Posts Tagged ‘Kommuner’
Kommunen som katalysator
6 december, 2012 | 
Författare 
En katalysator är ett ämne som ökar en kemisk reaktions hastighet utan att själv förbrukas. Så vill jag se den kommunala organisationen i framtiden.
Jag har varit med i en tankesmedja under ledning av Sveriges Kommuner och Landsting på temat morgondagens styrning och ledning. Här är några reflektioner. Debatten förs också hos Dagens Samhälle.
Vi tjänstemän är katalysatorer för medborgarnas vilja, genom de förtroendevalda, vilket kräver mycket av oss idag och i framtiden.
- För kommunen som organisation så måste begreppet samhällets tjänare vara centralt. Det är service. Vi kan också med vårt kunnande och profession försöka påverka beställningen, men vi kan och ska inte definiera vad medborgarna behöver – hur väl vi än vet det i vår profession.
- Tjänstemän levererar bra underlag till beslut, verkställer beslut, skapar en resultatkultur och lyfter blicken.
- Vi måste hela tiden arbeta för att korta avståndet mellan de som utför tjänster och de som tar emot dem. Det är nödvändigt för kundfokus.
- Kommunens roll i framtiden är i de flesta fall inte primärt att göra, utan att se till att det blir gjort oaktat utförare. Kommunens roll som systemansvarig måste således stärkas. Direkt styrning av egenregiverksamhet tillhör det förgångna. Vi säkrar att medborgarna får vad de har rätt till.
- Vi bjuder in i medskapande på alla nivåer. Det finns inget egenvärde i att utföra saker på ett ”professionellt” sätt. Medborgarna på platsen är fundamentet för vår existens – låt det synas.
- Tjänstemännen gör kommunen enkel att förstå. Verksamheten beskrivs utifrån kundens perspektiv, inte vår organisering.
- Våra enkla och tydliga strukturer kan hantera en hög personalomsättning, eller snarare kompetensomsättning – oaktat om kompetensen är i form av egna anställda eller på andra sätt.
- Även tjänstemän är personer – därför att vi som möjliggörare ska ha goda relationer med dem vi är till för. Relationer är med personer.
- Allt vi gör tillhör medborgarna. Öppenhet är därför central. Alltid, på alla nivåer.
Framtidens ledarskap i kommuner inser detta och inser samtidigt att det är något av det bästa som finns. Att vara en möjliggörare för platsen – en katalysator.
Samhällets tjänare med stolthet!
Posted in Kommuner | 
Etiketter arbete, förändring, kommun, Kommuner, Ledarskap, medskapande, öppenhet, samhälle, samhällets tjänare, Sveriges Kommuner och Landsting, tankesmedja, tjänsteman | 
No Comments »Vad är en kommun om 20 år?
Jag har fått i uppdrag att hålla ett fem-minuters föredrag på tankesmedjan Morgondagens styrning och ledning i kommuner på ämnet;
”Vad behöver ske i kommunen sett som det geografiska territoriet, för att vi om 20 år fortfarande ska känna att det finns ett VI – ett fungerande samhälle?”
Jag skulle vilja ha din hjälp att tänka vidare.
Just nu är jag inne på tre banor.
- Kanske är den fysiska närheten till varandra inte viktig om 20 år utan vi kan få samhörighet oaktat geografin?
- Kanske handlar vi-känslan om att uppleva närhet till varandra, vilket förutsätter en större öppenhet oss emellan?
- Kanske måste vi som allmänhetens tjänare för att släppa in i öppenhet ändra synen på vårt uppdrag?
Frågan är om det geografiska territoriet är viktigt om 20 år. Den fysiska begränsningen till förflyttning är ju det som gör geografin viktig. Närheten mellan människor är som vi tänker idag en förutsättning för samhörighet. Samhörigheten är så att säga geografiskt betingad, en förutsättning för fungerande relationer med andra människor. Än så länge kan vi inte, enligt min mening ersätta det analoga mötet öga mot öga med det digitala. Men kanske kan vi det om 20 år? Kanske kan vi fysiskt förflytta oss runt hela världen utan tidsförluster? Det skulle kunna innebära att kommunen som geografisk plats blir oviktig.
