Posts Tagged ‘öppenhet’
Nybyggare i öppenhet
11 februari, 2013 | 
Författare I slutet av november fick jag ett trevligt mail
…
Jag skulle gärna vilja intervjua dig till vår nya intervjuserie ”Nybyggarna” som ska löpa under nästa år. Här är lite ur beskrivningen om vilka typer av personer vi söker: ”Människor som bryter ny mark inom HR- och ledarskapsområdet. Genom att de i något avseende avviker från/tänjer gränsen för normen i sin professionella gärning.”
Jag tycker att du passar utmärkt in på den beskrivningen och är säker på att våra läsare är nyfikna på att få veta mer om dig och din ledarskapsfilosofi…
Resultatet av Emma Casserlövs intervju och fotografering publicerades i Personal och Ledarskap 2013:1 som du kan läsa nedan. Inlägget avslutas med en inbäddad exakt layout kopia.
Öppenhet som utmanar
Mattias Jansson tar inte på sig chefskostymen när han går till jobbet. Han strävar efter ett ledarskap genomsyrat av öppenhet och många provoceras av hans personliga ton i de sociala medierna. Han vill vara Mattias också som chef.
Den första snön har precis lagt sig och Katrineholm är folktomt på morgonkvisten. På en kulle i utkanten av centrum ligger stadshuset, en ståtlig gammal fabrikörsvilla. Här inne är det varmt och nere i receptionen är en man i full färd med att klä julgranen.
Mattias Jansson har sitt arbetsrum på andra våningen. Han är kommunchef – den högst uppsatta tjänstemannen i organisationen med drygt 3 000 anställda. Landets kommunchefer, ibland titulerade kommun- eller stadsdirektörer, är en ganska anonym skara och oftast inte kända utanför kommunens gränser.
Men Mattias Jansson är allt annat än anonym och okänd. Det som främst har utmärkt honom är hans flitiga användande av sociala medier och hans förhållningssätt på den sociala webben. ”Människa, pappa, man och Katrineholms kommunchef – i den ordningen – så möter du mig här!”. Med de orden beskriver Mattias Jansson sig själv på Twitter. Ungefär samma presentation finns på hans blogg Kommunchef, och på Facebook blir han vän med alla som skickar en förfrågan. Många katrineholmsbor debatterar ivrigt med honom. Hans fasta övertygelse är att ingen vill vara vän med en organisation.
– Det måste vara en person man möter. I praktiken är det ju så att en organisations värde är baserat på de människor som finns i organisationen, säger han.
Därför väljer Mattias Jansson att alltid vara ”Mattias” gentemot alla han möter och bjuder på fler sidor av sig själv än den strikt tjänstemannamässiga. I hans blogg blandas inlägg om hur kommuner bör se ut i framtiden med mer personliga tankar, som hur viktigt det är att älska sig själv för att kunna trivas med andra.
Det är vanligt att experter på sociala medier, till exempel Brit Stakston som intervjuades i förra numret av P&L, propsar på åtskillnad mellan privatpersonen och yrkesmänniskan för att inte riskera trovärdigheten. Mattias Jansson håller med om att det inte får bli för privat – han lägger till exempel aldrig ut bilder på sina barn – men det är något helt annat att dela med sig av personliga reflektioner anser han. Det behöver man göra för att kunna skapa relationer med andra människor. Fast att vara öppen och personlig är också att göra sig sårbar och Mattias Jansson förstår att många skyggar för det.
– Det är jobbigt att vara öppen. Både som ledare och människa gäller att det som man är öppen med kan man få feedback på. Att sluta sig är ett sätt att skydda sig.
Och Mattias Janssons personliga tilltal i de sociala medierna har provocerat.
– Det har varit en massiv kritik kopplad till mig. Främst från media, men också i viss mån från personer som inte delar min uppfattning om att värden skapas av människor, säger Mattias Jansson, som dock verkar vara helt trygg i sitt agerande.
