Kommunchef

Jag funderar på förväntan – fördom – förståelse.

Förväntan är en av de viktigaste sakerna för att lyckas. Att jag förväntar mig att nå framgång, men också att jag har föreställningen, den förutfattade meningen att du kommer att lyckas. Detta visar sig bl.a. när vi undersöker vad som är viktigt för skolans och elevers framgång, men också när vi tänker på ett coachande ledarskap.

Det är som en självuppfyllande profetia – Förväntan skapar framgång.

På den andra sidan står fördomen. ”Prejudice” – fördom säger det bra. Att dömas före. Fördomar är åsikter som bygger på ofullständig kunskap om personens handling. En fördomsfull attityd gör en person uttrycker antipati för enskilda och grupper av människor. Fördomen är negativ. Jag har dömt dig och förväntar mig således inte något bra av dig. Hemskt!

Fördomen självuppfyller och är själuppfyllande.

Men ska men inte har förståelse för den som inte lyckas? Det finns ju en förklaring till varför människor handlar som de gör;

-Jag kan inte

-Jag får inte förutsättningar

-Jag förstår inte

Men är en förklaring alltid en ursäkt. Det finns väl alltid förklaringar till varför? Gör det att jag ska ha lägre förväntningar eller kanske t.o.m. ha en fördom om att du kommer att misslyckas?

Var går gränsen mellan positiv förväntan, ansvarsuträvande och ett inhumant/oempatiskt sätt?

För att vi ska hjälpas åt att växa måste vi förvänta oss mycket av varandra. Vi måste ge varandra ansvar och våga ge varandra feedback på det vi gör. Om vi förklarar bort varandras tillkortakommanden så utvecklas vi inte. När vi utkräver ansvar av varandra, så hjälper vi varandra att växa.

Den relativa framgången handlar alltid om att överträffa förväntningar.

- Förvänta dig allt!

- Fördöm aldrig!

- Tro inte att förklaringar är ursäkter!

….eller?

2 Svar till “Tre förord för framgång” — Tyck till!