Oaktat detta så handlar frågan om hur vi gör för att det ska finnas ett VI – ett fungerande samhälle. Jag tänker att samhörighet handlar om att närma sig varandra. Att ta gemensamt ansvar för det som händer i en relation. För att komma nära behöver vi ha en öppenhet. En öppenhet för varandra ger förutsättningar för ett ansvarstagande. De beslut vi är delaktiga i tar vi också ansvar för.
Hur kan då beslutsfattandet för en samhörighet mellan människor, geografiskt eller på annat sätt knutna till varandra, ske på ett öppnare sätt? Jag tror det handlar både om en förändring hos kommunen som organisation och en vilja till gemensamhet från kommunens medlemmar.
För kommunen som organisation så måste begreppet samhällets tjänare vara centralt. Den roll vi har som professionella i kommunen måste handla om att göra det som de vi är till för, via de förtroendevalda, vill att vi ska göra. Det är service. Vi kan också med vårt kunnande och profession försöka påverka beställningen, men vi kan och ska inte definiera vad medborgarna behöver – hur väl vi än vet det i vår profession. En kommunal organisation är till för sammanslutningen kommunen. Punkt. Om det är ful konst som är beställningen så är det vad som ska levereras. Om vårdtagaren vill ha sin tjänst utförd på ett speciellt sätt så är det vad som gäller. Om en elev och dess vårdnadshavare vill ha en speciell pedagogik så ska vi gå till mötes. Allt inom ramen för fattade beslut.
Vi kan – vi ska försöka få in våra tankar om vad för beställning som är klok utifrån vårt kunnande. Det ska vi göra aktivt och innan beslut. Aldrig efter beslut. Fattade beslut gäller.
För att detta ska fungera så måste vi släppa vår prestige i professionen som utförare och förstärka vår roll som allmänhetens tjänare i utförandet. Det är vår stolta profession.
- Kommunen är inte den kommunala organisationen!
- Kommunen är den geografiska platsen!
- Kommunen är dess medlemmar!
- Kommunen som plats har ingen chef!
/Mattias Jansson, allmänhetens tjänare som chef för den kommunala organisationen i Katrineholms kommun
Posted in Kommuner | Etiketter arbete, förändring, framtid, kommunala uppdraget, kommunchef, Kommuner, medskapande, tankesmedja |
Sveriges viktigaste jobb
Kommuner är bättre än sitt rykte, leve dig som kommunanställd!
Visste du att de mest engagerade medarbetarna finns i landsting och kommuner. Medarbetarna känner högre motivation, tycker jobbet är mer utmanande, ser mer fram emot att gå till jobbet och ser i högre utsträckning än privat och statligt anställda betydelsen av vad de gör.
SKL ska genom en fyraårig kommunikationssatsning “Sveriges Viktigaste Jobb” öka kunskapen om – och nyansera bilden av – jobben i välfärdssektorn.
Sanningen talar för vår stolthet
Micco Grönholm – The Brand Man skriver oerhört klokt om varumärken
När jag arbetar med varumärkesutveckling fokuserar jag på fyra tätt sammanlänkade beståndsdelar. Vi kan kalla dem för varumärkets varför, hur, vad och vem. Eller för att snitsa till det lite, varumärkets 4 S: Syftet, Sekten, Saken och Sagan.
Jag läste inlägget häromdagen och kände inte att jag hade mer att tillföra på området. Men landande efter lite diskussion med några kära twänner i att försöka ge min syn på 4S och kommuner – Sveriges mest undermarknadsförda område? Jag gör det ur perspektivet den kommunala organisationen – inte platsen.
Börja med att läsa Micco Grönholms post.
Syftet
Kommuner finns för gemenskap, själva ordet kommer av latinets communis, som betyder gemensam. I en kommun skapar vi mervärden tillsammans med ett lokalt självstyre för de som bor och verkar på platsen.
