerar på gatan. När du har moraliskt mod funderar du inte ens över alternativet att passera. 

Socialt mod är ditt mod att knyta an till andra människor. Det är ditt mod att vara öppen och därmed sårbar i din relation till andra. 

Mod är också att ha mod att följa sitt hjärta, trots att det du gör kan komma att visa sig vara fel. Mod är att fortsätta följa ditt hjärta och ta konsekvenserna av det. Mod är också att våga ta in och revidera din inre uppfattning. 

Dessa olika typer av mod är alla mod inom den ram, box du lever ditt liv. För att skapa nytt så måste du komma utanför boxen, eller varför inte ifrågasätta boxens existens?

Skapande mod är att våga närma dig det outgrundliga, att utforska det du är rädd för. Modet utanför boxen tar oss närmare avgrunden, det vi inte förstår. Tänk på konstnären genialitet som kan övergå i vansinne och självmord. Skapande mod är att balansera på den gränsen. Skapande mod är att exempelvis våga fundera på livets mening, på varför vi lägger ner så mycket kraft på saker som inte har någon som helst betydelse när vi är döda. Men skapande mod kan också vara att se nya vägar att utamana de paradigm och rutiner som styr ditt liv.
 

Jag är den jag är inom mig i min själ och hjärta.

För mig blir mod centralt för att ge uttryck för att vara den jag är.

Mod är att bli det jag kan bli, mod är att bli den du kan bli.

All förändring börjar med mig själv, all förändring börjar med dig sjäv.

Inspirerad av Rollo May – Modet att skapa. Tack till för boktipset.

I psykologin och i olika ledarskapsböcker brukar man tala om begreppet flow.

Flow kännetecknas av: Att koncentrationen intensifieras, att medvetenheten ökar och att känslan av passerande tid upphör. Efteråt upplever man en känsla av tillfredsställelse inombords.

Känner du igen dig i flow?

Jag gör det. När jag under en tid varit uppe i varv och, så att säga, högpresterat så gör det mig nästintill hög på energi. Jag skulle kunna flytta berg ;)

Flow är bra och i ledarskapsböcker något som ledaren ska försöka uppmana och stimulera till.

Men det finns en baksida. Min handledare hjälpte mig att se den härom veckan. Hon kallar det post-prestations-depression (PPD). Dvs efter-prestations-depression. Det är en känsla av tomhet, trötthet och håglöshet som kommer efter stressiga och/eller flow-perioder.

I PPD-stunder så känns inget speciellt kul. Men, det är helt normalt. Kroppen och knoppen behöver vila. Det viktiga är att låta den göra det då. Att identifiera när PPD är på väg och låta den komma.

Känner du igen dig?

Under ledarskapsveckan i Katrineholms kommun så talade jag om min syn på ledarskap utifrån Fem deviser. Vi är vår värld! För mig är ledarskap att påverka och att påverkas. Som ledare och kommunchef är min vision ”Vi är vår värld”. Var och en ser vi vår del och tar ansvar för vårt bidrag till det gemensamma.

Delaktighet i problemet ger förändring.
Delaktighet kräver öppenhet.
Öppenhet ger sårbarhet.
För att öppenhet ska bli meningsfull krävs feedback.

Idag fick jag en härlig feedback från en medarbetare.

Måste säga att även om jag ibland känner att jag jagar det där tåget som redan gått så föredrar jag faktiskt det framför att släpa en mossig ledning bakom mig! :)

Att hitta balansen mellan att vara visionär som ledare och att tappa verklighetsförankringen kan ibland vara hårfin.

Grunden för utveckling som människor är att ta ansvar för våra val.  För att ha ansvar måste vi var och en ta ansvar. Ansvar är alltid individuellt. För att vi ska hjälpas åt att växa måste vi ge varandra ansvar och våga ge varandra feedback på det vi gör. När vi utkräver ansvar av varandra, så hjälper vi varandra att växa. 

Fördomar hjälper oss inte att växa, därför att de inte värderar vårt handlande utan dömer oss med något annat förtecken. ”Prejudice” – fördom säger det bra. Att dömas före.  Fördomar är åsikter som bygger på ofullständig kunskap om personens handling. En fördomsfull attityd gör en person uttrycker antipati för enskilda och grupper av människor.

Vem är fördomsfri?

Igår var jag i badhuset med mina barn. När vi busade som bäst i bassängen stod en man bredvid oss, då och då plaskade han väldiga iväg en tur i bassängen. Jag hade inom några sekunder skapat mig en bild av vem han var/är.

