Kommunchef

Inlägg med etiketten ‘ansvar’

Jag funderar på begreppet makt och vad det väcker hos mig och hos andra.

Joakim Jardenberg skriver kort om makt och menar att man inte ska övervärdera sitt eget inflytande och betydande för världen. Att vi var och är kuggar, men utbytbara i det maskineri som för oss vidare. Kort sagt han menar att han inte har så mycket makt, iallafall inte långsiktigt.

Bakgrunden till Jockes inlägg är en diskussion om nymediemakt och där Brit Stakston bl.a. skriver

Hjälp mig här. Hur ska vi hantera det här? Oroas ni inte över de digitala maktkluster som bildas.

Det är inte bara Brit Stakston som har svårt med maktbegreppet. När hörde du någon med stolthet säga -Jag har makt

Det är som att själva ordet i sig har en negativ klang.

Kanske är det därför att makt, i den meningen är relativ. En människa har makt att få en annan människa att göra något. Det kräver i sig ett beroendeförhållande. Förhållandet är därmed inte jämlikt.

Det finns olika typer av makt

• Betvingande makt - Att med våld tvinga någon eller ha befogenhet att styra belöningar av sådant som den andra parten vill ha.
• Formell makt – Att ha en chefsbefattning eller annan formell auktoritetsroll.
• Expertmakt – Att ha en expertis eller förmåga som någon annan vill ha.
• Referentiell makt- Karismatisk makt, som innebär maktutövande genom att den andra parten beundrar och vill identifiera sig med dig.

Man kan definiera makt efter handling eller efter möjlighet till handling – potentiell makt. Med den definitionen så blir det maktutövning även att inte handla, om möjligheten till handlande finns.

Att inte utöva potentiell makt för en god sak är fegt. Jag tror att det krävs mod för att våga utöva makt på rätt sätt. Mod är per definition inte din frånvaro av rädsla, förtvivlan eller dubier. Mod är när du fortsätter kämpa för din övertygelse trots mentalt och reellt motstånd. Mod är liksom makt inte ett mål i sig utan en förmåga, ett medel att nå mål.

Vad menar då de som diskuterar makten som något negativt. Är det rädsla för makten som sådan? Eller är det rädsla för konsekvensen av att ha makt? Att behöva ansvara för konsekvensen av sin egen makt?

I de diskuterade fallen handlar makten kanske om en expertmakt i den sociala medie-expertisen, en makt som kanske bygger på en viss karismatisk makt. Det finns uppenbarligen en rädsla att bli ett nytt maktcentra.

Varför ska man vara rädd för det? Det är inte fel att utöva makt.

Makt är ett medel för att nå mål.  Målet för maktutövande får aldrig vara din egen framgång. Målet måste handla om att på ditt sätt bidra till en bättre tillvaro för en medmänniska och/eller en bättre värld. Målet är det viktiga. Makt är ett medel bland många.

Om vi byter ut ordet makt mot inflytande så ser vi kanske på det annorlunda? Om du har möjlighet att idka inflytande för att skapa en bättre värld, kan du då välja att inte göra det?

Empowerment bygger på att så många som möjligt utövar makt och inflytande över sina egna liv. Är det kanske just över och underordningen mellan människor som upplevs som det farliga? Det ojämlika? Jag vet inte.

Jag har i min roll och som människa både betvingande, formell, expert och referentiell makt. Det viktiga är vad jag gör med den.

Man kan använda makt både för att påverka struktur och innehåll.

Jag anser att den makt man har med fördel ska användas för att skapa strukturer som gör att andra och du själv mer naturligt kommer att göra bra saker. Sociala medier, en välfungerande organisation och ett fungerande rättsväsende är exempel på strukturer som skapas med makt och som ger förutsättningar för positivt handlande.

Så länge jag använder makt på ett öppet och medskapande sätt som överensstämmer med min person så ser jag inget fel med det. Jag ser det dock som ett nederlag för ledarskapet när jag utövar formell makt över andra. Det betyder inte att maktutövandet är fel, utan att maktutövande genom ett inre, påverkande ledarskap är bättre ur flera aspekter.