Sekten
De som arbetar i kommunen gör det till stor del i yrken som man aktivt valt, sk “kall-yrken”. Dessa val baseras på en inre övertygelse och drivkraft att vilja göra något för andra. Denna drivkraft syns, offentligt driven verksamhet har nöjdare “kunder” i NKI undersökningar än andra branscher.
Saken
Den kommunala organisationen bildades för att ta hand om den service som marknaden inte tog hand om, det vi idag kallar vård- skola- omsorg – kommunal service. En kommun finns också för myndighetsutövning som lagstiftaren, riksdagen beslutat. En kommun styrs av över 550 lagar. Den tredje funktionen som vår organisation har är att verka för att utveckla samhället i det geografiska området – ortsutveckling såsom att verka för företagsetableringar, nya bostadsområden och bra kommunikationer.
Sagan
Sagan berättas av medarbetarena som “har ordet”.
Foto: Jan Jonasson, Succé
– Många av de dementa kan inte prata längre, men sjunga eller tralla kan de flesta. Jag minns en kvinna, som satt i rullstol. En del i personalen använde lyft för att flytta henne. Sedan jag gått ”Vårdarsång” prövade jag att sjunga ”Rönnerdahl” för henne och ta henne i händerna, då flyttade hon sig av sig själv i ett valssteg. Vilken besparing för våra ryggar och vilket härligt ögonblick det kan bli, bara av lite sång, utbrister Maria entusiastiskt.
Foto: Jan Jonasson, Succé
– Folk gör tummen upp och är glada när man fått bort snön. Ibland blir folk sura om jag plogar vallar mot deras garageinfart, men de flesta förstår ju att snön måste ta vägen någonstans. När han röjer i bostadsområdena ser han till att dela gatorna på mitten, om det ligger hus på båda sidor. – Skulle jag ploga så att all snö hamnade på ena sidans garageinfarter skulle det bli ett ramaskri, skrattar Johan.
Foto: Jan Jonasson, Succé
– Jag har världens bästa jobb, säger Anna Frössevi. De här barnen är Katrineholms framtid.
Kommuner är bättre än sitt rykte!
Min bild är att synen på kommunal verksamhet inte står i paritet med vad den borde göra. Jag kan också höra i berättelser från förr att det inte alltid varit så.
Vad beror det då på?
Jag vet inte, men kommuner granskas hårt, vilket jag inte har något emot. Det innebär dock att du får en bild baserad på en större insyn än i många andra branscher. Jag känner det också som att många av oss som arbetar i kommunal verksamhet skulle kunna göra det med en större stolthet. Jag brukar på föreläsningar för kommunanställda ställa frågan “Har du någonsin hört någon säga att det borde kommunen fixa?”. Det är alltid ett unisont instämmande. Det är legitimt att lägga ansvaret utanför sig själv på det större, kommunen. Det är ju också så att kommunen i mångt och mycket inte är valfri, så tillvida att du inte i alla fall har valfrihet som kund. Jag tror att det kan skapa en viss frustration. Sedan gör ju vi i kommunen också felaktigheter, som vi ska stå för. Jag kan dock inte se att det skulle vara fler än i andra branscher.
Till syvende och sist så är det ju helt fantastiskt – att få verka för andra – tillsammans. Sanningen talar för vår stolthet.
Vad tycker du?
Medskapare – Människor – Mening
Jag får väl inledningsvis säga, oj. Vilken kraft, vilket engagemang. Jag har tidigare skrivit om nätverk som en kompetens och styrkan, effekten av att våga ta in feedback och att nätverk i sig skapar mervärde. Den ultimata formen av gemensamt skapande oaktat vilket område det gäller är så mycket klokare och bättre än vad jag någonsin kunna prestera själv. Tack till er alla!
Vad gäller publiceringen av frågorna och dess svar så är jag öppen för lärande. Jag har inte hittills övertygats om att det var fel.
Jag tycker att saker blir bättre när människor samarbetar och för att det är den jag är.
Jag tycker att det är bra med grävande journalistik. Makten ska granskas.
