Kommunchef

Inlägg med etiketten ‘Sveriges Kommuner och Landsting’

Jag föreläste precis en stund på SKL´s kvalitétsledarnätverk om sociala medier och kommuner. Efter lite sednavligt strul med tekniken (varför blir jag fortfarande nervös över sånt?) blev det en riktigt bra stund tillsammans. Som vanligt var det frågestunden på slutet som gav mest ;)

Video streaming by Ustream
Presentationen finns också här.

På vägen till Stockholm ställde jag frågan;

…och tror ni jag fick svar? Som vanligt fantatstiskt – och så mycket klokare än vad jag själv skulle ha åstadkommit. Jag visade också och läste också upp dessa svar. Det var då engagemanget kom!

Det är medskapande!

Håkan Sörman, VD på Sveriges Kommuner och Landsting skriver i veckobrevet

Sanningen bakom Svinarp

I söndags gick första avsnittet av ett nytt humorprogram som heter Starke man. I tv-serien gestaltas ett kommunalråd i den fiktiva kommunen Svinarp. Rollfiguren tar emot mutor, fifflar med kvitton, undviker medborgarna och missköter allmänt sitt arbete – kort sagt gör han allt ett kommunalråd inte ska göra.

Meningen med serien är såklart att få oss att skratta och egenskaperna hos kommunalrådet är ju påhittade. Ändå sprids det i verkliga livet myter om att lokalpolitiker är precis som seriens kommunalråd, och att det går till på samma sätt i våra kommuner som i Svinarp. Att de här myterna existerar syns redan på seriens fanpage på Facebook, där tittare har tyckt till om programmet och påstått att det speglar verkligheten.

Självklart finns direkt olämpliga personer även bland våra över 40 000 kommunal- och landstingspolitiker. Men den här parodin är i mitt tycke osofistikerad och inte heller särskilt lustig. Jag misstänker att genomslaget blir ganska begränsat men också att serien kan spä på politikerföraktet – och det är allvarligt för demokratin.

SKL:s arbete med att bemöta nidbilden av lokalpolitiker bedrivs på flera håll, bland annat i vår kommunikationssatsning En fråga om demokrati. Vi har tagit fram vår egen fiktiva kommun – Valköping – för att i spelform visa hur en lokalpolitikers vardag verkligen kan se ut. För tack och lov är Svinarp inget annat än påhitt.

Självklart så speglar inte serien verkligheten. Uppfattningen om serien varierar Ulf Dahlqvist skriver

Äntligen är kommunpolitiken så intressant att man skämtar om den.

Jag letade upp den nämnda  som refereras till, men hittar inget märkligt där.

Jag undrar; Har sjukhusserierna minskat vår tro på sjukvård? Har Parlamentet skapar politikerförakt?

Över huvud taget så är det väl bra om det blir diskussion om kommunala frågor och vårt förhållningssätt?

Låt oss använda Svinarps starke man för att föra en dialog. Det får vi bjuda på.

Jag har redan gått med i facebook-gruppen för att ge min bild. Gör det du också!

Jag skrev igår ett inlägg Lön som drivkraft eller motkraft som väckte flera reaktioner.

Thomas Selig skriver

Daniel Pink, som i likhet med många andra forskare säger att lön och ”förbättringar av verksamhetens effektivitet, produktivitet och kvalitet” inte står i något samband, annat än när det gäller rent mekaniska (dvs s.k. ”okvalificerade”) jobb.

 Hasse skriver

Att enbart värdera en löneförändring utifrån något som kan vara negativt för måluppfyllnad och utveckling kan skapa ett klimat där man motarbetar uppdragsgivaren och levererar saker som ger nöjda intressenter och missnöjda uppdragsgivare för egen vinnings skull. Blir enligt mig fel krafter som styr i ett sådant läge.

tipsar om nedanstående film

Simon Zetterberg framför

Problemet är att lönen inte speglar vår prestation. Lönen ökar endast motivationen tills lönen upplevs som skälig + lite till. Efter det visar forskning att lönen inte ökar prestationen, snarare sänker den. Sorry

Så låt oss se filmen, som också finns som ett längre , tack Thomas Selig.

