Mattias Jansson

Jag förstår verkligen att det är medias uppgift att granska men blir så TRÖTT på denna uppdelning.

Fråga 3 skulle kunna lyda: Vad är syftet för kommunen att prata med andra människor? Fråga 4 kan jag inte ens läsa utan att dra på smilbanden. Fråga 6: Är det ekonomiskt försvarbart att du som kommunchef lär dig retorik och argumentationsteknik i ditt yrke? Fråga 11 … ja, då skrattar vi mycket … Jag tänker så här, jag möter dig på stan, jag bor i kommunen. Vi småpratar, du i syfte att skapa relation till en väljare kanske, jag i syfte att kanske ta reda på något, förstå något. Plötsligt frågar jag vart du har köpt den snygga jackan för en sån kanske jag vill köpa till min man (om jag hade ngn). Då säger du att näe, det där får du nog prata med mig om efter arbetstid sörru. Jag kan inte prata om oväsentliga och banala saker när jag jobbar. OMG (översättning: oh my good … översättning: Å herregud + uppgiven suck).

Fråga 12 förstår jag bättre. Det man inte känner till eller vill ha/har en förståelse för är alltid “inte bra”. Så fungerar vi. Då ankommer det på dig kanske (i det här fallet)att visa på nyttan och förklara den på ett sådant sätt så att mottagaren av budskapet förstår. Och varför inte hänvisa också till andra politiker. Jag har nog sett Göran Hägglund smyga in lite småprat på arbetstid (för att det _tillhör_ att vara social, oavsett media/arena).

Jag avundas dig inte men när jag ändå är i farten vill jag säga att du är beundransvärd som tar “nya” grepp i ditt arbete och förstår att det här med sociala medier inte är en fluga. Vad jag tror att du framförallt gör är att ligga hästlängder framför andra i din position som faktiskt ska skapa relationer till kommande väljare. De som växer upp med sociala medier, vet mer (än t.ex. andra …) vad det är och hur det fungerar och vilken nytta det för med sig. Men det är alltid dom som går först som får ta den största smällen.

En annan sak som just nu diskuteras på twitter är huruvida Katrineholms-Kuriren finns på twitter eller inte. Tänk så många journalister jag kommunicerar med där! Och så många tips de får från användare och så många efterlysningar de får napp på och så många intressanta artiklar de twittrar om och därmed driver besökare till sina webbsidor. Men det är ju inte alla som vill ha det så.

Det är inte själva mediet som gagnar medborgaren, utan hur kommuner och myndigheter använder dessa för att kommunicera med en viss målgrupp. Hur vi anpassar oss till nya generationens krav på informationsflöden. Fördelen med sociala medier är just att målgruppen i detta fall har valt att följa oss. Dessa informationskanaler bör användas av det offentliga på samma sätt som nyhetsmedier och även företag har valt att kommunicera med sina läsare/kunder. I framtiden ser jag att våra hemsidor till största del kommer att bestå av interaktiva element istället för idag statisk information. Dvs. att våra medborgare kommer att följa @tekniskakontoret på twitter för att ha viktig information till hands och snabbt kunna nå relevant tjänsteman. Man kommer inte att ringa eller själv aktivt söka information på webben.

Twitter är heller inte bara vad man skickar ut i etern utan även vad man själv tar in, dvs. omvärldsbevakning och ett nätverksverktyg. Medborgaren som tycker att twitter kan liknas en lekstuga kanske även tycker detsamma om visitkortsutbyte och nätverkande som ju accepteras som verktyg att förbättra sina relationer? Jag vill bo i en kommun med en ‘well connected’ kommunchef som välkomnar nya tider än en som mossar bakom sitt skrivbord…

Personen som skrivit frågorna är uppenbarligen inte ens barn eftersom han/hon inte lärt sig sociala medier och hur de fungerar. Vem som helst kan lära sig köra buss också – men är det försvarbart att kommunens bussar körs av personer som inte utbildat sig av proffs? Penseo ger (antar jag) helhetsbild, en strategi och bygger upp ett system som gör att ni som kommun kan använda nya medier med bibehållen offentlighetsprincip etc. Respektive att det handlar om marknadsföring. Ska man enligt journalisten sluta med sånt också?

Sen har du redan svaren: om du inte använder sociala medier är som att inte använda telefonen osv.

Tyvärr kommer du få stryk i tidningen oavsett vad du svarar: det här är inte nyfikna frågor utan journalisten har redan i princip skrivit artikeln och den kommer handla om att du slänger ut onödiga kommunala pengar på Twitter och Facebook, gör inte ditt jobb osv. Skola, vård och omsorg kommer ställas emot det (trots att 230 lök är peanuts i det läget).

