Kommunchef

Inlägg med etiketten ‘reflektion’

På senare tid har framförallt Södermanlands Nyheter på olika sätt mer eller mindre rasat mot ledningen i Landstinget Sörmland. Bakgrunden är arvodesbestämmelser som inte fattats beslut om i rätt instans. Vad jag förstår så har det inte inneburit några merkostnader, men ett fel är begånget för länge sedan och nu är det tillrättat.

Igår läste jag Karin Welins och Åsa Kullgrens inlägg på Second Opinion. Artikeln avslutas med följande vädjan.

En nyanserad och saklig rapportering med grund i fakta kan väl ändå inte vara ett orimligt krav?

Medierna i P1 tar upp samma fråga idag under rubriken Nyköpingsuppror.

Nu ställs frågan om inte Södermanlands nyheters granskning övergått i kampanjjournalistik utan proportioner.’

Fredrik Pettersson ger en .

Jag och mina kollegor och medarbetare har i ett halvår målats ut som giriga roffare och arroganta maktmänniskor genom rapporteringen i Sörmlands Nyheter. Här kommer, i ett långt och helt ocensurerat inlägg, my side of the story.

Jag känner igen frustrationen som uppstår när man inte får fram fakta i en diskussion. Fakta, som vi var och en kan bilda oss en uppfattning utifrån är en förutsättning för en välfungerande demokrati.

Jag läste för en tid sedan Malin Ullgren på DN-kultur debatt om Den nya faktafebern. Hon inleder med;

Statistik, siffror, sakkunskap. Just nu tycks vi besatta av kalla fakta. Varför? Till slut har vi tröttnat på löst tyckande i medier och bloggar, skriver Malin Ullgren.

Jag tror att många människor vill ha möjlighet att vara med och se saker såsom du är, utan att det alltid behöver få någon annans personliga analys. Där fyller en öppenhet med statistik, siffror och sakkunskap en roll. Jag tror dock att man utöver det vill ha tolkningar, gärna från många olika vinklingar för att skapa sig sin egen sanning. Människor har inte tröttnat på löst tyckande, men vill kunna värdera det.

Så fort man analyserar ett ämne så gör man det givet en referensram. I forskningen benämner man ofta det som att tillämpar en viss teori – sedan ska man enligt metodiken följa den teoretiska ramen utan personlig vinkling i ”faktadelen”. Då menar man att det man kommer fram till är sant, ofta med brasklappen givet den teoretiska ansats som valts. Gott så, bättre går säkert inte att göra. Men i grund och botten är vi människor alltid subjektiva.

Det finns inget motsatsförhållande mellan fakta och personliga värderingar!

Så – gärna fakta, gärna åsikter och sedan självklart min egen slutsats om ”sanningen”.

Här finns en otroligt viktig uppgift för alla duktiga jornalister i Sverige som väljer att leva och verka vid pressens opinionsnämnds etiska regler.

Ge korrekta nyheter

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

…

Hör båda sidor

13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.

Att dominerande journalister tar sig friheter som du och jag inte har händer hela tiden.

Bara denna vecka så har jag förvanskats och utsatts flera gånger. Ett exempel är vad jag sade i en text om chefsrörlighet, se bild – där jag givetvis på intet sätt instämmt, men däremot sagt att jag känner till. Jag ringde då till ansvarig utgivare som snyggt rättade till det.

Bakrunden är att journalisten fortfarande är sur på mig för att jag publicerade hennes insinuanta frågor på min blogg. Hon vägrar därför maila mig citat utan talar in dem på min telefonsvarare. När journalisten samma dag ringer och är irriterad för att jag inte vill bestämma vad jag tycker om en återremiss om organsiationsförändringar så avslutar hon med att säga att hon och nyhetsavdelningen är mycket konfunderande över det faktum att ”opinionsavdelningen” rättar i hennes artiklar. Jag har nog sårat henne. Hon äger själv att hon känner sig kränkt.

Intresssant både gällande Katrineholms Kurirens journalister och chefredaktören som intervjuades i dagens medierna är det uppenbara ovana att själva bli granskade. Deras enorma vana att definiera sina budskap och äga publiceringskanalerna.

En annan aspekt är att många verkar ha en bild av att det som står i tidningarna är sant. Jag har på senare tid talat en hel del med människor som är uppörda över justeringar i bildningsnämndens verksamhet. När vi talat ett tag så har det vid flera tillfällen frågan -”Varför står inte det i tidningen?” uttalats. Detsamma  framgår bl.a. i dagens medierna.