Är det inte just vad Joakim Jardenberg, Brit Stakston, Niclas Strandh och Sofia Mirjamsdotter med flera gör? De tror på öppenhet, medskapande och att våga vara personliga. Jag förstår inte hur den förmågan till inflytande kan ses som negativ. Så länge maktutövningen är till för något gott utanför dem själva.

Att kämpa för att se just det – vad som är bra för någon annan, utifrån och in, kräver öppenhet.

Ibland innebär maktutövandet att behöva göra det minst dåliga av många saker. Men vid den tidpunkt jag känner att jag måste utöva makt på ett sätt som inte överensstämmer med min egen tro, den jag är, då är det dags att lämna. Kanske är det vad Brit Stakston menar, att hon som människa inte vill vara en person med makt i just denna fråga?

Tveka inte inför begreppet makt. Demokrati, folkstyre utgår från att alla människor utövar den makt, det inflytande man har. Till syvene och sist så är det de som har en kraft som kommer inifrån och som känner sig själva som har förmågan att påverka mest.

Jag funderar på förväntan – fördom – förståelse.

Förväntan är en av de viktigaste sakerna för att lyckas. Att jag förväntar mig att nå framgång, men också att jag har föreställningen, den förutfattade meningen att du kommer att lyckas. Detta visar sig bl.a. när vi undersöker vad som är viktigt för skolans och elevers framgång, men också när vi tänker på ett coachande ledarskap.

Det är som en självuppfyllande profetia – Förväntan skapar framgång.

På den andra sidan står fördomen. ”Prejudice” – fördom säger det bra. Att dömas före. Fördomar är åsikter som bygger på ofullständig kunskap om personens handling. En fördomsfull attityd gör en person uttrycker antipati för enskilda och grupper av människor. Fördomen är negativ. Jag har dömt dig och förväntar mig således inte något bra av dig. Hemskt!

Fördomen självuppfyller och är själuppfyllande.

Men ska men inte har förståelse för den som inte lyckas? Det finns ju en förklaring till varför människor handlar som de gör;

-Jag kan inte

-Jag får inte förutsättningar

-Jag förstår inte

Men är en förklaring alltid en ursäkt. Det finns väl alltid förklaringar till varför? Gör det att jag ska ha lägre förväntningar eller kanske t.o.m. ha en fördom om att du kommer att misslyckas?

Var går gränsen mellan positiv förväntan, ansvarsuträvande och ett inhumant/oempatiskt sätt?

För att vi ska hjälpas åt att växa måste vi förvänta oss mycket av varandra. Vi måste ge varandra ansvar och våga ge varandra feedback på det vi gör. Om vi förklarar bort varandras tillkortakommanden så utvecklas vi inte. När vi utkräver ansvar av varandra, så hjälper vi varandra att växa.

Den relativa framgången handlar alltid om att överträffa förväntningar.

- Förvänta dig allt!

- Fördöm aldrig!

- Tro inte att förklaringar är ursäkter!

….eller?

Jag läste månadens provakation från Scandinavian Leadership - 

Alla ledare ska inte lyckas. Scandinavian Leadership jobbar med processen Lots® och Mindo® och reflektionerna bygger mycket på dessa teorier. Jag är själv Lots®-coach och är också utbildad i Mindo®.

Utgångspunkten för resonemanget är att vi människor alla hänger ihop. Att leva ett bra liv och få lyckas handlar inte om ditt liv, utan det handlar om hur ditt liv påverkat andra. När du tappar fokus från det högre syftet att bidra till en bättre värld för fler och istället fokuserar på dina egna behov framför andras så är du illa ute. Därför bör vi speciellt hjälpa människor som bidrar till att andra ska lyckas. Om vi ger till dem som ger blir det en positiv spiral.

I fokus blir då att relatera till andra utifrån och in och att ta ansvar. För bara genom att spegla oss i andras bild så kan vi se ur deras perspektiv.

Till din hjälp har du som människa något sånt fantastiskt som empati. Förmågan att känna in andra människor. 

Vår empait och inlevelse underlättas av vår acceptans att livet är svårt, eller som Pär Eriksson citerar på sin blogg.

Livet är svårt. Det är tufft att vara människa. Ju tidigare i livet du inser det – ju lättare blir det att leva.

