Posts Tagged ‘reflektion’
Bolander om särprofileringens baksida
Jenny Bolander, medarbetare och trainee reflekterar över veckan
Jag tycker att kommunala verksamheter är dåliga på att lyfta fram det positiva och unika – att vi är en kommun! Ett konstaterade som återkommer i möten med elever och ungdomar är att ”kommunen” aldrig syns i skolan eller ”där vi är”. Bakgrunden är att Mattias eller jag har berättat om kommunen och dess verksamhet som oftast är större än vad ungdomarna först trodde. Som tips brukar vi få att ”affischera mera” och jag undrar, när är kommunen ”kommunen” och varför?
Katrineholms kommun har en grafisk profil vars syfte är ”att skapa en tydlig och enhetlig avsändare för den samlade kommunala verksamheten. Genom att underhålla, vårda och stärka den gemensamma profilen visar vi vilka vi är, vad vi står för och är lätta att känna igen.”
Då och då händer det dock att vi inte använder den grafiska profilen med kommunvapnet, vågen och texten Katrineholms kommun. Jag gjorde till exempel inte det i samband med kommunkoncernens julfest och mässa. Varför? För att det lätt blir stelt, tråkigt, byråkratiskt och inte passar med hur vi vill utrycka oss känslomässigt och visuellt. En snabb överblick säger mig också att den grafiska profilen tenderar att används mer vid traditionellt informativa sammanhang som tidningsannonser, brev och visitkort än vid ungdomsverksamhet, kultur- eller fritidsaktiviteter. Det vill säga inte i sammanhang som kanske i större utsträckning förmedlar känslan av läge, liv och lust.
Som trainee försöker jag reflektera utifrån olika perspektiv och jag ser två utmaningar i ovan. Dels att öka kunskapen om och intresset för kommunens verksamhet och dels den grafiska profilen. Så när jag såg en ny bra blogg funderade jag på vad får det för konsekvenser när vi inte använder den grafiska profilen i vår kommunikation av all vår verksamhet från ungdomsverksamhet, skola, snöröjning, äldreomsorg till bygglov och näringsliv.
Stärker vi bilden av kommunen som en helhet, som det gemensamma?
Min tes är att ”särprofilering” bidrar till en förenklad bild av verksamheten och hur den utförs istället för att ge Katrineholmarna, det vill säga dom vi är till för, en tydligare och starkare bild av vad som är kommunal verksamhet. Kommunen är en starkt differentierad verksamhet men är det inte just det som är det unika med kommunal verksamhet? Vi finns med i flera olika sammanhang under livets gång.
Om vi använder den grafiska profilen så kommer vi underlätta för medborgarna att känna igen och förstå vilken verksamhet som erbjuds på deras uppdrag. Det är gemensamt som vi skapar och fyller kommunvapnet med allt det står för – läge, liv och lust.
Kofi Annan om varje människas val
En av mina stora idoler, Kofi Annan intervjuas i Nyhetsmorgon. Djupet i såväl intellekt som röst kombinerad med ett hjärta som formligen utstrålar empati gör det på något sätt magiskt tycker jag.
Jag fastnade för några saker speciellt.
En person kan göra skillnad. Det måste inte vara en stor och spektakulär handling av en ledare.
Även massrörelser börjar ibland med en enda gnista och den gnistan kan komma från en enda person.
Förändring är en process inte en händelse.
Ta nio minuter och lyssna och reflektera.
Bolander om ledarskap, kommunikation och människosyn
Jenny Bolander, medarbetare och traineé reflekterar över veckan
I veckan har vi haft träffats i traineeprogrammet för seminarium på temat kommunikation. Mattias har i sin tur varit på bland annat ekonomichefsdagarna för att tala om sociala medier och ledarskap. Veckan har i övrigt präglats av arbete med årsredovisningen och planering med budget 2012-2014.
Att vi lever i en föränderlig värld och att det sällan blir som vi planerat blir alltid särskilt påtagligt när vi arbetar med planering och uppföljning. Som trainee tänker jag därför att ett av ledarskapets syften är att förbereda och skapa förutsättningar för framtiden. Goda relationer, en härvarande chef, medarbetarsamtal och verksamhetsplanering kan tillsammans skapa förutsättningar för en positiv utveckling i enligheten med målen.
Sammantaget tycker jag att veckan har tydliggjort kommunikation och dess betydelse. Hur vi kan se kommunikation som ett verktyg och en förutsättning för en fungerande verksamhet. För utveckling, mening och glädje. Allt vi gör är någon form av kommunikation. Det går inte att inte kommunicera och utifrån det måste kommunikation vara ledarskapets främsta redskap.
I veckan läste jag ett citat av Ken Blanchard “Leadership isn´t something you do to people. It´s something you do with them”. Återspeglas vårt sätt se på ledarskap och människor också i vårt sätt att kommunicera och vise versa?
FRA – För Regler framför Ansvar
Kontroll, uppföljning, regler, rutiner och detaljstyrning. Allt är både alldeles galet och välbehövligt.
Idag skriver Emanuel Karlsten i sin som vanligt strålande krönika i DN
Att inte ha kontroll är farligt för den som vill styra ett land. Därför är internet farligt, därför behöver det kontrolleras. Ett till synes logiskt tankeled, men vars konsekvens blir att friheten kränks för medborgaren.
Mycket i vårt samhällssamtal går ut på detta med kontroll idag. Både när kontroll saknas och man skriker efter mer uppföljning för att förhindra att brott eller misslyckanden ska uppkomma, men också också när kontroll i form av uppföljning och dokumentation tar tid från annat såsom i vård- skola- och omsorg för närvarande.