Hej Kommunchef,

jag tycker att dina aktiviteter har ökat mitt intresse för din kommun.

Men det verkar inte Kuriren tycka.

Eftersom de har varit vänliga nog att ställa frågor till dig som uppenbart visar vinkeln de tänker köra är det nog bäst om du svarar – annars kommer det att bli krigsrubriker typ “Kommunchefen mörkar sitt missbruk*” (*twitter).

Jag föreslår följande strategi – älska ihjäl dem.

1. Hur och varför startade projektet sociala medier?

Svar: Ge dem datumet för din första tweet. (relevans=0)

2. Hur togs kontakt med Thomas Selig och sedan när har han ett avtal med kommunen samt hur länge?

Svar: Ge den datum, kontaktform och avtalsdatum. (Relevans=0)

3. Vad är syftet med sociala medier i kommunen?

Svar: Det finns inget särskilt syfte med sociala medier utöver att kommunen måste, som en del av sin kommunikation finnas där kommuninvånarna är. Samma fråga ställdes i webbens barndom – “Varför ska kommunen finnas på webben?”. Idag är det en självklarhet att kommunen finns på webben och erbjuder information och e-tjänster. Om vi letar i Kurirens arkiv kommer vi säkert att hittar en vinkel som ifrågasätter att kommunen skaffar telefon – bara vi går tillräckligt långt tillbaka i tiden.

4. Hur gagnar sociala medier kommunmedborgarna?

Svar: Kommunen, precis som alla Sveriges kommuner, är den organisation som tillhandahåller mest service till medborgarna. Ofta när folk tänker “staten” är det kommunen som är den utförande parten. Varje dag berörs kommuninvånarnas liv av kommunal verksamhet, om det gäller dagis, skola, äldrevård, turistverksamhet föreningsliv, näringlivsutveckling, mat, krogtillstånd, taxor, vatten, socialbidrag, energi och jag kan fortsätta i det oändliga. Till och med att utse “god man” till de som behöver.

Vi (kommunen) är den största organisationen inom kommunen som måste kunna kommunicera med medborgarna otaliga gånger varje dag. Om nu våra medborgare finner Facebook som en viktig plats för sin kommunikation , ska vi sitta här inne på kommunkontoret och huka oss bakom några anslagstavlor där vi sätter upp beslut och kallelser? Nej. Vi måste ta dialogen dit medborgarna är.

Och då har jag inte ens berört den del av dialogen som handlar om vår fundamentala roll i det demokratiska systemet…

5. Enligt fakturor har kommunen under 2010 betalat drygt 267 000 kronor till Seligs företag Penseo för att bygga upp en plattform för sociala medier. Vad är din kommentar till kostnaden och vad tror du skattebetalarna tycker?

Svar: Jag är övertygad om att skattebetalarna förstår – om vi ger dem alla fakta – om behovet att bygga upp en plattform för sociala medier. Och att de tycker, givet att de får all information, att det är väl spenderade pengar.

6. Twitter och Facebook är ju ganska enkla verktyg som vem som helst kan lära sig att använda på egen hand, oavsett om du är barn eller vuxen. Är det ekonomiskt försvarbart att betala en konsult för att lära sig hur man skriver på Twitter?

Vi måste, som myndighet, använda sociala medier på ett sätt som bygger trovärdighet. Många privatpersoner, inkl jag själv har upplevt att man uttryckt sig klumpigt eller dåligt, bara för att sekunder efteråt upptäcka att det har blivit fel uppfattat av de som läst det man skrivet. Ingen rolig känsla kan jag lova. Säkert samma känsla för en journalist som efter tryck upptäcker att vinkeln man tog i en artikel var småaktig eller felaktig. Vi har inte “råd” att göra för många fel. Därför behöver vi hjälp, precis som vi i de flesta kanaler som vi börjar använda kräver utbildning. Det är inte Twitter eller Facebook i sig vi behöver utbildning i, men visst vill du inte att kommunen ska misslyckas med att vara tydliga och korrekta i sin information när det gäller något viktigt.

Samma fråga dök upp i webbens barndom, förresten…

7. Finns det kanske fler kostnader i samband med sociala medier? Exempelvis inköp av utrustning?

Svar: Nej, en del i tjusningen är att vi kan använda vår befintliga vagnpark. Däremot funderar vi kanske på att köpa fler mobiltelefoner med kamera och uppkopplingsmöjligheter. T ex vore det ett lyft för räddningstjänsten, skolvärdarna eller hemvården att snabbt kunna sprida bilder direkt från aktuella händelser. Men, precis som i webbens barndom – detta kommer att kräva nogrann analys – både om lagrum (t ex PUL) och om det rent av är lämpligt. Ska en räddningsledare publicera en bild från en olycka för att varna andra? Det är inte enkla frågor – och vi behöver all hjälp vi kan få för att se till att vi inte skadar mer än vi hjälper. Ännu ett skäl till utbildning och stöd i processerna för hur våra policies kring sociala medier ska utvecklas.