Jag gillar Daniel Pink och jag gillar detta klipp. När jag ser det så hämnar jag i en känsla av att jag och vår lönepolitik kanske styr fel.

Kortfattat så menar Daniel Pink att drivkrafter för kreativa arbeten måste vara interna drivkrafter som ger inre motivation. Yttre drivkrafter, som ex lön fungerar som drivkraft för fastställd produktion som utförs i konkret handling.

Vidare menar Daniel Pink att motivation skapas av

• Autonomi – självbestämmande
• Mastery – att bli bättre på hantering av meningsfulla saker
• Purpose – att det vi gör har mening

Jag tror att han har helt rätt i sin analys.

En ledare stimulerar medarbetarnas egna, inre drivkrafter.

En chef stimulerar de yttre motivationsfaktorerna såsom lön.

De flesta av våra uppgifter i kommunen är av sk heuristisk karaktär och kräver kreativitet och därmed inre drivkrafter och egen problemlösning.

Chef är en formell befattning som innefattar vissa delar av konventionellt ledarskap. En viktig del av chefsskapet är styrning. En chef fattar beslut åt någon annan i en viss riktning.

Att vara en ledare är något man förtjänar. Att vara en ledare innebär båda att påverka andra och att påverkas själv. En ledare påverkar andra att själva fatta beslut i en viss riktning.

Båda delarna behövs. Men tänk om det är så att chefsskapet motverkar ledarskapet?

I Utvecklande Ledarskap skiljer vi på låt-gå ledarskap (icke-ledarskap), konventionellt ledarskap (chef) och utvecklande ledarskap (ledare). Det som är fascinerande är att om man minskar chefsskapet så ökar uppfattningen om ledarskapet och vice versa.

Det skulle tala för att om vi slutade använda lön som styrmedel så skulle vårt positiva ledarskap öka i enlighet med Daniel Pink´s tre punkter; själbestämmande, förbättring och mening. Kanske är det så?

Jag tror att det går att kombinera. Vår lönerörelse handlar inte om att arbeta med ackord. Jag tror att det går att använda långsiktiga  kriterier för lönesättning som premierar effekterna av motivation. Som alltså ger en formell kvittens på att du har lyckats använda inre drivkrafter för att nå ett mål. Att inte utvärdera enbart vilka aktiviteter du gjort, utan hur måluppfyllelsen är och uppfattas av dem vi är till för.

Det är inte det ena eller det andra.

Vad tycker du?

Just nu är vi uppe i en intensiv period med lönesamtal. Det är viktigt att detta sker på rätt sätt utifrån fastställda princper som styr åt rätt håll. I kommunal sektor så tycker jag att vi har en bra inriktning för lönepolitiken. De flesta löneavtal innehåller följande skrivning.

Lönebildning och lönesättning ska bidra till att arbetsgivaren når målen för verksamheten. Lönen ska stimulera till förbättringar av verksamhetens effektivitet, produktivitet och kvalitet. Därför ska lönen vara individuell och differentierad och avspegla uppnådda mål och resultat. 

Lönen ska alltså användas som en drivkraft för att prestera i enlighet med verksamhetens mål. Målen är satta av våra förtroendevalda, som representanter för medborgarna. Löneprocessen i kommunen ska således göra att du som medborgare får det du vill och valt.

Hur skapar vi då system som gör att det fungerar?

Idag är vi, enligt min uppfattning relativt bra på individuell lönesättning inom våra arbetsgrupper. Utmaningen är att styra det samlade arbetsgruppsresultat.

På kommunledningsförvaltningen har vi under flera år utvärderat vår verksamhet mot vår uppdragsgivare och mottagare av vår service. Lär mer på Vad tycker andra om oss och vad tycker vi om hur vi har det?

I år tar vi det ett steg längre. Vi fördelar löneutrymmet så att de kontor som är mest uppskattade av dem vi är till för får mer löneökningsutrymme än andra. Vi gör detta för att använda lönen som drivmedel för kundfokus.

