Archive for oktober 2011
Nära kommunikation och en granskande traineé
30 oktober, 2011 | 
Författare 
Jag blir irriterad på felaktig fakta. Jag tycker att grunden för våra uppfattningar så långt som det är möjligt ska utgå ifrån samma objektiva fakta. Som kommunchef representerar jag den sammantagna förvaltningsorganisationen gentemot bland annat kommunmedlemmar och företag. Det kräver en del kommunikation, inte minst vad avser korrekta grundfakta…
En praktikant på kommunledningsförvaltningen berättade en gång att
ena dagen är en nyhet i tidningen och andra dagen är det kommunen som besvarar
Det ligger mycket i det och dagligen arbetar vi på olika sätt för en bra kommunikation, för Katrineholm. Denna vecka har jag varit engagerad i kommunikation angående felaktig information i frågor om föreningar, sponsringsmaterial och hur en kommun kan organisera sig.
En riktig höjdpunkt denna vecka var tidningen ”Nätet för mig” som är en del av vårt arbete för digital delaktighet och en gång i månaden delas ut till alla hushåll i Katrineholm, Vingåker och Flen. Jag hoppas verkligen att vi får fortsätta med detta med stöd från .se.
I veckan lanserades också näringslivssatsningen Företagslotsen på Facebook där vi ska hjälpa blivande och redan etablerade företagare att hitta de rätta vägarna och kontakterna bland företag, kommun, myndigheter och organisationer. Det gäller att vara där mottagaren av våra tjänster är.
Häromdagen hade vi besök av länsstyrelsen som granskade vår krisberedskap. Det är inte ofta vi får SÅ mycket positiv feedback. En stor eloge till vår säkerhetsstrateg Johan Harter och hans medarbetare för bl.a. en mycket bra risk och sårbarhetsanalys.
Vi är inne i slutfasen i arbetet med ett upphandlingsunderlag för vår nya interna kommunikationsplattform Communis där jag sitter i styrgruppen. Den största utmaningen just nu är att upphandla en lösning som är en tjänst mer än en produkt. Med det menar jag att jag ser framför mig vårt nya intrantät som något som utvecklas hela tiden och i relation, framförallt till det vid varje given tidpunkt dominerade sociala mediet.
Jag har också haft två medarbetarsamtal i veckan. För första gången så kör vi strukturerade utveklingsplaner baserat på gap-analyser mellan roll och personlig kompetens, riktigt spännande.
En fråga som diskuterats ivrigt i veckan om det är viktigt att mäta kommunkation på den sociala webben. Deeped Niklas Strand sammanfattar klokt.
Jag gillar att de försöker. Men svårigheterna är också ett bevis på hur fascinerande sociala medier är, hur nära det ligger det mänskliga psyket och de svårigheter vi har att förstå detta. Klout bevisar att det nya digitala landskapet är dynamiskt, levande och konstant föränderligt vilket gör det svårt att mäta, förstå och få översikt.
Så i grunden – låt oss inte fastna i att bara använda ett mått när vi mäter, utan att låta varje mått bli en parameter i en egen mätning. Stirra inte blinda på en enda siffra: varje siffra behövs för att summera varumärkets närvaro på nätet.
För att ändock droppa lite statistik. Den senaste veckan har denna blogg haft 1459 besök, 979 unika besökare, 3361 händelser (sidvisningar, nedladdningar och outlinks). Det innebär 2,3 händelser per besök. På kommunens Facebook-sida är har grattishälsningen till Therese Lind som tog SM-guld i hår fårklipping haft mest sidvisningar, totalt 2 234.
En traineés reflektion
Jenny Bolander, medarbetare och traineé reflekterar över veckan
Jag har precis börjat Katrineholms Trainee program för utveckling av framtidens ledare i Katrineholms kommun. Utbildningen är innovativ på många sätt i och med att den syftar till att öka vår kunskap inom ledarskap och vad det innebär att vara chef samtidigt som utbildningen syftar till personalig utveckling.
Förra veckan hade vi introduktion för nyanställda. Mattias hälsar alltid välkommen till kommunen och ger varje nyanställd ett brev. En mening i brevet som jag ofta tänker tillbaka till är ”Kom ihåg att alltid vara tydlig med vad du kan bidra med för lösning i de problem du ser”.