– Jag fick uppdraget när jag blev kommunchef att vara ute mer på den offentliga arenan och det här har varit ett sätt att göra det. Jag har fått väldigt positiv respons från min uppdragsgivare och nyligen fick jag ett förlängt förordnande på fyra år.
Särskilt tydlig har krocken blivit mellan Mattias Jansson och den lokala tidningen Katrineholmskuriren. Som mest stormade det när Mattias Jansson lade ut mejlfrågor från en reporter på sin blogg och bad sina läsare om hjälp att besvara dem. Till saken hör att frågorna rörde hur kommunen i allmänhet och Mattias Jansson i synnerhet använder sig av sociala medier. Katrineholmskuriren menade att Mattias Jansson försökte förstöra deras granskning när han offentliggjorde frågorna.
– Jag svarar att det jag gör som samhällets tjänare är offentligt och det har alla rätt att ta del av. Dessutom så tror jag inte på idén att det förstör granskningen, jag tror snarare tvärt om – att människor blir mer intresserade av att läsa artikeln om de har fått en relation till den innan, säger Mattias Jansson.
Dispyten illustrerar tydligt hur de sociala medierna står i kontrast till de traditionella. I de sociala medierna pågår ett ständigt samtal och ett medskapande mellan olika aktörer. Det utmanar redaktioner, som traditionellt har haft stor makt över informationsspridning och publiceringsbeslut och har kunnat arbeta väldigt ostört.
För att få feedback vidgar Mattias Jansson sina vyer och tar del av andras verklighet i de sociala medierna. Om han bara skulle rådfråga de närmsta medarbetarna – som han dessutom ofta själv har rekryterat – skulle hans värld bli för trång menar han. Att bjuda in andra till dialog blir därför nödvändigt.
– Om jag fick välja skulle jag möta alla de här människorna ansikte mot ansikte. Möjligheten till ömsesidig påverkan skulle vara större då. Men tekniken gör det möjligt för mig att möta fler på kortare tid – det blir en effektivisering av mötet helt enkelt.
När vi lämnar de sociala medierna för att prata om hans ledarskap i övrigt, kommenterar Mattias Jansson det med ett ”bra”. Och det blir snart tydligt att han strävar efter en öppenhet i allt han gör. Ett exempel var när han flyttade sitt kontor till en kommunal skola i en vecka, för att kunna uppleva mer av vardagen där. Jag ber honom förtydliga vad han menar med ett öppet ledarskap – vad innebär det för hans medarbetare?
– Jag försöker att vara öppen med information och jag försöker att inte prata om lösningar på problem, utan vågar stanna i problemställningen först. Då har människor en större förmåga att acceptera lösningar – om de vet att problemen finns!
En ledare påverkar andra, men minst lika viktigt är att också låta sig själv påverkas, menar Mattias Jansson.
– Jag försöker ha en öppen attityd och lyssnar till vad människor tycker och tänker om mig. Jag anpassar mig när jag tycker att jag borde anpassa mig och annars talar jag om varför jag inte tänker anpassa mig.
Vad är då bäst med att vara kommunchef?
– Det bästa med det här jobbet är att jag har makt. Min uppfattning är att jag har mycket att bidra med och det kan jag göra
på den här positionen. Många människor verkar bäva inför ordet makt. Jag ser något positivt i det. Men det är ett verktyg, inte ett mål i sig.
Fakta
Gör: Kommunchef i Katrineholms kommun.
Ålder: 38 år.
Familj: Två barn, flickvän.
Utbildning: Socionom-utbildningen.
Inspireras av: Att möta människor.
Det visste du inte om mig: Jag tar 110 kilo i bänkpress och jag har byggt ett hus på norra Öland själv.
Händelser som har präglat Mattias Jansson
1983 ”Flyttade till Katrineholm från Stockholm. Jag hade haft en instabil skolgång innan, hade haft problem med hörseln vilket det inte togs hänsyn till. Nu jobbade jag snabbt in ettan och tvåan och började gilla skolan.”
