Kommunchef

Inlägg med etiketten ‘val’

Ken Robinson talar om lärande, eller kanske snarare om mänsklig utveckling. Han menar att vi måste se lärandet som något levande, en organism och inte något linjärt. Ett linjärt lärande kommer att hämma vår utveckling.

Jag tänker att varje människa har en inre själ, ett jag.

Varje människa har också ett mål, en potential.

Självförverkligande handlar om att komma så nära det målet som möjligt. Att bli det du kan vara!

Hur kan vi självförverkligas om vi hanterar vår utveckling och vårt lärande som att vi alla har samma mål?

 

Jag lyssnade på Henrik Challis på PlanB häromdagen. Ämnet för dagen var engagemang. Jag hade under och efter seminariet, ja även nu svårt att bestämma mig vad jag tyckte och tycker om helheten. Jag tror att föreläsaren kanske är van att tala för mindre grupper, vi var 400 personer. Med ett antal tankvärda guldkornsuttalanden fanns dock!

Om engagemag

• Framtiden finns inte än
• Engagemang kommer inifrån
• Engagemang växer av uppmärksamhet
• Engagemang genomsyrar allt
• Engagemang lever upp till förtroende
• Engagemang är meningsfullt – känsla av sammanhang (KASAM) ger meningsfullhet
• Ibland vid förändring tror vi alla ska med och samtidigt, så är det aldrig

Allt som gör att vi människor sätter oss vid rodret och inser att vi sitter där är bra, tycker jag. Hur mycket tid lägger vi inte ner på att sia om saker som kanske aldrig kommer. Jag har funderat mycket på vad det är som gör vissa människor så framgångsrika och med det vad jag själv söker hos människor runt omkring mig i arbetslivet. Är det kunskap? Inte i så hög grad längre, det är i mångt och mycket energi och förmågan att se helheter. Energin kommer ur engagemang och de som har förmågan att kombinera engagemang förmågan att se helhet/koncept och kunskap höggaktar jag. Jag är personligen inte säker på att jag själv kommer att kunna känna engangemang i en och samma sak så länge att jag blir riktigt erfaren. Att bli sedd som människa är ett så grundläggande behov, men så lätt att glömma bort.

 

Om förändring

• Om du är med och utformar en lösning så utför du lättare sedan
• Gör inte strategier innan vision byggts tilsammans
• Om man känner; Delad otillfredsställelse – Har en gemensam vision – Har en handlingsplan så får man FÖRÄNDRING

Grunden för framgångsrik delaktighet är delaktighet i problemet, vilket är grundsatsen till varför tidig, ”ovärderad” öppenhet är den viktigt. Du kan aldrig vara överens om en lösning om du inte är överens om problemet.

 

Om organistioner

• Organsiationen finns inte i våra fem sinnen
• En gemensam uppgift och vision är grund för samarbete
• En organisation är vår gemensamma bild, dvs organsiationen bor i människan
• För att förändra en organsiation så måste man börja med dialog för att huvudet/mäniska ska ändras

Ja, en organisation utan vision är en folksamling. Vi behöver något samlande för att bli en enad grupp. Det som samlar oss måste vara accepterat av alla, annars så kommer vi inte att gå i samma riktning. Att säga åt en medarbetare hur den ska göra något är ofta ett misslyckande både för ledarskapet och medarbetarskapet. Styrning ska alltid sikta mot ett mål. Om vi inte har målet kan vi heller inte uppnå det. Kontentan av detta blir, tycker jag, att våra mål måste vara kända och accepterade av alla. Det är en av anledningarna till att jag tycker att verksamhetsplaneringen är så viktig. Vi planerar tillsammans. När vi planerat tillsammans så gör vi tillsammans. Att göra tillsammans innebär att var och en gör det den anser är rätt. Därför konstaterar vi att all förändring börjar med mig själv. När vi utvecklas gör organisationen detsamma och vi når målen.

 

Om mänskligt beteende

Henrik Challis visade sedan ett youtube.klipp om påverkan, som enligt honom kan beskrivas som en normalfördelningskurva med mer och mer deltagare till en topp som sedan avtar med samma kurva.

…eller så kan man säga att en man kan göra skillnad!

Idag skriver Peter Wolodarski på Ledare, signerat i Dagens nyheter Förföljd av digitala fotspår. Han menar att vi, var och en ska vara på vår vakt med vad vi delar med oss av inom ramen för den personliga integriteten. Han menar också att skyddet för vår integritet måste stärkas.

Detta är ett vanligt förhållningssätt till de nya mediernas intåg i våra liv och vissa människor har utsatts för negativa konskekvenser av sina digitala fotspår.