Vanliga invändningar äratt mottagaren har fel förväntningar, att resurser saknas och att frågor är missuppfattade.

Vi bortser från det  just nu. Det finns alltid förklaringar till varför saker är som de är, men det är inte ursäkter.

Vår framgång måste i första hand bestämmas av dem vi är till för – det är vår prestation att de är nöjda.

Vår lön ska spegla vår prestation.

Idag lyssnade jag på professor Rolf Solli på Handelshögskolan Göteborg. Budskapet var – Kommunerna ska ha en ny styrning med en -  obalanserad ekonomi. Märkligt kanske, men det han menade var att kommuner måste vara med och parera ekonomiskt vid låg- och högkonjunkter. Traditionellt så är det staten som gjort det.

Normalt när en kommun ska spara så gör man det genom att

• Minska personal. Personal står normalt för 2/3 av en kommuns utgifter.
• Osthyvel. Att lägga ut en generell besparing i procent.
• Ta bort hela verksamheter, vilket inte är så vanligt.
• Öka alternativa inkomstkällor ex öka avgifter.
• Överföra verksamhet såsom privatisering.
• Skjut upp kostnader ex investeringar.
• Öka effektiviteten, svårt att göra snabbt.

Jag har varit med och testat alla dessa sätt.

Rolf Solli talade sedan vidare om det han kallar för Cutback-management – reduceringsparadoxer - konskekvenser vid sparande.

• Den oreducerbara helheten – allt hänger ihop, det är svårt att bara spara i en del av en stor organisation utan att det spiller över på andra delar. 
• Analysinstrumentens paradox – vi har aldrig haft mer information om läget, men få vet vad de säger och ännu mindre hur de ska tolkas.
• Sagosyndromet – informationen om vad som kommer att hända och vad som borde göras blir så omfattande att man inte kan ta till sig allt.
• Deltagandes paradox – de som är med och sparar sparas bor.
• Den paradoxala glömskan – vi glömmer lätt och uppfinner, eller tror att vi uppfinner nytt.
• Man följer strömmen och gör som andra utan reflektion.

Vad ska man då göra enligt Rolf Solli?

• Uppmuntra kreativitet kontinuerligt för effektivitet.
• Använd inte anställningsstopp, det är att ge upp sin styrning.
• Skriv inte fler regler.
• Släpp in medborgarna i det ”interna” arbetet, de har ofta väldigt bra idéer.
• Ta med många i problemställningen, inte bara i lösningen.

…och tillåt kommunerna att var ”Mot-konjunkturiella”

Mycket kloka ord från ett forskarperspektiv. Jag känner igen mig i mycket, men hur man ser på en fråga är ju alltid beroende av var man själv befinner sig. Rolf Solli ser det ur ett makro-perspektiv. Kommunerna tillåts i dagsläget inte att parera konjunkturer utan är via lagstiftningen tvungna att alltid visa positiva resultat. Detta är en typ av tvångslagstiftning som tar bort en del av det kommunala självstyret som kommer sig av att vissa kommuner missbrukat sin bestämmanderätt. Eftersom kommunerna får en allt större i samhällsbyggandet så tycker jag definitivt att en större möjlighet att parera konjunktursvängningar skulle vara bra. Behovet av kommunal verksamhet minskar inte i lågkonjunktur och med tvära kast förstärker kommunerna såväl positiva som negativa konjunkturcykler.

Denna vecka är det den årliga KOMMEK-mässan eller som den egentligen heter Kommunalekonomisk konferens och utställning.

Jag ska åka för första gången och ska också delta på den Visionära arenan.

Jag åker till Malmö tillsammans med kommunens ekonomer och har bl.a. valt seminarierna

- Före och efter Goggle

- Dagens utmaning – morgondagens välfärd

- Det är engegamng som skapar framtiden

Kommer förstås att återkomma med personliga reflektioner. Under tiden kan du se vad som händer på KOMMEK 2010 genomtwitter flödet här.
_______________________________________________________________