1992 ”Jag hoppade av gymnasiet i trean. Även om jag hade halvskapliga betyg var jag mest intresserad av träning och tjejer. Jag var tränare i kickboxning och körde 13–14 pass i veckan. Efter att ha jobbat på Kronfågel blev jag studiemotiverad och gick om trean med bra betyg.”
1994–95 ”Gjorde lumpen. När jag mönstrade var jag trött på att alltid få ledarbefattningar. För en gångs skull ville jag bara vara en i gänget. Men psykologen sa att du kommer aldrig att klara det, du måste åtminstone bli plutonbefäl! Så det blev jag. Blev vuxen under den här tiden.”
2000 ”Min son föddes och jag var föräldraledig i sex månader. Jag gick från att själv vara centrum till att min son blev mitt centrum. Den stora förändring som har skett hos mig de senaste åren är att jag har fått en större förståelse för andra människor, en lite mer ödmjuk inställning.”
2007 ”Jag vikarierade som förvaltningschef. Det var en tuff period. Min förra chef blev nedflyttad och jag blev hennes chef. Det var nog mitt tuffaste chefsuppdrag någonsin. Jag kände mig ständigt påpassad och jobbade nästan dygnet runt. Om jag ska vara helt ärlig skulle jag aldrig igen göra motsvarande sak.”
Posted in Ledarskap, Sociala medier | 
Etiketter intervju, Ledarskap, öppenhet, Sociala medier, transparens | 
No Comments »Respekt mellan människor är något vi gör – inte något vi får
CC by opensourceway
Den pågående diskussionen om sk. näthat är behövlig. Många av de aktiva på nätet frågar sig dock om varför frågan lyfts utifrån nätet och inte utifrån hatet. Nätet är ett sätt av många att utöva hat mot andra.
Sen frågar sig många varför hatet syns mer än kärleken. Jag tror att det är så enkelt att den som vill ha en förändring har energi för ändring. Den som känner kärlek är nöjd som det är och engagerar sig inte på samma sätt i ex. kommentarsfält.
Min absoluta uppfattning är att de flesta människor visar sina medmänniskor respekt. Problemet är ni vi slutar se varandra som människor, individer, personer, subjekt. När vi går över gränsen från att se varandra som människor och istället ser roller – objekt så händer det lätt någonting med vår respekt. Mellanmänsklig respekt är just mellan människor. Relationer är mellan personer, inte mellan roller – objekt.
Hela denna logik driver fram en vilja till objektifiering av människor som man vill hata. Nätet gör det enkelt att göra mottagaren till ett objekt och med det distansera sig och inte behöva ta mellanmänsklig hänsyn. Detta blir extra tydligt för människor som har makt. En person med makt blir ett objekt.
Problemet blir då att den som blir ett objekt på nätet eller på annat sätt och utsätts för kränkningar måste skydda sig. Skyddet sker enklast genom att avskärma sig och gå in i en roll, vilket i sin tur späder på objektifieringen.
När vi distanserar oss från varandra och därmed ökar objektifieringen leder det till minskad mänsklig respekt och ökat uttryck av hat.
CC by Sean MacEntee
Lösningen är att våga vara människa.
Lösningen är att ge uttryck också för kärlek.
Inget är bestående utan att vi kämpar – för respekt mellan människor är något vi gör – inte något vi får.
Posted in Sociala medier | Etiketter #nätkärlek, förändring, hat, kärlek, kommunikation, näthat, objekt, öppenhet, reflektion, Sociala medier, subjekt |
Kommunen som katalysator
En katalysator är ett ämne som ökar en kemisk reaktions hastighet utan att själv förbrukas. Så vill jag se den kommunala organisationen i framtiden.
Jag har varit med i en tankesmedja under ledning av Sveriges Kommuner och Landsting på temat morgondagens styrning och ledning. Här är några reflektioner. Debatten förs också hos Dagens Samhälle.
Vi tjänstemän är katalysatorer för medborgarnas vilja, genom de förtroendevalda, vilket kräver mycket av oss idag och i framtiden.