8. Än så länge är det ju mest du som nyttjat de sociala medierna. Du är bland annat en flitig twittrare har vi noterat. Hur mycket av din arbetstid går åt till twittrande och andra sociala medier?

Svar: Det är inte riktigt mätbart i formen “arbetstid”. Jag har snarast ökat mängden tid jag arbetar

Alternativ 1 – för att vara lite ekivok; förr gick jag på toaletten och gjorde “ingenting” – nu hinner jag med ett par tweets [nota bene - denna passus kommer ofelbart skapa rubriker som "Sociala medier - en skitsak för kommunen"]

Alternativ 2 – numera ägnar det som annars blivit “dödtid”, t ex när jag väntar på nästa möte i korridoren eller står i lunchkön. Blivit mycket mera på kvällar och helger måste jag tillstå.

9. Du reser också runt och föreläser om sociala medier tillsammans med Thomas Selig. Gör du det på arbetstid? Enligt en faktura vi tagit del av från annan ort har kommunen fått 6 000 kronor för en föreläsning. Ingår då resor och arbetstid? Vem betalar ev övernattning? Får Thomas Selig ersättning från dessa 6 000 kronor?

Svar: (Svara 100% sanningsenligt – desarmerar frågan helt om du svarar på allt)

10. I februari 2010 avslog kommunfullmäktige en motion om att utarbeta en bloggpolicy för anställda i Katrineholms kommun. Samtidigt beslutade fm att kommunstyrelsen ska göra en översyn av kommunikationspolicyn och ta fram riktlinjer för hur sociala medier från användas under arbetstid. Vad har hänt?

Svar: Massor. Det är dock ett oerhört komplex arbete – vi inkorporerar alla kanaler i kommunikationspolicyn. Vilket är svårt – se själv vilka frågor du ställer. Vi måste t ex se över vilken relevans det har att annonsera i Kuriren, fler människor i kommunen använder Facebook än prenumerera på Kuriren. Ska vi gå till “Kungs” och be att få slippa annonsera i tidningen i enlighet med kommunallagen? Och köpa direktreklam och Facebookannonser istället? Kanske sms:a ut till alla kommunmedborgare med kvittenser? Som sagt – i en föränderlig värld är en kommunikationspolicy något av det svåraste man kan ge sig på – och ett ständigt förändringsarbete. Tyvärr är inte Katrineholm en plats där tiden står stilla och alla läser Kuriren…

11. Anser du att det ingår i din tjänst som kommunchef att twittra, blogga och facebooka på arbetstid om ibland ganska oväsentliga och banala saker som inte alls har med kommunal verksamhet att göra?

Svar: Ja. Det är viktigt att medborgarna kan se att vi som arbetar varje dag för deras väl och ve finns med i samhället och inte är ansiktslösa tjänstemannafunktioner. Det är givetvis en risk för att det kan bli för banalt, men den risken är väl värd att ta för den möjliga vinsten att en enda kommuninnevånare känner att de kan öppna ett upp en dialog med mig eller mina kollegor. Alla vågar inte prata med journalister. Eller andra potentater.

12. Vilken är din kommentar till de kommunmedborgare som tycker att din användning av sociala medier kan liknas vid en ”lekstuga”?

Svar: Jag blir glad att de uppmärksammat att jag använder sociala medier och bjuder med glädje in dem i samtalet. Och kan de hjälpa mig att bli bättre, och att deras upplevelse av “lekstuga” blir mindre har deras engagemang utvecklat mig och kommunen. Inte illa, bara i förbifarten.

13. Hur lyder din arbetsbeskrivning som kommunchef?

Svar: (skicka en scannad kopia av din arbetsbeskrivning. Missa inte att stryka under de delar som handlar om information, utveckla, demokrati och näringsliv!)

PS. Fega inte ur – utan påpeka för klanten på Kuriren att du genom ditt upprop kostnadsfritt fick hjälp av ett flertal ganska namnkunniga individer från nätet – inklusive en elak fd problemlösare.

Jag skulle understryka de abstrakta värdena.

Ex: 267.000 såsom väl investerade.

Uppmärksamhetsvärdet för Katrineholm som “technocity” i

olika media (tack vare dig/er), har förräntat den där summan – många gånger om. (267k – 15 sek Lustgård i TV4?)