Tankevurpan blir, enligt mig, att repressalierna ju inte är utförda av de öppna personerna utan av någon annan. Det är inte din öppenhet i sig som är problemet utan hur andra människor hanterar den. Vill du arbeta hos en arbetsgivare som tycker att du inte kan arbeta kvar pga av något du gjorde för 30 år sedan, såsom berättas i artikeln? Det är en märklig arbetsgivare och inte ditt ansvar hur hon/han hanterar information, även om du får bära konsekvensen.

Så länge det finns en skillnad i integritet, eller egentligen hur öppna vi människor väljer att vara med vilka vi är så kan de som väljer den slutna vägen utnyttja den stängda, inneslutna. Är det då de som är öppna som ska ändra sig?

Det är dessutom så att det kanske inte ens spelar någon roll vad just du gör. I dagens DN finns också, i ekonomidelen en artikel ”Friad – men fälld på nätet” som handlar om en läkare som kritiserats felaktigt på en persons blogg och lidit men av det. Rådet han får är att inte besvara, dvs skapa en ”öppenhets-klyfta”. Anledningen till att den negativa blogg-artikeln dominerar är kanske att alla med positiva nyheter inte är lika öppna?

Sen är frågan vad personlig integritet är- Peter Wolodarski har sin bild, men vad din personliga integritet är bestäms av dig och just möjlighet att själv definiera den, det är det viktigaste.

Jag hade en bloggfri – ledighet så en ”kort” avrapportering är väl på sin plats för dig som vill veta :)

I sommar har jag bl.a.

• Åkt till Öland
• Byggt
  • en utedusch
  • en cykel
  • en spis
  • koja med barnen
  • myggfönster
  • en utdragbar och hoppfällbar säng
  • ett vedskjul
  • massa IKEA-möbler
• Varit på stranden och badat x² gånger
• Dragit vattenledningar
• Bränt mig i solen
• Ful-dansat
• Köpt världens största yxa bara för att vi tyckte det var kul
• Umgåtts med släkt och vänner x² gånger
• Ätit väldigt mycket glass
• Kollat fotboll
• Klippt mycket gräs
• Satt upp torkvinda, gunga och hängmatta
• Monterat in en tvättmaskin
• Fiskat
• Grillat mycket – med viss dryck också…
• Målat
• Varit på marknader
• Monterat markis och trådgårdsmöbler
• Byggt och oljat altan
• Fileat och ätit egenfiskad gädda
• Besökts Borgholms slottsruin
• Kört cross-cart
• Tillfrågats om att bli bestman
• Huggit ved
• …och bara varit

Så var det med det med ”denna sommar kanske vi ska tänka på att göra just ingenting när vi gör ingenting…”

Men viktigast av allt – alla de magiska ögonblick jag fått uppleva framförallt med nära och kära. Den blick av total närvaro och samhörighet som kan uppstå i ett magiskt ögonblick med barnen – där tid och rum inte finns.

Det ät viktigt – Det är kärlek !

En av anledningarna för mig att börja använda sociala medier var att öka transparensen och därmed insynen i kommunen och en kommunchefs arbete. ”Nära” är ett försök till en mer personlig ansats, baserad på veckan som varit, om det kan vara intressant – om inte, sluta läs här.

  

Denna vecka har varit en avslutsvecka inför sommaren. Halva ledningsgruppen gick på semester inför veckan.

För en tid sedan lyssnade jag på Anna Dyhre som talade om ”Employer branding”. Ett av budskapen från Anna var, inte överraskande, att en organisations berättelse bäst berättas av dess medarbetare. Det budskapet är något som går igenom mycket i organisationsvärlden – lyft fram individer och arbeta med storytelling. Jag skrev för en tid sedan ett inlägg, Resultat skapas av människor – Människor finns i strukturer där jag också ville visa på hur jag ser på ledarens roll i detta, att i första hand lägga strukturer som underlättar för människor att skapa ett positivt innehåll. Vi arbetar på det sättet på många fronter nu. Sedan jag lyssnade på Anna Dyhre så har vi inlett ett samarbete med tidningen Succé , med åtta reportage där medarbetarna har ordet.

Kommunens verksamhet är mycket bred och betydelsefull för människor på den här platsen. De värden som vi skapar i vår verksamhet skapas av dem som arbetar här. Här kan du se Katrineholms kommun genom medarbetarnas ögon.

Katrineholms Hall of Fame har utökats med våra fantastiska idrottare i Katrineholm Volley och kommer att invigas i sommar.