- För kommunen som organisation så måste begreppet samhällets tjänare vara centralt. Det är service. Vi kan också med vårt kunnande och profession försöka påverka beställningen, men vi kan och ska inte definiera vad medborgarna behöver – hur väl vi än vet det i vår profession.
- Tjänstemän levererar bra underlag till beslut, verkställer beslut, skapar en resultatkultur och lyfter blicken.
- Vi måste hela tiden arbeta för att korta avståndet mellan de som utför tjänster och de som tar emot dem. Det är nödvändigt för kundfokus.
- Kommunens roll i framtiden är i de flesta fall inte primärt att göra, utan att se till att det blir gjort oaktat utförare. Kommunens roll som systemansvarig måste således stärkas. Direkt styrning av egenregiverksamhet tillhör det förgångna. Vi säkrar att medborgarna får vad de har rätt till.
- Vi bjuder in i medskapande på alla nivåer. Det finns inget egenvärde i att utföra saker på ett ”professionellt” sätt. Medborgarna på platsen är fundamentet för vår existens – låt det synas.
- Tjänstemännen gör kommunen enkel att förstå. Verksamheten beskrivs utifrån kundens perspektiv, inte vår organisering.
- Våra enkla och tydliga strukturer kan hantera en hög personalomsättning, eller snarare kompetensomsättning – oaktat om kompetensen är i form av egna anställda eller på andra sätt.
- Även tjänstemän är personer – därför att vi som möjliggörare ska ha goda relationer med dem vi är till för. Relationer är med personer.
- Allt vi gör tillhör medborgarna. Öppenhet är därför central. Alltid, på alla nivåer.
Framtidens ledarskap i kommuner inser detta och inser samtidigt att det är något av det bästa som finns. Att vara en möjliggörare för platsen – en katalysator.
Samhällets tjänare med stolthet!
Posted in Kommuner | Etiketter arbete, förändring, kommun, Kommuner, Ledarskap, medskapande, öppenhet, samhälle, samhällets tjänare, Sveriges Kommuner och Landsting, tankesmedja, tjänsteman |
Får man fråga?
Ibland förstår jag verkligen ingenting. Katrineholms Kurirens chefredaktör Elisabet Bäck är arg på mig. Anledningen är följande konversation på twitter.
Var är @kholmkuriren nu när det är fullmäktige? @c_lillsebbas
— Mattias Jansson (@Kommunchef) november 19, 2012
@c_lillsebbas miss av mig att osynliggöra @kholmkuriren var tvungen att engagera mig i barnen en stund
— Mattias Jansson (@Kommunchef) november 19, 2012
Chefredaktören skriver
Det är därför både felaktigt och på gränsen till elakt att som kommunchef Mattias Jansson twittra så här
…
Problemet för Mattias Jansson var bara att han inte kände igen en av våra mångåriga medarbetare och tog sig därför friheten att slänga ut en fråga på twitter som var obefogad och felaktig.
Jag erkänner, jag känner inte igen alla kurirens reportrar. Katrineholms Kuriren brukar bevaka kommunfullmäktige på ett mycket aktivt sätt, därav min fråga. Jag gissar att Bäck tror att jag frågade av något annat skäl. Det är ju bara dumt. Varför skulle jag då pinga dem? Jag ställde en öppen fråga. Anledningen till att man ställer frågor är att man vill ha svar. Hur kan man ställa en felaktig fråga? Att ha fel är ju hela tanken med att vilja veta.
Tänk om jag skulle tolka och reagera likadant?
Då skulle jag exempelvis kunnat se Camilla Lillsebbas fråga till mig som ett ifrågasättande av min rätt att som ensamstående pappa ta ansvar för mina barn som jag skulle hem till. Men det skulle jag aldrig understå mig.
Jag skulle kunna tolka efterföljande kommentarer som ett försök att tysta dialogen.
