Mattias Jansson - Kommunchef i Katrineholm.
Skriver om tankar kring uppdraget, kommunen, sociala medier i offentlig sektor, livet och personligt ledarskap
Öppenhets-klyftans självdefinierade integritet
2010-08-15 | 
Författare: Idag skriver Peter Wolodarski på Ledare, signerat i Dagens nyheter Förföljd av digitala fotspår. Han menar att vi, var och en ska vara på vår vakt med vad vi delar med oss av inom ramen för den personliga integriteten. Han menar också att skyddet för vår integritet måste stärkas.
Detta är ett vanligt förhållningssätt till de nya mediernas intåg i våra liv och vissa människor har utsatts för negativa konskekvenser av sina digitala fotspår.
Tankevurpan blir, enligt mig, att repressalierna ju inte är utförda av de öppna personerna utan av någon annan. Det är inte din öppenhet i sig som är problemet utan hur andra människor hanterar den. Vill du arbeta hos en arbetsgivare som tycker att du inte kan arbeta kvar pga av något du gjorde för 30 år sedan, såsom berättas i artikeln? Det är en märklig arbetsgivare och inte ditt ansvar hur hon/han hanterar information, även om du får bära konsekvensen.
Så länge det finns en skillnad i integritet, eller egentligen hur öppna vi människor väljer att vara med vilka vi är så kan de som väljer den slutna vägen utnyttja den stängda, inneslutna. Är det då de som är öppna som ska ändra sig?
Det är dessutom så att det kanske inte ens spelar någon roll vad just du gör. I dagens DN finns också, i ekonomidelen en artikel ”Friad – men fälld på nätet” som handlar om en läkare som kritiserats felaktigt på en persons blogg och lidit men av det. Rådet han får är att inte besvara, dvs skapa en ”öppenhets-klyfta”. Anledningen till att den negativa blogg-artikeln dominerar är kanske att alla med positiva nyheter inte är lika öppna?
Sen är frågan vad personlig integritet är- Peter Wolodarski har sin bild, men vad din personliga integritet är bestäms av dig och just möjlighet att själv definiera den, det är det viktigaste.
Publicerad i Media, Sociala medier | 
Etiketter: ansvar, arbete, facebook, integritet, kommunikation, livet, Personligt, reflektion, Sociala medier, val
16 Svar till “Öppenhets-klyftans självdefinierade integritet” — Tyck till!
Lämna ett svar
Bra! Jag tyckte också att hans konklusion haltade men kunde inte sätta fingret på vad. Du gör det!
Tack, Wolodarski brukar vara lite vässare i sin analys tycker jag.
[...] This post was mentioned on Twitter by Anders Lind, Mattias Jansson. Mattias Jansson said: Nybloggat: Öppenhets-klyftan´s självdefinierade integritet [...]
Tankevurpan är total när folk inser sina egna fel och brister genom små insikter och felhanterade situatoner. Insikten att man borde se på sammanhang med en kombination utav hjärta och hjärna med lite hjälp utav rationellt tänkande är väldigt överväldigande för många. Hanteringen utav insikter varierar självklart från person till person men resultatetn är väldigt synliga i alla forum om man väljer att läsa mellan raderna. Det finns få saker som slår en genuin känsla utav rätt och fel när man valt, men det är svåruppnått i dagens hets. ¨
Varje ny inlärningssituation för en människa hur modern eller medveten hon än må vara enligt sitt eget tycke uppfattas oftast som ett hot mot individen och den personliga integriteten. Reaktionen är ofta att slå ifrån med okunskap och omotiverade svar, en ogenomtänkt handling ifrån ett dåligt självförtoende. Folkhälsan är lite på glid och folk blir osäkra, det är som om många inte tänker efter före. Varför är folk rädda för att bli gamla?
Jag förstår inte riktigt hur du menar.
Inte riktigt eller inte alls?
Jag förstår delarna men inte konklusionen.
Han driver med dig. DIN egen text är ju helt obegriplig för de du är kommunchef för. Skaffa dig en privat blogg där du kan skriva om detta djuplodande bjäfs.
Meningen med Tankevurpan blir, enligt mig, att repressalierna ju inte är utförda av de öppna personerna utan av någon annan.