Nåväl, de som nu utsätts för granskning har mitt fulla stöd som människor. Alla människor kan göra fel och lära sig av det. vad jag förstår så är det vad som hänt. Just nu behöver de nog bara medmänniskor som finns nära.

När det blir som intensivast så är det lätt att tappa sin vanliga tilltro till sig själv och sitt omdöme. Mitt i #kkgate malde mina tankar dygnet runt. Sent en natt skrev Maria Andersson på min facebooksida.

Mattias, Du är en man att beundra! Tänk om fler kunde vara som dig! Jag tror bannemej vi skulle ha ett bättre samhälle då.

Då kom tårarna.

Igår var jag på en med jämställdhetsfokus. Ämnet för dagen var kreativitet och entreprenörskap. Vi diskuterade mycket nätverkande och dess syften.

Jag tänker att nätverk kan många olika syften;

• Det nära nätverket som vi har som familj har sitt syfte - i mitt fall trygghet, kärlek och närhet
• Mina arbetskamrater har sin funktion som en stabil bas för min dagliga gärning och uppdrag
• Nätverk som egenvärde för positivt handlande
• osv, osv

Problemet med begränsande nätverk är att det är samma människor jag träffar. sa på workshopen att 95% av de tankar vi tänker varje dag är desamma som vi tänkte igår.

Hur gör jag då om jag ska kunna tänka nytt i nätverk? Troed Troedsson resonerar om frågan utifrån perspektivet sociala medier i detta klipp.
Nätverk för nya kreativa lösningar måste bestå av människor du annars inte hade träffat, tror jag.

Ordet är bredda!

Det behöver inte ske via sociala medier. Jag skulle säga att sociala medier för nätverksbyggande mer handlar om en teknik för att göra nätverkandet effektivt.

Jag tror alltså att vi måste ha ett utifrån och in perspektiv och vi måste träffa nya människor – hur ska vi annars lära oss något nytt?

Jag trot det dessutom behövs minst en ingrediens till och det är mod – eller som Rollo May säger ”Skapande mod”

Skapande mod är att våga närma dig det outgrundliga, att utforska det du är rädd för. Modet utanför boxen tar oss närmare avgrunden, det vi inte förstår. Tänk på konstnären genialitet som kan övergå i vansinne och självmord. Skapande mod är att balansera på den gränsen. Skapande mod är att exempelvis våga fundera på livets mening, på varför vi lägger ner så mycket kraft på saker som inte har någon som helst betydelse när vi är döda. Men skapande mod kan också vara att se nya vägar att utamana de paradigm och rutiner som styr ditt liv.

…vänta en sak till.

Om du vill ha hjälp i en kreativ process, beskriv ditt problem - när du redan tänkt ut ett förslag till lösning har du stoppat både ett kreativt och ett medskapande flöde hos andra. - Våga fråga!

Fram tills nyligen hade jag faktiskt två facebook-konton (ja, jag vet att man inte får det). Jag gjorde så med avsikten att hålla isär mina roller. Ju längre tiden gick ju märkligare kändes det. Jag är ju ändå samma person. Vi två fick bli en. Denna en filtrerar vissa inlägg, framförallt till skydd för andra som inte har samma inställning. Jag tror också att en allt öppnare attityd kommer att tydliggöra behovet av något exklusivt privat-privat.

Jag funderar på begreppet makt och vad det väcker hos mig och hos andra.

Joakim Jardenberg skriver kort om makt och menar att man inte ska övervärdera sitt eget inflytande och betydande för världen. Att vi var och är kuggar, men utbytbara i det maskineri som för oss vidare. Kort sagt han menar att han inte har så mycket makt, iallafall inte långsiktigt.

Bakgrunden till Jockes inlägg är en diskussion om nymediemakt och där Brit Stakston bl.a. skriver

Hjälp mig här. Hur ska vi hantera det här? Oroas ni inte över de digitala maktkluster som bildas.

Det är inte bara Brit Stakston som har svårt med maktbegreppet. När hörde du någon med stolthet säga -Jag har makt

Det är som att själva ordet i sig har en negativ klang.

Kanske är det därför att makt, i den meningen är relativ. En människa har makt att få en annan människa att göra något. Det kräver i sig ett beroendeförhållande. Förhållandet är därmed inte jämlikt.