Men projektet omfattar fler steg. Gång- och cykeltunneln under järnvägen är första intrycket av staden för de tusentals resenärer som dagligen strömmar förbi. Här finns stora outnyttjade ytor som kan användas för att upprätta Katrineholm Wall of Fame. Ett galleri med Katrineholmare hälsar välkommen till vårt Katrineholm. Något som kan ge upphov till spontana samtal och ökad stolthet för orten. Katrineholmsprofilerna kan även i en film hälsa välkommen hem (Movie of Fame), samt presenteras med fördjupad information på katrineholm.se (Webb of Fame).

Likväl positiva som negativa värden skapas av människor. Denna vecka har jag varslat en medarbetare  om avsked. Avsked handlar om att en medarbetare grovt åsidosatt de grundläggande kraven i ett anställningsavtal. I detta fall så handlar det om en medarbetare som brutit mot ordningsföreskrifter och tagit med kommunens ägodel hem till sig utan tillstånd.

Denna vecka har det blivit klart att personalspecialist Emelie Geiborg slutar hos oss för att börja ett nytt jobb, i Linköpings kommun. Jag har arbetat tillsammans med Emelie i fyra-fem år, alltsedan jag var hennes mentor när hon gick personalvetarprogrammet på universitetet. All lycka till Linköping och lycka till Emelie, tack för din tid i Katrineholm (…och välkommen tillbaka) !

Denna vecka hade jag ett intressant möte med de som arbetar mycket med informationsfrågor på vård- och omsorgsförvaltningen i Katrineholm. Mötet handlade framförallt om interninformation och kom att handla mycket om hur jag och de ser på skillnaden mellan extern och intern information.

Måste man som anställd läsa kommunchefens blogg för att få information?

…var en av frågorna som hade kommit upp från en av medarbetarna på förvaltningen. Vad ska man svara på det ? Min bild, där vi än så länge skiljer oss, är att jag inte tycker att det är något problem att extern information går ut samtidigt som intern, då informationen inte direkt berör medarbetaren. Jag är rädd för att öppenheten annars blir låg, att insynen försämras och att kommunanställda på något sätt får ett informationsövertag i förhållande till de vi är till för. Fortsättning följer…

Ett annat sådant område där inställningen skiljer sig mycket är bilder. Ska en kommun äga bilder? Principiellt tycker jag inte det. Det som är kommunens är det gemensammas och det är väl strålande om bilder av vår fina kommun sprids? Javisst, undantag är nödvändiga, i det fall avtal med fotografen finns som begränsar användningen, men jag anser att vi framöver inte ska träffa sådana avtal om det inte är absolut nödgat. Våra bilder och allt vi skapar borde så långt som vara under sk creative commons - det tillhör skattebetalarna!

Förra söndagen skrev jag ett e-post till Sveriges kommuner och landstings VD Håkan Sörman där jag uttryckte min frustration över SKL:s bristande engagemang i sociala medier. Efter viss mailväxling så ringde en avdelningschef från förbundet under slutet av veckan för ett sånt där - ”du förstår inte helheten, det är jättesvårt och jättekomplext”-samtal. Samtalet inleddes med;

Du har framfört synpunkter på vårt arbete, även på twitter – som läses av många…

Det grundläggande problemet är att de inte förstår, utan tror att det är en IT-fråga. Jag försökte förklara att det bara handlar om en hub där innehållet fylls på av andra, men jag kom inte fram. Skillnad var det när jag talade med webbchef  på Dagens samhälle. Hon såg genast nyttan och ville absolut vara ett stöd åt Sveriges kommuner och landsting i att tillhandahålla en plats där kommunerna kan utbyta sina specifika frågor kring sociala medier. Kanske börjar vi med en happening kring ämnet? Vi jobbar vidare i höst.

Det roligaste facebookinlägget i veckan var kring en fråga om Katrineholm är Sveriges tråkigaste stad och här gav Katrineholmarna svar på tal och vi passade på att göra ett litet klipp om det.

I veckan var det kommunstyrelsen och där fattade man bl.a. beslut om Katrineholms fortsatta inriktning i varumärkesarbetet kring Sveriges Lustgård. 

Jag har också träffat ungdomar i sommarinitiativet Framtidboxen. I Katrineholm arbetar ungdomarna med framtidsspaning efter världens mest integrerade Katrineholm!

• 5 aktiviteter som främjar integration mellan individer i skolan
• 5 aktiviteter som främjar integration mellan individer på fritiden
• 5 idéer som främjar integration i Katrineholms kommun som kommunpolitikerna inte redan vet om

Det blev en intressant diskussion om allt ifrån medborgarförslag, demokrati, cykelvägar och skateboardparker. En återkommande fråga hos ungdomarna var information. Att de inte får tillräckligt med information från kommunen. Eftersom de säger det så är det ju sant för dem, men jag har svårt att se hur vi ska göra mer – affisher var ett förslag från ungdomarna.