(Scott M Peck)

Vår solidaritet baseras på att vi vet att också andra har det svårt. Om inte annat så delar vi alla människor vår dödlighet.

Ju närmare vi är människor ju sannolikare är det att vi känner inlevelse och empati i varandra. Därför ger nätverk empati

Jag har tidigare på samma ämne skrivit en reflektion om den dolda påverkan av sociala nätverk, med innebördet att genom relationer blir vi bättre människor. Det är inte antalet kontakter vi har som är det viktigaste utan hur våra kontakter har kontakt med varandra, dvs mönstret och förstås vilka de är. Många kontakter som är vitt kopplade ger mer “positiva” handlingar. Således är heterogenitet i våra kontakter viktigt. Tänk om vi kunde vara mer öppna för att ha relationer med människor som är olika oss. Det är så lätt att skapa sina nätverk och således sin tillhörighet i en skara av likasinnade. Det är mycket den insikten som tänken utifrån och in handlar om.

Jag tänkte då att anledningen till den positiva påverkan av sociala nätverk är att kontakterna byggs genom goda handlingar. Goda handlingar ger mervärde. Men det är kanske mer en följd av processen, skapandet av nätverket. Kanske är det själva meningen att skapa gott som stärks av våra nätverk genom att närheten gör det lättare för oss att leva oss in i andra människor och därmed känna mer empati och solidaritet.

Att känna kärlek i samhörighet med andra kanske är meningen?

Finner du resonemanget intressant? Ta gärna del av denna videosekvens

…och ge din bild. Vi hänger alla ihop.

Catarina Nitz skriver fint och utlämnande om föräldraskap i Fler barn borde få bli bortskämda.

Tank att växa upp i en familj där kärlek är villkorat. Där grundtrygghet inte finns. Där dina behov inte respekteras. Ett barn som behandlas som Catarina skriver om smärtar i mitt hjärta.

Jag känner tillkorta-kommanden som förälder. Jag kommer ihåg innan jag fick egna barn hur konstigt föräldrars inkonsekventa handlande verkade. Men som förälder är konsekvent inkonsekvens logiskt.

Att vara förälder är på ett sätt att vara ledare. Att guida sitt barn på livets resa. Att nära och bidra till barnets utveckling till sig själv. Att förverkligas och blomma ut.

Det finns ett konsekvensproblem och en fantastisk drivkraft och det är kärlek.

Kärlek gör mig inkonsekvent. Jag kan inte motstå mina barn. Mina barn kallar det ”hundblicken” :)

Kärlek är samtidigt den enorma kraft som bara gör att jag känner att livet är fullkomligt i deras närhet. Kärlek är det som gör att jag aldrig medvetet skulle såra mitt barn. Kärlek är livskraft.

Det författaren skriver är vidare det som betecknas som curling.

Att skydda en människa från henne själv är inte godhet

Det är väl här det kan bli fel? Om jag inte klarar av att låta mina barn få ta ansvar för sina handlingar, så gör det att de inte får konsekvenser för varken sina negativa handlingar eller när det går riktigt bra. Ansvar går åt båda håll!

Tusen gånger hellre ett curlingsföräldraskap än ett kärlekslöst föräldraskap. Men att kärleksfullt och konsekvent låta sina barn tar ansvar för sina egna handlingar så långt det är möjligt tror jag är framgångsreceptet. För tryggheten kommer alltid inifrån och för att nå in måste man ta ansvar i en kärleksfull icke-dömande miljö.

(omskriven pga webb-hotell-krasch)

 

Under ledarskapsveckan i Katrineholms kommun så talade jag om min syn på ledarskap utifrån Fem deviser. Vi är vår värld! För mig är ledarskap att påverka och att påverkas. Som ledare och kommunchef är min vision ”Vi är vår värld”. Var och en ser vi vår del och tar ansvar för vårt bidrag till det gemensamma.

Ledarskap är att påverka och påverkas. Min vision som ledare och kommunchef är “Vi är vår värld” – som för mig betyder det att vi var och en ser vår del och tar ansvar för vårt bidrag till det gemensamma. Jag har utifrån detta fem motton som jag försöker leva vid som ledare och således också som människa.