Det finns olika typer av makt

• Betvingande makt - Att med våld tvinga någon eller ha befogenhet att styra belöningar av sådant som den andra parten vill ha.
• Formell makt – Att ha en chefsbefattning eller annan formell auktoritetsroll.
• Expertmakt – Att ha en expertis eller förmåga som någon annan vill ha.
• Referentiell makt- Karismatisk makt, som innebär maktutövande genom att den andra parten beundrar och vill identifiera sig med dig.

Man kan definiera makt efter handling eller efter möjlighet till handling – potentiell makt. Med den definitionen så blir det maktutövning även att inte handla, om möjligheten till handlande finns.

Att inte utöva potentiell makt för en god sak är fegt. Jag tror att det krävs mod för att våga utöva makt på rätt sätt. Mod är per definition inte din frånvaro av rädsla, förtvivlan eller dubier. Mod är när du fortsätter kämpa för din övertygelse trots mentalt och reellt motstånd. Mod är liksom makt inte ett mål i sig utan en förmåga, ett medel att nå mål.

Vad menar då de som diskuterar makten som något negativt. Är det rädsla för makten som sådan? Eller är det rädsla för konsekvensen av att ha makt? Att behöva ansvara för konsekvensen av sin egen makt?

I de diskuterade fallen handlar makten kanske om en expertmakt i den sociala medie-expertisen, en makt som kanske bygger på en viss karismatisk makt. Det finns uppenbarligen en rädsla att bli ett nytt maktcentra.

Varför ska man vara rädd för det? Det är inte fel att utöva makt.

Makt är ett medel för att nå mål.  Målet för maktutövande får aldrig vara din egen framgång. Målet måste handla om att på ditt sätt bidra till en bättre tillvaro för en medmänniska och/eller en bättre värld. Målet är det viktiga. Makt är ett medel bland många.

Om vi byter ut ordet makt mot inflytande så ser vi kanske på det annorlunda? Om du har möjlighet att idka inflytande för att skapa en bättre värld, kan du då välja att inte göra det?

Empowerment bygger på att så många som möjligt utövar makt och inflytande över sina egna liv. Är det kanske just över och underordningen mellan människor som upplevs som det farliga? Det ojämlika? Jag vet inte.

Jag har i min roll och som människa både betvingande, formell, expert och referentiell makt. Det viktiga är vad jag gör med den.

Man kan använda makt både för att påverka struktur och innehåll.

Jag anser att den makt man har med fördel ska användas för att skapa strukturer som gör att andra och du själv mer naturligt kommer att göra bra saker. Sociala medier, en välfungerande organisation och ett fungerande rättsväsende är exempel på strukturer som skapas med makt och som ger förutsättningar för positivt handlande.

Så länge jag använder makt på ett öppet och medskapande sätt som överensstämmer med min person så ser jag inget fel med det. Jag ser det dock som ett nederlag för ledarskapet när jag utövar formell makt över andra. Det betyder inte att maktutövandet är fel, utan att maktutövande genom ett inre, påverkande ledarskap är bättre ur flera aspekter.

Är det inte just vad Joakim Jardenberg, Brit Stakston, Niclas Strandh och Sofia Mirjamsdotter med flera gör? De tror på öppenhet, medskapande och att våga vara personliga. Jag förstår inte hur den förmågan till inflytande kan ses som negativ. Så länge maktutövningen är till för något gott utanför dem själva.

Att kämpa för att se just det – vad som är bra för någon annan, utifrån och in, kräver öppenhet.

Ibland innebär maktutövandet att behöva göra det minst dåliga av många saker. Men vid den tidpunkt jag känner att jag måste utöva makt på ett sätt som inte överensstämmer med min egen tro, den jag är, då är det dags att lämna. Kanske är det vad Brit Stakston menar, att hon som människa inte vill vara en person med makt i just denna fråga?

Tveka inte inför begreppet makt. Demokrati, folkstyre utgår från att alla människor utövar den makt, det inflytande man har. Till syvene och sist så är det de som har en kraft som kommer inifrån och som känner sig själva som har förmågan att påverka mest.

Jag tror också att vi som företräder det gemensamma är dåliga på att tydliggöra kopplingen mellan dina pengar och vad du får. Vi gör det visserligen, oftast vid men då på en generell nivå.

I framtiden tror jag att detta måste bli mycket tydligare. Du borde få se vad din förskoleplats kostar och vad din egenavgift är på räkningen, du borde se vad ditt badhus-besök kostar på din biljett och på lånekvittot på biblioteket så står det hur mycket av dina skattemedel som bekostat den tjänst du just fick.