Jag är inte journalist, men förstår inte hur granskningen försvåras av öppenhet. Möjligtvis blir nyhetsvärdet mindre, men det är väl mer en företagsekonomisk fråga?
Vad gäller Katrineholms Kurirens artiklar så är det framförallt bilden av en tweet, skickad 21.30 som förlöjligas och framställs som att den skickas kl. 16:07 samt ett inlägg skickat sent på kvällen den andra februari “Inget slår den absoluta harmoni jag känner med min älskade” som utmålas som nonsens, under arbetstid som jag reagerar emot. Jag frågade journalisten vad arbetstid var för henne, hon svarade 8-17.
En normalvecka för mig är inte 8-17. I snitt arbetar jag 60-70 timmar i veckan och har utöver det beredskap som krisledningschef de andra timmarna. Tiden mellan 8-17 möter jag primärt människor på andra sätt.
Nåväl nätverket är en del av vår kompetens, det kan vara grannen, kompisen, arbetskamraten eller en kontakt du har i den digitala världen. Jag har ett stort nätverk. Ibland tycker vi lika och ibland olika. Det viktiga är att vi tar intryck av varandra.
För två år sedan visste jag knappt vad sociala medier var, nu har jag lärt mig av många, framförallt av Thomas Selig. Tack för det!
Nätverket gör en stark – när man är stark ska man vara snäll. Snäll avgör andra om man är. Jag har försökt vara snäll mot Katrineholms Kuriren, alltid tillgänglig och öppen. De har säkert skrivit 100-tals artiklar med mig inblandad. Jag har sedan länge;
- Erbjudit att blogga hos dem
- Erbjudit er, mitt nätverk att hjälpa dem med sociala medier
- Erbjudit möjligheten att skriva återkommande krönikor
- Erbjudit att ställa upp “Kommunchefen mot väggen” (jag hade tänkt med tillhörande Ustream-sänding
) - Erbjudit att alltid kommentera intressanta nyheter
- osv
Idag har jag kontaktat chefredaktör Krister Wistbacka för att se hur vi kan gå vidare. Alla mina erbjudanden står kvar. Katrineholms Kuriren är en otroligt viktig medspelare och granskare i kommunikationen med Katrineholmarna.
Alla kan göra fel – och förhoppningsvis lära av det.
Som människa gör jag har gjort fel, gör fel och fortsätter göra fel - och jag försöker lära.
Två sidor i dagens Katrineholms Kuriren består fö av sk. [wikipop language="sv"]Crowdsourcing[/wikipop]- kommentarer från kkuriren.se. Väldigt roligt. De verkar också fokusera vidare bl.a. på den digitala klyftan vilket jag tycker en mycket viktig fråga.
För den som verkligen är intresserad av vad jag gör och hur det uppfattas, så lämnar jag förutom mina [wikipop language="sv" search="Elektroniskt fotspår"]digitala [/wikipop]fotspår ett erbjudande till den journalistist som vill att följa mig rent fysiskt i arbetet. Kommunalt arbete är fantastiskt och gravt undervärderat.
Världen skapas av människor, människor finns i organisationer.
Relationer är med personer inte organisationer.
/Mattias Jansson, människa, pappa, man och kommunchef – i den ordningen.
Posted in Kommuner, Media, Personligt, Sociala medier | Etiketter #kgate, #kkgate, #kkuriren, crowdsourcing, favorit, journalistik, kommunchef, Kommuner, Media, medskapande, nätverk, nätverkssamhället, Sociala medier, tweet |
Hur kan vi analogisera det digitala?
CC by jasoneppink
Man brukar tala om den digitala klyftan för att beskriva den skillnad som blir mellan dem som nyttjar den digitala världen och de som inte gör det. Idag problematiserar jag inte över den “Digitala-värderings-klyftan” som annars är nog så intressant…
Thomas Selig bloggade för en tid sedan intressant om den analoga klyftan med det provocerande påståendet att den digitala klyftan är positiv. Thomas skriver.