Ansvar

I allt vi gör utgår vi från oss själva. Ansvar innebär att vi inte kan skylla på någon annan. Vi har var och en ansvar för vårt uppdrag hela vägen. För att ha ansvar måste vi var och en ta ansvar. Ansvar kan vara att göra, men också att föreslå lösningar. Alla problem och utmaningar vi ser har en lösning.

Förnekande, visa otillbörlig skuld, mental utcheckning, lägga skylden på någon annan eller omständigheter, leta syndabockar, ge upp och inställningen att jag är tvungen är vanliga bortförkalringar för att slippa ta ansvar.

Det mesta av våra handlingar går att förklara. Problemet är att förklaringarna används som ursäkt för handlandet.

Våra val är vårt ansvar och kan aldrig förklaras bort!

Grunden för utveckling som medarbetare, ledare och människor är att ta ansvar för våra val.

Som ledare är det viktigt att förutom att själv ta ansvar att våga kräva ansvarstagande av andra. Den som inte tar ansvar för sina motgångar kan och ska inte heller göra det för sina framgångar.

Markku Kanala lämnar några kommentar på Fel ska inte begås, ändå begås de. När det händer så ska vi lära av det. Detta är stora frågor, men jag vill kan ge ett fragment av min bild  iallafall :)

Hur får ni i Katrineholms kommun medarbetare att ta ansvar, att utveckla sig, att dela värderingar i meningen att summan viljan att göra rätt är större än formella administrativa rutiner?

Jag tror att det i första hand handlar om att fokusera på att värden skapas av människor. Att så lång det är möjligt vända frågor tillbaka till frågeställaren/ människan, där ofta svaret finns. Att inte gå in och tro att hierarki är lösningen på allt.

Känner du till avstämningsterrorister? Medarbetare som hela tiden bara vill stämma av så att de är på rätt väg? Det kan vara berättigat ibland, men ofta så finns svaren hos dem själva. Jag införde för en tid sedan begreppet AU – avstår uppfattning. Det betyder inte att jag inte har en uppfattning ;) men att jag avstår att lämna den…

Det som annars är det allra svåraste för att utveckla en ansvarstagande är att kräva ansvar. Det är svårt både för den som kräver och den som krävs. Det kan också uppfattas som tufft och hårt när det görs.

Ett annat knep är att tala mycket om varför, istället för att tala om vad. När vi höjer våra frågeställningar i abstraktionsnivå så styr vi ofta mer rätt. När vi svarar på frågan varför är det enklare att vi styr mot det inre, dvs vilka vi är, och  inte bara vad vi gör.

Hur ser du på ”endera så klarar man att utveckla sig” (förmåga, kunskap, kompetens m.m.) vs. ”viljan att utveckla sig” (attityder, värderingar m.m.) i det här sammanhanget?

Givet definitionen av kompetens som ”förmågan att utföra en uppgift” så anser jag att vilja, attityder och värderingar också är kompetens. Sen när det gäller vad man klarar av att utveckla så rör det, menar jag, prestation. Om man inte, trots försök och stöd klarar av att utveckla sin kompetens så att man presterar i enlighet med sitt ansvar så ska man inte ha det ansvaret, det jobbet.

Det var några tankar, vad tycker du?

I dagens Katrineholms Kuriren finnsen undran om vad sker i Katrineholms kommun?

 

I Katrineholms kommun har fel begåtts

Vi har saker sominte går rätt till i Katrineholm. På senare tid har vi bl.a. uppmärksammats för utredningen om rutiner inom sportcentrum  (word) samt upphandling av ny vattentäckt. Kommunen och med det jag bär givetvis ett ansvar för det. Jag beklagar att våra administrativa rutiner inte fungerar, så ska det givetvis inte vara.

 

I Katrineholms kommun begås fel

Jag är säker på att detta inte är de enda fel som begås i kommunen. Det är mänskligt att fela.

 

Kommunens verksamhet

Kommunen är en omfattande verksamhet. Vi omsätter ungefär två miljarder kronor varje år och har ungefär 3 100 anställda. Vi bedriver verksamhet inom offentlig service, myndighetsutövning och arbete med att stimulera utvecklingen inom kommunen. Kommunen har att följa ett 500-tal lagar. Vi har generellt en bra kvalié på våra verksamheter i Katrineholm enl jämförelser med andra och kvalitétsuppföljningar.