Att synliggöra kostnader och att ha tydliga system för hur du kan göra för att bidra resursmässigt för en ännu bättre service tror jag är viktiga komponenter i att säkra framtidens välfärd.

Att vara en offentlig person och att vara öppen är svårt. Om du öppnar ditt inre så kommer det att göra ont när du kritiseras.

Ett samtal är som en lök. Vi börjar först i de yttre lagren, de som handlar om väder och vind och det vi ser just nu. Sedan kan vi skala av ett lager och tala om andra människor. Nästa lager kanske handlar om våra gemensamma upplevelser, lagret efter det kan handla om våra nära och kära, längre in kommer vi till vad jag tänker om dig och längre in till mina egna känslor och tro.

Vi rör oss fram och tillbaka genom dessa lager för att hålla oss på en bekvämlig nivå i kommunikationslöken.

Den professionella trevligheten hos en föreläsare, säljare eller på ett mingel håller sig alltid i de yttre lagren. Det är ytligt och kanske behöver det så vara för att skydda det inre.

Kommunikation i de yttre lagren bidrar inte till någon inre påverkan.

Sociala medier kan hjälpa oss att höja kvaliteten också på våra möten öga mot öga. Kanske beror det på att vi redan hanterat de yttre lök-lagren på den sociala webben?

I söndags ägnade jag ett par timmar åt kompetensutveckling. Jag läste de där lite längre blogg-inläggen, jag följde mitt nätverks tankar, såg det lite längre klippen och vilade lite längre i varje input. Jag insåg då att jag lärt mer på de två timmarna än vad jag normalt lär på en ”utbildningsdag”.

Varför är det så?

Förändring börjar med en vilja att förändras. Jag har större sannolikhet att vilja förändras om jag själv ser behovet.

Hur kul är det att lära något för att någon annan sagt åt dig att du ska lära dig just det?

Att bidra till någon annans förändring måste istället handla om att bearbeta viljan. Det är därför du hela tiden som ledare och människa primärt ska tala om varför och inte vad om du vill få tillstånd en positiv förändring som bygger på vilja.

Kopplat till lärande så tror jag att det är därför som lärande i nätverk fungerar. Sökandet i sig och de människor i mitt nätverk som jag litar på gör att jag vill lära nytt.

Ett ”normalt” lärande är kanske en utbildning – du lockas av beskrivningen och har behov av den kunskapen. Du tar dig till utbildningen vilket tar tid. Du konsumerar ett sänt budskap. Detta har flera problem. Du har valt utbildningen utifrån ditt eget behov, lär du nytt då?

Nätverksbaserat lärande måste handla om att du lyssnar på nya människor. Kanske när de ifrågasätter din nuvarande kompetens vilket gör att du vill lära mer eller att du ser nya vinklingar på livets skeenden.

Men om du inte är öppen med det du inte kan hur ska du veta vad du behöver veta ?

Om du inte tillåter andra att bedöma din kompetens och därmed ditt kompetensutvecklingsbehov? Hur kan du då se utifrån och in på dig själv?

Öppenhet för feedback gör att jag vill förändras och då kommer utvecklingen naturligt.

Jag läste månadens provakation från Scandinavian Leadership - 

Alla ledare ska inte lyckas. Scandinavian Leadership jobbar med processen Lots® och Mindo® och reflektionerna bygger mycket på dessa teorier. Jag är själv Lots®-coach och är också utbildad i Mindo®.

Utgångspunkten för resonemanget är att vi människor alla hänger ihop. Att leva ett bra liv och få lyckas handlar inte om ditt liv, utan det handlar om hur ditt liv påverkat andra. När du tappar fokus från det högre syftet att bidra till en bättre värld för fler och istället fokuserar på dina egna behov framför andras så är du illa ute. Därför bör vi speciellt hjälpa människor som bidrar till att andra ska lyckas. Om vi ger till dem som ger blir det en positiv spiral.

I fokus blir då att relatera till andra utifrån och in och att ta ansvar. För bara genom att spegla oss i andras bild så kan vi se ur deras perspektiv.

Till din hjälp har du som människa något sånt fantastiskt som empati. Förmågan att känna in andra människor. 

Vår empait och inlevelse underlättas av vår acceptans att livet är svårt, eller som Pär Eriksson citerar på sin blogg.