Såväl medarbetarskap och ledarskap innebär ett ansvar. Då och då får Mattias artiklar eller inbjudningar till kurser på temat ”så här hanterar du besvärliga personer”. Men vem är besvärlig, är jag besvärlig? Finns det på samma sätt kurser för medarbetaren om hur man kan hanterar chefen?
I veckan delade Mattias sina tankar kring SkoOredan. Beror besvärliga chefer och medarbetare i att vi talar för mycket om vad och inte om varför?
Såväl ledarskap som medarbetarskap innebära väl att sträva efter att både bryta våra egna och hjälpa andra att bryta sina mönster. Som chef och medarbetare talar vi mycket om varandra men hur mycket talar vi med varandra om synen på ledar- och medarbetarskap? För lite tror jag.
Posted in Personligt | 
Etiketter Gästbloggare, kommunikation, Ledarskap, Nära, reflektion, traineé | 
8 Comments »Brandmänniskor
En intressant artikel om kvinnor som arbetar som brandmän i Katrineholm. Rubriken är brandkvinnor, på tal om att mannen är norm…
Det viktigaste är nog i alla fall att vi är bättre när vi är olika.
Tror ni att era respektive arbetslag vinner något på att ha med kvinnor i gruppen?– Jag tror att jag som kvinna uppfattas som mjukare och mer omhändertagande, speciellt när barn är inblandade kan det vara en fördel. Sedan kan ju jag ta mig in i en voltad bil, genom sidofönstret, eftersom jag är mindre, säger Gisela Meinhold.
– Man blir inte en bättre brandman för att man är kvinna, fortsätter Jeanette Selin. Hon menar att könet i sig inte har någon betydelse, det avgörande är att man i arbetslaget har en spridning av erfarenheter och egenskaper.
– Det är viktigt med mångfald. Ett problem blir inte löst på ett optimalt sätt av en homogen grupp, där alla tänker i samma banor.
Jeanette Selin framhåller att en rättviseaspekt är kopplad till frågan.
– Jag vill att kvinnor ska förstå att de kan. Det finns en sådan stenhård bild av hur en brandman ska se ut och vara. Det finns tjejer som är mer vältränade än jag, som tror att de inte skulle räcka till. Låt oss få en realistisk bild av vad som krävs.
Marcus Sjöholm tillägger att brandmännen är till för medborgarna i samhället.
– Det är viktigt att vi speglar dem också.
Det är mer än en fråga om demografisk representation. Sedan ett par månader tillbaka har Abdul Kader från Somalia praktik på stationen i Katrineholm. Han har tidigare jobbat som brandman vid flygplatsen i Mogadishu, och var så sent som förra veckan med på en uttryckning till en trafikolycka.
– Bilen låg på taket, mitt ute i skogen. I den befann sig en hel somalisk familj. De kunde bara enstaka ord på engelska, men genom Abdul kunde de göra sig förstådda och förklara var de hade ont, säger Marcus Sjöholm.
Posted in Kommunchef kommenterar | Etiketter jämställdhet, mångfald, ojämställdhet, räddningstjänst |
Är detta en vendetta?
I Krister Wistbackas krönika ”Maktspel om kommunens bolag” i dagens Katrineholms Kuriren ger krönikören uttryck för sina synpunkter om hur vi som tjänstemän verkställer demokratiskt fattade beslut mot vårt helägda bolag KFAB. Krönikan är inte publicerad digitalt, vilket jag tror har att göra med att tidningen själva insett att de gått över en gräns genom att släppa fram krönikan.
Tyvärr känns det mer som en personlig vendetta mot mig och kommunen från den tidigare chefredaktörens sida. Jag kan ha förståelse för att Krister Wistbacka fortfarande mår dåligt av den pinsamma situation han försatte sig själv i hela mediasverige i samband med den så kallade #kkgate. Den händelsen uppmärksammas fortfarande på många platser och har kommit att få synliggöra mötet mellan det gamla och det nya mediasamhället.
Det är synd då jag och Krister annars haft en relativt god rollbaserad relation. Jag tror att de flesta läsare nu tycker att det får vara nog. Jag håller med.
Jag och kommunjuristen Staffan Källström slog våra huvuden ihop idag för att hitta ett bra sätt att hantera detta. Vi har lämnat in ett svar som kommer att publiceras i tidningen på måndag. Staffans blogg kan du läsa på här.