Det jag vill ha sagt med inlägget? — Jag tror inte att det i alla lägen är meningsfullt att konstruera och problematisera skillnader mellan analoga och digitala världar.
Självfallet måste vi försöka att riva den digitala klyftan. Men inte för att den är just digital. Inte för att den på något sätt skiljer sig mellan andra faktorer som gör att olika grupper av människor är olika delaktiga i samhället.
— Utan helt enkelt för att den är en klyfta, för att den visar att olika grupper av olika människor av olika anledningar är olika delaktiga i samhället. Punkt, slut.
Jag håller med.
Klyftan gör att vi utgår från olika grundfakta. Våra val kommer att baseras på vilken information vi har tillgång till. Som Russel Crowe sa i en intervju jag såg, om Robin Hood levt idag så skulle han kämpa för allas rätt till samma information. Klyftan försvårar detta.
Till nästa år ska vi arbeta med att bidra till att minska den digitala klyftan. Jag kommer personligen att engagera mig i det och redan nu bubblar jag av idéer.
Det handlar följaktligen inte bara om att “de analoga” ska ändras. För att klyftan ska minska så måste även “vi digitala” förändras, eller kanske inte bara vi utan det digitala mediet i sig. Så hur kan vi analogisera det digitala?
Tror du att det skulle vara möjligt att köpa tjänsten att göra en liten tidning på 4-8 sidor 1-2 ggr i månaden om vad som hänt på Katrineholms digitala kanaler. Varje nummer innehåller uppmärksammade pressmeddelanden, blogginlägg, mest diskuterade ämnen på facebook och twitter, månadens Flickr bild och kanske en uppmärksammad live-sändning. Varje nummer har en tvist som syftar till att lära det digitala. Tidningen skickas ut till samtliga hushåll i Katrineholm.
Vad tycker du om det?
Hur ska vi analogisera det digitala?
Hur ska vi analogisera de digitala?
Posted in Sociala medier | Etiketter analog, analoga klyftan, digital, digitala klyftan, favorit, information, informationsmakt, Kommuner, makt, reflektion, Sociala medier |
Hjälp – kommuner på sociala medier
Det står mig upp i halsen att de organ som finns för kommunala frågor inte tar sitt ansvar för sociala medier.
Fakta
- sociala medier är här för att stanna
- sociala medier för kommunala organisationer är en särart
- Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är vår arbetsgivarorganisation
- Dagens Samhälle är vår naturliga samlande veckotidning
- Katrineholms kommun får flera samtal varje vecka från kommuner som vill ha hjälp
- Det går inte för oss och andra som hållit på ett tag att lägga hur mycket tid som helst på att stödja andra, även om vi vill.
Slutsats: Kommunerna behöver en samlande kraft och det borde vara SKL, möjligtvis SKL´s tidning Dagens Samhälle som står för det.
Nu till det mest beklämmande. SKL vägrar, jag har verkligen försökt, ända upp på VD-nivå. Min sociala-medie-själsfrände Thomas Selig programmerade till och med upp en Drupal-plattform och erbjöd SKL och har även närmat sig Dagens Samhälle.
Igår meddelade Dagens Samhälle att man stänger sin facebook-sida och använder twitter för att flöda ut information. Kommunikation finns det inte tid till. Dagens Samhälle har, med Maria Nilsson i spetsen försökt, men får nu inte ens in anmälningar till Sociala medier i valrörelsen. Det tror jag dock mest är en timing och målgruppsfråga.
Jag är rädd för att Dagens Samhälle med sin nya inriktning inte kommer att ta den plats som SKL borde ha tagit i stödet till kommunerna.
Jag tycker inte att vi kommuner ska tvingas till en parallel-organisation i denna fråga.
Hur löser vi detta?
Posted in Kommuner, Sociala medier | Etiketter dagens samhälle, favorit, Kommuner, särart, skl, Sociala medier, stöd |
Mattias Jansson
Öppen, personlig och medskapande
Människa, pappa, man och Katrineholms kommunchef - i den ordningen så lever jag mitt liv!