@p4urban Tack 
— Camilla Lillsebbas (@c_lillsebbas) november 19, 2012
@p4urban tror iofs jag svarade @c_lillsebbas tämligen omgående, innan Bäcks blogg?
— Mattias Jansson (@Kommunchef) november 20, 2012
Men det är för mig helt fel.
På den sociala webben för vi samtal. Samtal för lärande.
Posted in Media | Etiketter journalist, journalistik, journalistroll, Katrineholms Kuriren, kommunikation, konversation, Media, öppenhet, Sociala medier |
Granskning av min användning av sociala medier
I mitten av juli vinklades ett uttalande jag gjort i Katrineholms Kuriren. Jag skrev då på Facebook;
Läser gårdagens KK och upphör aldrig att förvånas över dessa gliringar “Katrineholms-Kuriren har varit i kontakt med kommunchefen Mattias Jansson, men han har avböjt att kommentera med hänvisning till att han inte satt sig in i ärendet och inte läst domen”.
Kanske verkar rimligt med hänsyn till att jag hänvisade till min ersättare då jag är föräldraledig och låg på badstranden. Eller?
Det blev en lång diskussion som du med ett Facebook-konto kan ta del av här. En av kommentarerna var från en tidigare medarbetare på Katrineholms Kuriren, Cecilia Helle. Hon skriver
Låter som maktmissbruk. Men den som väljer att sätta ljuset på sådant får räkna med att bli persona non grata för överskådlig framtid. Men stå på dig ändå! Det är det enda rätta.
Det fick mig att tänka på kurirens chefredaktörs uttalande på försommaren om att nu ska kommunchefens användning av sociala medier granskas igen. Så blir det säkert också och jag är angelägen om att lära.
Det nya är svårt, i alla fall när man tror att det är nytt. Jag upplever själv en större balans och sammanflätning av analogt och digitalt liv och förhållningssätt nu än tidigare. Nåväl – jag frågade mitt digitala nätverk;
Om du vill kritisera min användning av sociala medier som sker både professionellt, personligt och privat – vad siktar du in dig på? (rent hypotetiskt då
)
Du kan ta del av alla svar här. Jag tycker att de handlar om fragmentering, särintresse, privat, falsk öppenhet och ger exempel och kommenterar nedan.
Jag vill gärna diskutera detta vidare med dig.
Tid
Kim Halderot: Jag antar att jag (om jag skulle vara lite opportunistisk) skulle ge mig på ditt användande av sociala medier på arbetstid, något som sticker i ögonen på många arbetare, som inte ens får bära mobiltelefon på sig under de timmar de arbetar. Sociala medier anses fortfarande vara oförenligt med nytta, utan bland gemene man på stan är det snarare en vidareutveckling på det trams som Lunarstorm en gång innebar. Det som därför ses är att du tar ut lön för att sitta med något som inte direkt genererar några inkomster. Att sedan ditt arbete i längden kan komma att belöna Katrineholms kommun i form av ökad medial exponering, det är inget som någon tar hänsyn till.
Ja – det tar tid att använda sociala medier. Liksom det tar tid att använda andra verktyg såsom telefon och personliga möten. Tidsaspekten blir talande när man ser sociala medier som ett syfte i sig och inte ett verktyg, ett medel för att nå andra mål.
Det hela handlar om att integrera detta verktyg i sitt sätt att verka och vara. Detta är en fråga som jag ofta får när jag föreläser och som jag brukar svara med att jag lägger 15 min som aktivt uppkopplat mellan 8-17. Hur mycket tid jag sedan lägger är svårt att säga eftersom det är en del i det sätt jag är. Det är inte skilt ifrån annat jag gör. Dessutom vet den som hållit på ett tag att man med teknikens hjälp kan koppla ihop sina flöden så att en liten knapptryckning får en stor spridning.
Mitt jobb är att få människor att mötas. Sociala medier kan aldrig ersätta det personliga mötet men de kan effektivisera det och ger möjligheten att möta fler människor på kortare tid.
Liksom allt i livet så tycker jag att om det tar mer tid/energi än vad det ger så sluta med det.