 

Kommunens ledning

Vi har en ibland ifrågasatt ledningsorganisation och administration som av vissa ses som tärande på våra kärnverksamheter såsom vård, skola och omsorg. Samtidigt är det genom ledningsorganisationen som de folkvaldas vilja genomförs och en välfungerande demokrati förutsätter bra administrativa rutiner.

Det kommunala regelverket utmålas ibland som hämmande för utveckling och ibland är det just brister upprätthållandet vi får kritik för. Jag är som kommunchef högste tjänsteman i kommunen. Kommunen har som insändarskribenten säger också en senior advicer, som arbetar framförallt med utvecklingen av Katrineholms logistikcenter.

 

Ledning eller styrning

Kommunen har ett styrsystem som bygger på tre principer

• Formellt styrsystem – såsom budget, styrdokument och reglementen. Vad och hur vi ska göra?
• Ledningssystem – ledarskap, kultur och värderingar. Hur vi ska vara?
• Organisationssystem – hur vi organiserar oss- Vem som ska göra vad?

När det blir fel är det lätt att börja styra i hur saker ska göras, det formella styrsystemet. Jag tror att det är avgörande för kommunens långsiktiga utveckling att inte centralisera styrningen för mycket. Utåt, mot dig utanför organisationen är jag ansvarig för brister i tjänstemannaorganisationen. Inåt så ansvarar de som svarar upp mot mig och/eller sin nämnd för sitt tilldelade ansvar. En av grunderna för utveckling i ledningssystemet är att krävas på ansvar. Endera så klarar man att utveckla sig eller också ska man inte ha det tilldelade ansvaret.

 

Öppenhet

Katrineholms kommun har valt en öppenhet som sträcker sig längre än det juridiskt tvingande. Du som frågar vad som sker i Katrineholms kommun kan få få mycket information och dessutom en direktkontakt med kommunen genom vår öppenhet, såväl via telefon, webb, synpunktshantering, personligt möte eller via sociala medier. Du som undrar vad exempelvis jag gör kan .

 

Upptäcka fel

Utöver att att utkräva ansvar på rätt ställe internt och ta ansvar fullt ut, att se över rutiner och ha bra kvalitétssystem mm så behöver vi ha ett bra sätt att fånga upp fel som begås. Det är oerhört viktigt att ta tillvara på och aktivt stödja de som påtalar fel.

 

Sammanfattningsvis, min bild

Fel ska inte begås, ändå begås de. När det händer så ska vi lära av det.

Jag skrev igår ett inlägg Lön som drivkraft eller motkraft som väckte flera reaktioner.

Thomas Selig skriver

Daniel Pink, som i likhet med många andra forskare säger att lön och ”förbättringar av verksamhetens effektivitet, produktivitet och kvalitet” inte står i något samband, annat än när det gäller rent mekaniska (dvs s.k. ”okvalificerade”) jobb.

 Hasse skriver

Att enbart värdera en löneförändring utifrån något som kan vara negativt för måluppfyllnad och utveckling kan skapa ett klimat där man motarbetar uppdragsgivaren och levererar saker som ger nöjda intressenter och missnöjda uppdragsgivare för egen vinnings skull. Blir enligt mig fel krafter som styr i ett sådant läge.

tipsar om nedanstående film

Simon Zetterberg framför

Problemet är att lönen inte speglar vår prestation. Lönen ökar endast motivationen tills lönen upplevs som skälig + lite till. Efter det visar forskning att lönen inte ökar prestationen, snarare sänker den. Sorry

Så låt oss se filmen, som också finns som ett längre , tack Thomas Selig.

Jag gillar Daniel Pink och jag gillar detta klipp. När jag ser det så hämnar jag i en känsla av att jag och vår lönepolitik kanske styr fel.

Kortfattat så menar Daniel Pink att drivkrafter för kreativa arbeten måste vara interna drivkrafter som ger inre motivation. Yttre drivkrafter, som ex lön fungerar som drivkraft för fastställd produktion som utförs i konkret handling.