Som bakgrundtill dagens krönika kan sägas att KFAB ägs till 100 procent av Katrineholms kommun. Kommunen ska i enlighet med detta i den kommunala årsredovisningen lämna en sammanställd redovisning som även innefattar KFAB. Detta framgår av lag om kommunal redovisning. På så sätt är KFAB en del av den kommunala koncernen.
De kommunala bolagen är en del av det som ger dig som skattebetalare en effektiv kommunal verksamhet. Hur de ska drivas och vad de ska göra beslutas av våra förtroendevalda i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Vi som anställda i kommunen, och bolagets styre ska följa dessa demokratiskt fattade beslut.
Kommunen har som ägare av KFAB en möjlighet och en plikt att ge bolaget instruktioner. Det sker genom bolagsordningen, ägardirektiv, särskilda ägardirektiv och genom beslut på bolagsstämma.
Kommunfullmäktige fattade vissa beslut den 20 junisom kommer att påverka KFAB. Då det kom till vår kännedom att KFAB inte uppfattat det särskilda ägardirektivet tillställdes bolaget detta tillsammans med en delgivningsblankett. På blanketten citerades KFAB:s ägardirektiv.
Som kommunens högste tjänsteman ligger det i rollen att utsättas för viss kritik där man inte alltid får möjlighet att svara direkt. Att andra anställda kritiseras oemotsagda i tidningen är inte lika självklart.
På dagens förstasida i Katrineholms Kuriren står att läsa ”ett flagrant grundlagbrott av kommunjuristen!” kopplat till Wistbackas krönika. Det är på gränsen till förtal och någonting som inte kan accepteras.
Kommunala tjänstemän i Katrineholms kommun år 2011 inte ska riskera att pekas ut som kriminella av tidningen när vi gör vårt jobb.
Tidningen har ett ansvar för att de krönikor som publiceras och som dessutom citeras på tidningens förstasida. Tidningens innehåll bygger på fakta och inte bara på en pensionerad tidningsmans tyckande – i alla fall inte när tidningen indirekt utpekar en anställd som kriminell.
Wistbackas angrepp får mer liknas vid en sorts personlig vendetta mot kommunen och dess anställda och det är inte en diskussion jag vill vara delaktig i fortsättningsvis.
Tack!
Posted in Media | Etiketter bolag, journalistik, Katrineholms Kuriren, kommentar, koncern, Media, wistbacka |
För lite Katrineholms-profil på denna blogg?
För några veckor sedan gjorde vi om denna blogg:s utseende och funktionalitet. Fokus var renhet och mer liv. I samband med detta så valde vi att lyfta upp kommunvapnets röda och gula i menyraden och att ha kommunvapnet i sidfoten. I enlighet med våra riktlinjer för sociala medier så ska det vara tydligt vilka sociala medier som används som en del av arbetet i Katrineholms kommun.
Igår kom en chefskollega och berättade att några (andra) tycker att bloggen är för lite profilerad med Katrineholm, dvs för mycket profilerad på mig.
Vad tycker du?
Sorry, there are no polls available at the moment.…och gärna en kommentar som utvecklar ditt svar.
Uppdatering 2011-10-30
Det är svårt med ledning av kommentarerna nedan att få en helt klar bild av vad alla vill. Har lagt till loggan med direktlänk till katrineholm.se som en widget längst upp till höger. Vad tycker ni om det?
Tack till våra föreningar
Riksidrottsförbundet har under flera år regelbundet låtit CMA Research kartlägga kommunernas idrottsstöd.
Av undersökningen finns att utläsa att Katrineholm bara lägger 52 kronor per invånare på föreningsstöd eller som Radio Sörmland rapporterar idag
Det är stora skillnader i länet sett till hur mycket pengar kommunerna satsar på sina idrottsklubbar. Om man ser till föreningsbidraget är Katrineholm den kommun som är snålast.
Vi blev väldigt förvånade över denna uppgift. Katrineholm har ett blomstrande föreningsliv med över 400 föreningar och vi har i flera år prioriterat att arbeta tillsammans.