Den går inte att förstå ! Jag förstår delarna men inte konklusionen = ha ha ha. Har sällan läst så enkla saker förklaras så komplicerat. Kommunjuristmyndighetssvenska.
Det var tråkigt att du tycker så. På denna blogg skriver jag, som angivet, om tankar kring uppdraget, kommunen, sociala medier i offentlig sektor, livet och personligt ledarskap så en viss del kan säkert betecknas som ”djuplodande bjäfs”.
Jag ska tänka på ordvalen till nästa gång. Om du ändå väljer att läsa det jag skriver så hjälp gärna till med förtydliganden :) – så lär jag mig kanske…
Ska avslutningsvis försöka mig på en annan skrivning av ditt citat som är svårförståeligt.
Om jag är öppen och ärlig med vad jag gör och du, eller någon annan håller det emot mig så får den som håller det emot mig ansvara för sitt handlande.
Ska avslutningsvis försöka mig på en annan skrivning av ditt citat som är svårförståeligt.
=
Avslutar med ett försök att skriva om det du citerar som är svårt att förstå.
Avslutningsvis, en annan skrivning, svårförståeligt är ord som till och med rättstavningsprogrammen säkert varnar för som högtravande.
Exempel på hur det kan vara när kommuner och kanske också kommunchefer uttrycker sig. En kommun informerar om betalningsvillkor för barnomsorgsavgiften.
Före: Avgift uttages 12 månader per kalenderår fr o m det datum då barnet erhållit plats. Avgift uttages så länge barnomsorgsplatsen finns anvisad.
Efter: Du måste betala avgiften varje månad, året runt, även om ditt barn har varit ledigt eller sjukt.
Tack, du har rätt.
Det du skriver i inlägget ger en annan vinkling på Wolodarskis ledare. Du är förmodligen en klok person med kunskaper och tankar som bör nå så många människor som möjligt. Oavsett om du har rätt eller fel i sakfrågan skapar det möjligheter för en spännande debatt. Varför låta språket och orden vara i vägen till att låta så många som möjligt delta i diskussionen ?
Ödmjukhet finns det gott om. Inte många bloggare som har möjligheten att påverka många vågar skriva ”Tack, du har rätt”. Det hedrar dig.
Jag tror du har rätt i att det är andras tolkning av information om dig de hittat som blir problemet. Men det har kanske mer att göra med personlighet och om man är misstänksam eller öppen som person. Kanske är det en generationsfråga? Många jag träffat som passerat 50 är rädda för att information om dem kommer ut eftersom de har erfarenhet av hur andra i deras generation tolkar den.
Om det bara finns potentiellt negativ information om dig på nätet kanske det är dags att fundera på hur man kan bidra med egen information för att den sammanlagda bilden skall bli mer nyanserad?
Klokt
”Det är en märklig arbetsgivare och inte ditt ansvar hur hon/han hanterar information, även om du får bära konsekvensen.” och därför menar du att vi fortsatt ska pumpa ut information som vi anser vara inom våra egna referensramar för personlig integritet ?
Du menar att media eller personer som eventuellt vill skada dig eller företag som vill åt all din information för att sälja på dig saker med sofistikerad marknadsföring du inte ens är medveten om. De ska förstå var din ram för personlig integritet ligger ?
Det är en vacker inställning du har men den är oerhört naiv. Ponera den förälder som med den filosofin publicerar väldigt privata familjebilder på Facebook med lättklädda badande småbarn. Med något feljusterade Facebookinställning hamnar dessa bilder i fel händer och fortsättningen kan man bara fantisera om. I det läget är det lätt att hålla sig för skratt och hänvisningen till hur andra människor ska hantera dessa bilder blir fruktansvärt teoretisk. Lek med tanken att det vore dina egna barn. De som är dina vänner och vänners vänner på Facebook är inte alltid dina riktiga vänner glöm aldrig det.
Naivt eller inte så anser jag inte att vi automatiskt ska säga att de öppna ska stänga mer. Men det är.viktigt att hitta sin gräns för öppenhet. Den måste ju också sättas i relation till den verklighet vi lever i. Men jag håller med dig, öppenhet ger sårbarhet! Hur mycket sårbarhet bero på hur öppna andra är.
Tack