Samma sak var det senare i veckan när jag skulle intervjuas av ungkatrineholm. Där försökte vi lite olika varianter och det återstår att se vad de gör för reportage, trevligt var det i alla fall. Vi var bla nere i skyddsrummet.

I veckan besökte vi också stjärnkocken Tommy Myllymäki på Julita värdshus för ett trevligt företagsbesök.

Imorgon gör jag min sista arbetsdag inför semestern med intervjuer av två potentiella nya ekonomichefer till Katrineholm

Denna vecka är det ett år sedan Michael Jackson hastigt gick bort. En av hans starkaste låtar tycker jag är ”Man in the mirror” – All förändring börjar med mig själv!

Glad sommar!

/Mattias

 

Hälsar du på dina medmänniskor när du möter dem?

Tänk att vara den som inte blir sedd. Tänk att vara den som är ensam bland andra.

Den ofrivilliga ensamheten tror jag är ett växande samhällsproblem. Som en del i individuliseringen i samhället så förvagas familjebanden, allt går snabbare, vi lever mindre här och nu och den ökade materiella standarden har på gott och ont gjort det möjligt att bo och leva ensam.

Jag tror att människan är i relation till andra.

Tänk att som i denna film att bara ta modet att säga hej, det kan kanske betyda så mycket.

Bjud på dig själv, vad är det värsta som kan hända?

Link: Robinson

Jag sökte för en tid sedan till . Detta har fått, för mig, oanad uppmärksamhet. TV4 har dock inte fått fått upp ögonen för denna, av andra bedömda, extremt intressanta ansökan.

Nåväl;

1. Jag vill inte bli Robinson-Mattias, jag trivs bra med att vara Mattias

2. Min ansökan var inte en direkt önskan att delta, utan ett sätt att visa att frihet att välja bygger på att välja att skapa valfrihet. Ingen ansökan = ingen möjlighet att ev få välja.

3. Jag är således inte säker på vad mitt ev. val skulle bli, men jag skulle vilja ha valmöjligheten.

Val är alltid och och att inte välja är också ett val.

Stanna upp och fundera. Var med dig själv. Välj sedan.

Varje gång du väljer något så väljer du bort något annat. Det är så mycket lättare att lägga till än att dra ifrån, tycker jag. Men val är just, alltid val. Även att inte välja är ett val.

I mitt dagliga liv försöker jag att hela tiden påminna mig själv om att jag väljer. Den handlings-ofrihet jag ibland känner kommer inte sällan av det faktum att jag väljer att inte välja.

Vad ska man välja? Hur vet man vad som är rätt?

Jag tror att steg ett alltid är att hitta sig själv. Om de val jag gör känns rätt i alla aspekter av mig själv kommer av om jag är sann mot mig själv. Jag måste hitta mitt själv. När jag kommer närmare mig själv blir de val jag gör samstämmiga.

På vår arbetsplats måste vi också välja för att fokusera. På kommunledningsförvaltningen använder vi LOTS® som verktyg för våra val. Vi fokuserar i första hand utifrån och in. För att göra det måste vi alltid påminna oss om vad som finns därute. Därför frågar vi vår uppdragsgivare och våra kunder hur de ser på oss. Vi väljer till och vi drar ifrån utifrån uppdragsgivaren, KS, mål och uppdrag. Vi har inställningen att uppdragsgivarens beslut alltid är rätt.

För att sedan säkerställa att vi ser vår del, inifrån och ut i bidragandet till att följa vår uppdragsgivarens beställning så använder vi RunYourCompany som IT-stöd. Det hjälper oss att tydligt välja till och dra ifrån aktiviteter för att vi ska nå vårt syfte samt uppfylla våra mål och uppdrag.

Våra val för 2009 och vad de gett i förhållande till vår uppdragsgivare har vi nu tydliggjort i årsredovisningen, som vi skrev om i förra veckobrevet. Jag tycker att vi, alla, med rätta kan sträcka våra ryggar och vara stolta över 2009. Jag tror och hoppas att vår uppdragsgivare också är nöjd. Jag är nöjd.

Allt gott!

Ständigt nya krav, ständigt ett snabbare tempo, ständigt göra bara en sak till – om bara …när jag kommit dit… snart blir det annorlunda.

Känner du igen dig?

Marie Curie skrev ”Man märker aldrig vad som gjorts; man kan endast se det som ännu måste göras.”

Jag tror inte att det behöver vara så. Vi förfogar själva över våra liv och våra val. Vad vi tänker och vad vi fokuserar på är också ett val.

Uppföljning är ett sätt att på en arbetsplats stanna upp och fundera och reflektera över vad vi gjort. Att lära av det och känna stolthet. Ett sätt att ta lärdom av det som varit och ta med oss det i framtida utmaningar.