Som vanligt med statistik så är det lätt att jämföra äpplen och päron. Den siffra man utgått från i Katrineholm – 1,7 miljoner kronor i aktivitetesstöd är jämförd med andra kommuners samlade föreningsstöd där aktivitetsstödet är en liten del.
Den faktiska siffran är att Katrineholm betalar ut 308 kronor per invånare varav 52 kronor avser aktivitetsstöd till idrottsföreningar. Därutöver sponsrar kommunen med låga hyror för lokaler. Ett exempel är att man vid ungdomsidrott endast betalar 55 kronor per timme.
Katrineholm och vi Katrineholmare kan och ska vara stolta över vårt föreningsliv.
Tack!
Föreningarna bygger samhället, hur stödjer vi er bäst?
I Katrineholm finns över 400 olika föreningar. I dessa föreningar görs ett fantastiskt jobb varje dag. Många människor lägger ner sin själ i att utan egen vinning skapa mervärden för sina medlemmar.
Föreningslivet är en del av det som skapar platsen Katrineholm. Våra förtroendevalda har i budget 2011 fokuserat på detta och givit oss i uppdrag att stärka samverkan med föreningslivet.
Vi gör detta i två steg.
I det första steget så har vi granskat hur vi själva arbetar med föreningsbidrag. Vi kan konstatera att vi hanterar föreningsbidrag på många ställen i kommunen, främst hos fyra förvaltningar och att vi har många olika bidragstyper. Vi har också undersökt hur andra kommuner gör, däribland Örebro som blev utsedd till Sveriges föreningsvänligaste kommun tidigare i år. Vi tror på basis av vad vi ser hos oss själva och när vi jämför oss att vi kan bli bättre.
Men, nu handlar det ju inte om bara vad vi tror – utan vad föreningarna behöver.
Nästa steg blir att lägga vår interna granskning åt sidan och bjuda in våra föreningar för att få er bild av hur vi kan göra för att samverka och stödja varandra ännu bättre. Det kommer att ske via workshops som samtliga föreningar i Katrineholm kommer att ha möjlighet att delta i och komma med idéer på.
När det är klart så sammanställer vi de två bilderna och föreslår de
förtroendevalda förändringar.
I Katrineholm ska det finnas en mångfald av föreningar som ger energi och gemenskap över gränserna.
Det är vi som ska synas som Sveriges föreningsvänligaste kommun, tillsammans.
Du är väl med?
Skattemedel i företagen
Mycket intressant av Dagens Samhälles chefredaktör Mats Edman vars käpphäst sedan start på sitt uppdrag varit att granska hela den offentliga ekonomin, inte bara den del som bedrivs i offentlig regi.
Enligt en färsk kartläggning som tidningen Dagens Samhälle gjort är den offentliga marknaden värd 820 miljarder kronor. Det motsvarar ungefär en fjärdedel av BNP och är mer än vad kommuner och landsting omsätter totalt. Och näringslivets vinst på alla affärer med offentliga kunder kan uppskattas till 75–85 miljarder per år.via”Hundratals skattemiljarder omsätts utan granskning” – DN.SE.
Det ligger väldigt mycket i resonemanget och konsekvensen för det offentliga måste stavas affärsmässighet i beställningar och uppföljningar.
SkoOredan
Känner du igen den här bilden?
Ska det vara så svårt att bara ställa upp skorna i skohyllan. Det är väl inte så mycket begärt?
Ska man då ta fighten om det vareviga dag? Är det så att om man tar diskussionen i det lilla så behöver man inte göra det i det stora?
Jag struntar egentligen i skor. Jag vill att mina barn ska tycka om sig själva och tycka om andra och med det vilja göra bra saker både för sig själva och andra. Då spelar väl skorna ingen roll?
Eller är det så att skorna kan få klä respekt i handling då det är viktigt för några (föräldrar) att ingen behöver snubbla och att det ser acceptabelt ut när vi öppnar vår ytterdörr.
Det handlar inte om skor.
Vad skulle det innebära för andra delar av våra liv om vi tog fighten om skorna och andra detaljer? Hur skulle det se ut på en arbetsplats?
Ledarskap och för all del föräldraskap bygger på ömsesidig påverkan för inre förändring. Skorna är väl en typisk handling – ett vad inte ett varför.