Sicken “fringis”.

I övrigt: Beskriva sociala media – satsningen som

ett verktyg för ökad tillgänglighet/transparens.

Så uppfattar jag den, åtminstone. Och jag betalar skatt.

I Katrineholm.

Tror liksom Deeped, att du kommer få dig en duvning.

Trots det faktum att somliga frågor lämnar …

…eh, en del i övrigt att önska?

Håll i hatten!

Denna post med all kommunikation är ju lysande som exempel på hur det fungerar. Och att det fungerar. Made my evening!

Haha Mattias det här var nog dom roligaste frågor jag läst, jag är ju 19 år och jag skulle lätt kunna svara på flera av dessa frågor. Och då tycker jag att KK skulle ha svaret på dessa frågor själva. Och jag vet att alla i min klass i Mp3 tycker att det var riktigt kul och bra att du var hos oss och berättade om allt som ni i kommunen gör för att vi ska få det lättare att kommunicera med dig.

Jag tycker att du gör världens bästa jobb med detta!

Hej!

Jag har kommenterat på Twitter, men detta är en intressant fråga. Det är inte helt självklart att ta till sig sociala medier som sådant. Gillar speciellt Eirikurs kommentar ovan.

Jag själv började twittra för att försöka förstå den målgrupp jag jobbar med, nämligen civilingenjörsstudenter. Och för att försöka förstå hur vi kan använda sociala medier i vår kommunikation kring rekrytering. Framförallt eftersom jag arbetar på ett bolag vars affär drivs av användandet av de mobila nätverk vi bygger (bland annat).

Jag är fascinerad av sociala media men har ännu inte kommit på hur vi kan använda dem för att rekrytera rätt personer. Men utöver detta så finns en sidoaspekt som jag inte alls hade räknat med: Twitter har snabbt blivit en av mina egna främsta källor för lärande.

Som chef inom HR förväntas jag hänga med i trender kring lärande, chefsutveckling mm. Jag förväntas förstå Talent Management och rekryteringsfrågor. Genom att följa ett gäng insatta i dessa ämnen på Twitter får jag varje dag ett antal intressanta länkar till relevanta bloggar och tidsskrifter inom de ämnesområden som berör min professionella utveckling.

Twitter har alltså snabbt blivit en utmärkt sorteringsfunktion! Genom att andra läser och skickar vidare relevant material lär jag mig själv snabbare.

Detta är viktigt, framför allt som ständigt lärande är något alla organisationer måste arbeta med. Som medborgare ställer jag gärna ett sådant krav på min kommuns anställda: Håll er a’jour med vad som händer. Snabbt och kostnadseffektivt. Så jag slipper spendera dyra skattepengar på kurser.

Hej Mattias

eftersom det mesta redan är sagt, så kanske bara några personliga kommentarer är på sin plats.

a. Acceptera inte samtalets premiss – den sociala mediesatsningen är inget misstag eller slöseri med skattepengar. Som vi pratade om i intervjun före jul, så har utomstående svårt att förstå hur en liten arbetsinsats kan få sådant stort genomslag.

b. Svara inte i timmar på hur mycket arbetstid som går för sociala medier – det är ju en del av arbetet, ett sätt att arbeta, dvs. att vara trensparent.

c. Denna diskussionstråd är ett mycket bra exempel där sociala medier ger upphov till nya idéer (erfarenhetsutbyte!), lärande (informellt) och utökat kontaktnät (som enligt mig är en viktig faktor för kompetens).

d. I mina kontakter runtom i Sverige så nämns just Katrineholm som kommunen “där det händer”. Värt varenda krona.

Uppmärksamheten på detta blogginlägg borde väl vara syn för sägnen. Vilket genomslag! Ett genomslag som KK bara kan drömma om.

Mats Liljerehn

Twitter: @matsliljerehn

Twitter är inte allas hemmaplan. Se länken http://internetworld.idg.se/2.1006/1.366650/sa-manga-svenskar-twittrar

Bra att tidningen gör artikelserie, med förhoppning om att den förutfattade vinklingen överges. Onödigt att, som Morris Packer gör, kalla någon för “klanten på Kuriren”.

Jag vill skriva att det här är skrämmande, men samtidigt vill jag ge journalisten/redaktionen en chans. En del av det journalistiska uppdraget handlar om att ställa sådana här frågor. Även om det för en insatt, som undertecknad, tycks fånigt, så måste de svaras. Jag tror inte du har några problem att svara på dem och förutsatt att vinkeln inte redan är spikad kan det – _förhoppningsvis_ – bli en bra artikel.