En svart man som stod och stirrade på vår lek – herregud, låt oss vara ifred, låt oss vara i vår bubbla!

Mannen är inte min fördom – han är visade det sig en underbart trevlig människa och i vårt samtal kunde vi hitta varandra. Jag försöker så mycket jag kan att se individer, men är på intet sätt perfekt.

Jag tycker att ingen människa kan värderas utifrån generella uppfattningar – det är fördomar. Alla är vi individer och alla är vi ansvariga för och ska värderas utifrån våra handlingar.

Kan vi kräva ansvar av alla?

Är en generell uppfattning alltid en fördom?

I ett möte är det viktigt att vara närvarande. De flesta av oss skulle nog säga att man bara kan vara närvarande på ett ställe samtidigt. Jag påstår till och med att jag behöver se dig, verkligen se dig för att vi ska få den kontakt som krävs för ett djupare möte.

Ändå så sitter jag med min familj i soffan och skriver detta inlägg eller kollar ett twitterflöde eller ägnar mig åt någon annan digital kommunikation, med just dig som kan vara på andra sidan jorden. Jag anser, trots familjens stundom inkommande pikar att jag ändå är närvarande hos dem. Är jag det?

Jag tror att jag i det läget har en delaktighet som snabbt kan gå över i en närvaro. Delaktigheten fungerar för att hänga med i ytliga diskussioner – där kan jag vara på flera platser.

När jag gick en kommunikationsutbildning för några år sedan så fick jag lära mig om löken som en metafor för kommunikationens olika faser.

Löken skalas i olika lager ungefär som att vi börjar att tala om väder och vid, sedan aktuella nyheter, och fortsätter med vad vi gjort sedan sist, för att komma in på vad som betyder mycket för oss, fram till vad som påverkat mig och dig, för att kanske sedan tala om våra mina djupare känslor och sedan om vem jag är. Alla samtal går förstås inte hela vägen in till kärnan. I samtalet kommer vi också vandra fram och tillbaka, ut och in i dessa lager.

Några av oss kan taoss långt in mot mitten på sociala medier, men hur som helst vid användning av sociala medier så har vi redan skalat av några lager på löken när vi träffas AFK, eller som somliga skulle säga i den verkliga världen. Det fysiska mötet blir effektivt – du har ju redan sett på facebook vad din vän gjort på sistone, ni behöver inte lägga tid på det och istället dyker ni närmare löken mitt.

Därför menar jag att kommunikation via sociala medier kan öka kvalitén på våra möten öga mot öga. Om jag också lyckas att dra uppmärksamheten från dig i vår digitala kommunikation när den analoga kallar från de yttre lök-lagren så ror jag nog hem den analoga relationen också – i kärnan :)

 

Jag är inspirerad av Jan Eliasson, en man med en naturlig framtoning och en enormt stor och djup kompetens om världen ur ett makroperspektiv.

Vi har världen i Sverige och Sverige finns i världen. Men vet ni att Sverige bara är omsluter 0,8% av världens ekonomi?

Det finns inget lokalt, lokal är globalt. Länder vi tidigare kallat utvecklingsländer såsom Kina, Indien, Brasilen, Sydafrika och Indonesien är inte bara ekonomiska krafter, de är världspolitiska krafter av rang. I detta sammanhang är Sverige som land för litet, vi behöver verka genom och vara lojala mot Europeiska Unionen som sett i ett globalt perspektiv är en relativt liten sammanslutning. Jag tror att det det lätt att vi var och en begränsar vårt tänkande och perception till det som är oss närmast. 

Det är som att vi inser att vi påverkas, vi har vetskap om att vi såväl ekonomiskt som teknologiskt är sammanlänkande globalt men vi tar inte konsekvenserna av det. Åter, lokalt är globalt!

Globala problem har tyvärr inte globala lösningar. Vi ska inte tro att någon överstatlig makt eller institution kommer att lösa några problem åt oss – eller vad tror du?

Ingen kan gör allt men alla kan göra något.

Kommunikationen i dialog är grunden för att verka och påverka tillsammans. Med ett förtroende för varandra vågar vi vara öppna med vilka vi är och vilka problem vi har. Jag tror att om  människor får en plattform för samarbete så kommer de kommer att samarbeta. Därför tror jag på nätverkssamhällets kraft att skapa en bättre värld. Vi är de vi är, men vi är också våra relationer. Ju mer vi samarbetar och destå mer nära relationer vi har ju bättre förutsättningar har vi för ett globalt ansvarstagande, eller vad tror du?

 

När jag ser detta så undrar jag vilka problem som är de egentliga, de utanför mig själv eller de inom mig?