Eller är det det? Kanske kan skorna precis som det det felaktigt ifyllda flextidsrapporten för sjuttioelftegången vara utgångspunkten för en annan diskussion? Men det förutsätter att feedbacken inte handlar om skornas placering utan om varför det inte är viktigt för dig med en skohylla eller en flextidsrapporten (nej vi använder inte det).
I det lilla finns det stora.
Så ska vi uppmärksamma sko-oredan?
Vilsna vilseledande Wistbackar?
Krister Wistbacka skrev i fredags en krönika om ”Kommunalprivata affärer”. Tyvärr blir det en del missförstånd trots tidigare försök från min sida att vara tydlig. Jag tycker att det är synd att på detta sätt så frön av oro eller misstänksamhet hos människor.
Och de 1 000 Katrineholmsböckerna om Balkan har försetts med ett särskilt Katrineholmsomslag. Men hur jag än anstränger mig förstår jag inte motiven till att just denna bok är värd en kommunal satsning på totalt 150 000 kronor.
Det är ingen satsning på 150 000:-. Alla böcker som säljs i Katrineholm av bl.a. bokhandel och turistbyrå är en del av detta inköp. Säljaren köper då boken av kommunen får vårt inköpspris, 150 kr per bok. De böcker som vi själva använder som profilprodukter är marknadsföring.
En ofrånkomlig konsekvens av att kommunen valt att bolagisera en del av sitt fastighetsägande och viss övrig förvaltning av fastigheter är att KFAB med dotterbolaget KIAB är privaträttsliga företag. De ingår alltså inte i den egentliga kommunala förvaltningsapparaten. Att kommunchefen Mattias Jansson (oberoende tjänsteman) ändå vill det, är en historia för sig som jag för dagen inte går in på.
Jag citerar Rådet för kommunal redovisning ”Med den kommunala koncernen menas den kommunala förvaltningsorganisationen och kommunens koncernföretag. Kommunalt koncernföretag – En juridisk person där kommunen själv eller med stöd av andra koncernföretag har ett varaktigt, bestämmande eller betydande inflytande som ger möjlighet att påverka utformningen av koncernföretagets verksamhet, mål och strategier etc.”
Att kommunen överklagar det av kommunen helägda KFAB:s beslut om att anlita en privat entreprenör istället för att ge jobbet till kommunens parkavdelning var, enligt Hartman, en fråga enbart för berörda tjänstemän.
Nu har kommunen lämnat ett anbud och när det är gjort så hanterar vi det affärsmässigt. Alternativet är att inte lämna anbud, vilket om vi har lägst bud skulle innebära högre hyror för de boende hos KFAB.
Vad borgar kostnaden för journalistik för?
Jag läser med sedvanligt intresse Emanuel Karlstens krönika i DN.
Vad skulle hända om vi gör en bakvänd affärsmodell? Om den utgår från personer som redan har räckvidd på nätet och ett journalistiskt driv. Som producerar journalistik med eller utan pengar och att vi utifrån de förutsättningarna söker en bärande affärsmodell?
Jag tror att det skulle fungera. Vi har redan sett hur bloggar, sajter och tjänster blivit lönsamma utifrån samma princip.
Därför är varje journalistiskt initiativ utanför det etablerade ett viktigt experiment. För att gå före, men framför allt för att låta journalistiken dra nytta av en naiv inställning till hur affär och journalistik återigen kan bära frukt.
För en sak behöver vi vara överens om: God journalistik måste få kosta. Annars blir det dyrt för både samhället och demokratin.
Vad är det vi betalar för i journalistik – för det som kallas den tredje stadsmakten? Det är väl den professionella, utan förstående och granskande nästan revisionliknande journalistiken?
Det som talar emot det är att media finns på en affärsdriven marknad, dvs måste anpassa sig till kundens behov utifrån rent affärsmässiga principer. Det driver den dåliga kortsiktigt sensationssökande journalistiken.
Jag är är själv en ivrig förespråkare av den sociala webben styrkor för demokratisering och samhörighetsskapande, men hela grunden för den är att den är subjekt – personlig. Det jag kan få på en sociala webben är olika människors subjektiva uppfattningar. Därför behövs den professionella journalistiken. Jag har uppfattat det som att det är vad Ajour handlar om, att kombinera det subjektiva och professionella.
Men kanske är jag för naiv i min tro på den granskande professionella journalistiken på en affärsdriven marknad?