Livet är svårt. Det är tufft att vara människa. Ju tidigare i livet du inser det – ju lättare blir det att leva.

(Scott M Peck)

Vår solidaritet baseras på att vi vet att också andra har det svårt. Om inte annat så delar vi alla människor vår dödlighet.

Ju närmare vi är människor ju sannolikare är det att vi känner inlevelse och empati i varandra. Därför ger nätverk empati

Jag har tidigare på samma ämne skrivit en reflektion om den dolda påverkan av sociala nätverk, med innebördet att genom relationer blir vi bättre människor. Det är inte antalet kontakter vi har som är det viktigaste utan hur våra kontakter har kontakt med varandra, dvs mönstret och förstås vilka de är. Många kontakter som är vitt kopplade ger mer “positiva” handlingar. Således är heterogenitet i våra kontakter viktigt. Tänk om vi kunde vara mer öppna för att ha relationer med människor som är olika oss. Det är så lätt att skapa sina nätverk och således sin tillhörighet i en skara av likasinnade. Det är mycket den insikten som tänken utifrån och in handlar om.

Jag tänkte då att anledningen till den positiva påverkan av sociala nätverk är att kontakterna byggs genom goda handlingar. Goda handlingar ger mervärde. Men det är kanske mer en följd av processen, skapandet av nätverket. Kanske är det själva meningen att skapa gott som stärks av våra nätverk genom att närheten gör det lättare för oss att leva oss in i andra människor och därmed känna mer empati och solidaritet.

Att känna kärlek i samhörighet med andra kanske är meningen?

Finner du resonemanget intressant? Ta gärna del av denna videosekvens

…och ge din bild. Vi hänger alla ihop.

Skummar igenom förordet i SKL´s skrift Aktuellt om skola och förskola 2010. Fastnar för den sista meningen

Det visar att lösningen på skolans utmaningar och problem främst ligger i hur undervisningen organiseras på varje skola.

Ett riktigt kundfokus utgår från mötet och möten sker mellan människor. Sen organiserar vi i strukturer.

 

Vad behöver vi göra för att dessa strukturer ska fokusera på mötet?

Publikationer – litteratur & multimedia för kommun och landsting.

Man brukar tala om den digitala klyftan för att beskriva den skillnad som blir mellan dem som nyttjar den digitala världen och de som inte gör det. Idag problematiserar jag inte över den ”Digitala-värderings-klyftan” som annars är nog så intressant…

Thomas Selig bloggade för en tid sedan intressant om den analoga klyftan med det provocerande påståendet att den digitala klyftan är positiv. Thomas skriver.

Det jag vill ha sagt med inlägget? — Jag tror inte att det i alla lägen är meningsfullt att konstruera och problematisera skillnader mellan analoga och digitala världar.

Självfallet måste vi försöka att riva den digitala klyftan. Men inte för att den är just digital. Inte för att den på något sätt skiljer sig mellan andra faktorer som gör att olika grupper av människor är olika delaktiga i samhället.

— Utan helt enkelt för att den är en klyfta, för att den visar att olika grupper av olika människor av olika anledningar är olika delaktiga i samhället. Punkt, slut.

Jag håller med.

Klyftan gör att vi utgår från olika grundfakta. Våra val kommer att baseras på vilken information vi har tillgång till. Som Russel Crowe sa i en intervju jag såg, om Robin Hood levt idag så skulle han kämpa för allas rätt till samma information. Klyftan försvårar detta.

Till nästa år ska vi arbeta med att bidra till att minska den digitala klyftan. Jag kommer personligen att engagera mig i det och redan nu bubblar jag av idéer.

Det handlar följaktligen inte bara om att ”de analoga” ska ändras. För att klyftan ska minska så måste även ”vi digitala” förändras, eller kanske inte bara vi utan det digitala mediet i sig. Så hur kan vi analogisera det digitala?

Tror du att det skulle vara möjligt att köpa tjänsten att göra en liten tidning på 4-8 sidor 1-2 ggr i månaden om vad som hänt på Katrineholms digitala kanaler. Varje nummer innehåller uppmärksammade pressmeddelanden, blogginlägg, mest diskuterade ämnen på facebook och twitter, månadens Flickr bild och kanske en uppmärksammad live-sändning. Varje nummer har en tvist som syftar till att lära det digitala. Tidningen skickas ut till samtliga hushåll i Katrineholm.

Vad tycker du om det?

Hur ska vi analogisera det digitala?

Hur ska vi analogisera de digitala?