Problemet med denna typ av övervakning är att den är trubbig. Den mäter allt hela tiden, trots att alla vet eller i vart fall borde veta att resurser ska sättas in där de behövs för att vara effektiva. Problemet med detta är också att vi går bort från en individuell bedömning och gör en bedömning per grupp. När vi gör det så lämnar vi subjektet, personen och låter gruppen bli ett objekt. Ett objekt kräver inte mänsklig respekt.
Kontroll behövs i många fall, men då ska vi ha testat andra vägar först och bedömningen av kontroll i ett samhälle, i ledarskap eller i ett system ska föregås av en individuell bedömning.
Vi ska lita på människor tills motsatsen bevisas.
Problemet är inte kontrollapparaten, utan vad den gör med oss. Med vårt ansvar, vårt spontana handlande – vår profession. När vi utvärderas utifrån vad vi gör och inte varför så förändras också innehållet i det vi gör. Hjärtat, kärleken till subjektet försvinner. Vi kan börja handla för att det ska se bra ut istället för att vi vill att det ska bli bra.
Eller som Katrine Kielos så strålande uttrycker det kring någon typ av klassisk betingning i ekonomtermer.
Problemet med ekonomiska incitament är inte att de inte fungerar. Problemet med ekonomiska incitament är att de förutom att de fungerar, även förändrar en situations hela natur
När min 11 årige son och jag tittade på nyheterna för ett tag sedan så talades det om att göra det brottsligt att inte ingripa när man ser ett pågående brott. Han frågade mig varför man skulle göra det brottsligt. Man ska väl hjälpa till hur som helst? DET är skillnaden!
Så oavsett om vi talar om FRA eller annan trubbig kontroll och övervaknings-verksamhet så är problemet inte övervakningen i sig utan att den sker utan individuell bedömning och att kontrollen i sig förändrar våra beteenden.
Frihet kommer inifrån
Kontroll kommer utifrån
Gott gammalt 2011
Allt som har hänt har skapat den jag är idag. Idag lämnar vi 2011 och ser framåt. Vi önskar varandra framgång i det nya. Men vad är det nya utan det gamla?
Jag vill önska dig ett stolt lärande tillbakablickande på det som varit. Gott gammalt 2011!
Jag möter så många människor som vill endera vill urskulda sin historia eller leva kvar i det gamla. Den som lever bakåt i tiden har inte fokus här och nu. Vi har skapats av det som hänt och skapar det som kommer att hända.
Fundera på frågorna
Var är jag idag och varför? Vilka insikter har jag fått? Vad tror jag om framtiden?
För mig har 2011 varit ett omtumlande år.
Det började varmt i januari på GranCanaria där jag var med mina barn.
Februari får väl betecknas som mitt ”genombrott” i sociala medievärlden i och med den s.k. #kkgate där Katrineholms Kuriren kom att manifestera den oförstående gammelmedias syn på den nya medielogiken då de reagerade starkt på att jag la ut frågor som de ställt till dem på denna blogg. Det kom att bli en nationell snackis.
I mars startade uttagningen till Körslaget som blev strålande för hela Katrineholm. Jag fick initialt kritik för mitt engagemang men det kom att visa sig att det var något som verkligen förde Katrineholmarna samman. Kulmen var när vi fyllde stadsparken med omgivningar till bredden. Kören fick ett hedrande andra-pris i tävlingen, men var förstår bästa kör :-)
April korades med Erik Hassles mottagande som Katrineholms-ambassadör och ett helt magiskt framträdande på Safiren på Katrineholmsgalan.
En maj-händelse jag minns särskilt väl är när jag skulle föreläsa på en stor konferens för näringslivschefer och gick upp på den stora scenen som tredje talare efter lunch direkt efter mästerestradören Björn Ranelid som att hade farit runt i lokalen och talat oavbrutet i 40 minuter. Stressnivån var gigantisk. När jag vandrade över den stora scenen mot talarstolen så tänkte jag att jag måste göra något. Jag tog tag i stolen och sa att nu tar vi en tyst minut. En tyst minut tillsammans med 100 oförberedda personer var magiskt. Jag talade sedan om vikten av att vara tyst och lyssna för att kommunicera.
I juni beslutade kommunfullmäktige om en ny samhällsbyggnadsorganisation. Något jag arbetat med i nästan två år. Med stor glädje anställde jag Lars Hågbrandt som samhällsbyggnadschef.
Julis hemskaste minne var Breiviks bombdåd i Oslo och massaker på Utöya. Vi samlades under flaggen Retaliate with Love. Stine Renate Håheims som överlevde uttalade det magiska ”Om en mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi kan vise sammen.”
I augusti invigdes Katrineholms nya vattentäckt och vår gigantiska kombiterminal. Katrineholms kommun vann Social Media Awards för bästa användning av sociala medier i offentlig sektor. Det var en enorm ära att ta emot priset.
I september hade vi chefsrådslag. En heldag med alla kommunens chefer om Vision 2025. Katrineholm – Läge för liv & lust som vi arbetat fram under året. Jag kände en enorm kraftsamling. Jag blev nominerad till Årets chef.
Oktober var en intensiv månad med budgetberedning och det var med glädje jag kan konstatera att Katrineholm, trots svåra tider står sig balanserat ekonomiskt.
I november månad hade jag många medarbetarsamtal och använde för första gången det kompetensplaneringssystem som jag kämpat i många år för att vi ska införa. Vår kravprofil för den nya sociala interna kommunikationsplattform Communis som också är en av mina käpphästar börjar bli klar.
Årets sista månad, december blir för mig privat en stor omställning då jag och min fru och livskamrat sedan nästan 17 år väljer att separera som goda vänner då vi växt ifrån varandra.
Med det som hänt oss tillbaka går vi in i det nya.
Gott gammalt 2011!
Gott alldeles nytt 2012!