Vidare menar Daniel Pink att motivation skapas av

• Autonomi – självbestämmande
• Mastery – att bli bättre på hantering av meningsfulla saker
• Purpose – att det vi gör har mening

Jag tror att han har helt rätt i sin analys.

En ledare stimulerar medarbetarnas egna, inre drivkrafter.

En chef stimulerar de yttre motivationsfaktorerna såsom lön.

De flesta av våra uppgifter i kommunen är av sk heuristisk karaktär och kräver kreativitet och därmed inre drivkrafter och egen problemlösning.

Chef är en formell befattning som innefattar vissa delar av konventionellt ledarskap. En viktig del av chefsskapet är styrning. En chef fattar beslut åt någon annan i en viss riktning.

Att vara en ledare är något man förtjänar. Att vara en ledare innebär båda att påverka andra och att påverkas själv. En ledare påverkar andra att själva fatta beslut i en viss riktning.

Båda delarna behövs. Men tänk om det är så att chefsskapet motverkar ledarskapet?

I Utvecklande Ledarskap skiljer vi på låt-gå ledarskap (icke-ledarskap), konventionellt ledarskap (chef) och utvecklande ledarskap (ledare). Det som är fascinerande är att om man minskar chefsskapet så ökar uppfattningen om ledarskapet och vice versa.

Det skulle tala för att om vi slutade använda lön som styrmedel så skulle vårt positiva ledarskap öka i enlighet med Daniel Pink´s tre punkter; själbestämmande, förbättring och mening. Kanske är det så?

Jag tror att det går att kombinera. Vår lönerörelse handlar inte om att arbeta med ackord. Jag tror att det går att använda långsiktiga  kriterier för lönesättning som premierar effekterna av motivation. Som alltså ger en formell kvittens på att du har lyckats använda inre drivkrafter för att nå ett mål. Att inte utvärdera enbart vilka aktiviteter du gjort, utan hur måluppfyllelsen är och uppfattas av dem vi är till för.

Det är inte det ena eller det andra.

Vad tycker du?

Grunden för utveckling som människor är att ta ansvar för våra val.  För att ha ansvar måste vi var och en ta ansvar. Ansvar är alltid individuellt. För att vi ska hjälpas åt att växa måste vi ge varandra ansvar och våga ge varandra feedback på det vi gör. När vi utkräver ansvar av varandra, så hjälper vi varandra att växa. 

Fördomar hjälper oss inte att växa, därför att de inte värderar vårt handlande utan dömer oss med något annat förtecken. ”Prejudice” – fördom säger det bra. Att dömas före.  Fördomar är åsikter som bygger på ofullständig kunskap om personens handling. En fördomsfull attityd gör en person uttrycker antipati för enskilda och grupper av människor.

Vem är fördomsfri?

Igår var jag i badhuset med mina barn. När vi busade som bäst i bassängen stod en man bredvid oss, då och då plaskade han väldiga iväg en tur i bassängen. Jag hade inom några sekunder skapat mig en bild av vem han var/är.

En svart man som stod och stirrade på vår lek – herregud, låt oss vara ifred, låt oss vara i vår bubbla!

Mannen är inte min fördom – han är visade det sig en underbart trevlig människa och i vårt samtal kunde vi hitta varandra. Jag försöker så mycket jag kan att se individer, men är på intet sätt perfekt.

Jag tycker att ingen människa kan värderas utifrån generella uppfattningar – det är fördomar. Alla är vi individer och alla är vi ansvariga för och ska värderas utifrån våra handlingar.

Kan vi kräva ansvar av alla?

Är en generell uppfattning alltid en fördom?

Under ledarskapsveckan i Katrineholms kommun så talade jag om min syn på ledarskap utifrån Fem deviser. Vi är vår värld! För mig är ledarskap att påverka och att påverkas. Som ledare och kommunchef är min vision ”Vi är vår värld”. Var och en ser vi vår del och tar ansvar för vårt bidrag till det gemensamma.

I denna del tar jag upp min syn på ledarskap, chefsskap och styrsystem. Om varför inre drivkrafter fungerar så mycket bättre än yttre, varför du ska ha en vision som ledare och strukturera din utveckling i en utvecklingsplan och kopplingen mellan organisation och person.