Fragmentering
Susanne Nilsson: De granskar ju inte helheten och vad de ger tillbaka utan hänger upp sig på ett enda facebookinlägg eller en enda tweet. Så det kan vara precis vad som helst… choklad, bad…
Det är en stor svårighet. Sociala medier är ju tänkt som ett samtal som förs inför öppen ridå. I ett samtal kan ju enstaka repliker lätt missförstås. Dessutom är ju tanken med ett samtal i dialog att komma fram till något som är bättre än det man tyckte från början – varför just utgångspunkten kanske inte alltid är rätt. Det är en stor skillnad på debatt – att övertyga och dialog – att lära.
Ett utmärkt exempel är ju Katrineholms Kurirens tidsförvanskade tweet (skickades eg sent en kväll) från deras senaste granskning.
Särintresse
Joakim Jardenberg: Om jag ska anstränga mig maximalt att hitta en gammelmedia-vinkel: hur många katrineholmare finns det på Twitter? Finns det inte en uppenbar risk för elitism och att vissa särintressen som finns i den kanal får företräde och orättvist mycket uppmärksamhet av dig?
Det tror jag kan vara ett stort problem om man börjar tro att det uppfattningarna i ett visst forum är representativt för alla. Det gäller ju alla typer av konstellationer av vänner, i föreningar och företag. Vi måste alltid kämpa för att få så många perspektiv som möjligt. Twitter är bra för att bredda sitt nätverk och möta nya människor.
Privat
Kristina Simonsson: Det du skriver är ofta intressant och värt att diskutera eller fundera över. Jag har lagt märke till att du inte en enda gång gått över gränsen mellan tjänsteman och politiker. Du har strikt kunnat hålla dig på rätt sida ( vilket är imponerande) Ibland kan jag bli fundersam över gränserna tjänsteman och privat person. Där är gränserna inte lika tydliga och jag har kunnat läsa om känslomänniskan och sökaren när jag förväntade mig tjänstemannen.
Ja, sociala medier är ett möte med en person, ett subjekt och inte ett objekt menar jag. Därför skriver jag i min presentation; Här på Facebook finns jag i denna profil både som privatperson och som Katrineholms kommunchef. Det betyder att jag gärna är din vän här både om du vill det utifrån att vi är just vänner eller att du vill hänga med i och ha synpunkter på vad jag gör i min yrkesroll. Vissa inlägg ser dock bara mina nära vänner. Min absoluta uppfattning är att värden alltid skapas av människor och att relationer alltid är med personer, aldrig med yrkesroller. Därför är jag även i min roll som kommunchef personlig. Om du bara vill ha kommunens officiella uppfattningar så finns de på http://www.facebook.com/katrineholm.se
Falsk öppenhet
Richard Gatarski: Om jag ville dig illa skulle jag generellt sikta in mig på det du inte twittrar om. Underförstått eventuellt mörkar. I övrigt kan jag inte komma med något utan att veta vad specifikt som kritiseras. Och som jag sagt förut, du går före och leder på ett berömvärt sätt. Det kan ju en del bakåtsträvare kritisera.
Jag tror att vi i Katrineholm och stora delar av det offentliga Sverige har en bra bit att gå när det gäller att fullt ut acceptera total insyn inte bara i våra förklarade fakta utan i fakta själv. Att öppna upp våra databaser och råmaterial. Allt som finns hos oss tillhör medborgarna. Svårigheten är att man bara kan vara öppen med det sig själv. Man kan aldrig definiera någon annans öppenhet. Det jag har märkt att det är ett lärande för mig som person när jag ibland väljer att mörka och då ställer jag mig frågan varför jag i så fall gör just detta. I mitt jobb måste jag göra så ibland. Det kan vara frågor av personalsocial karaktär, företagshemligheter eller annan sekretessbelagt information.
Så – det var några funderingar.
Vad tycker du är bra och dåligt med mitt och vårt användande av sociala medier?
Posted in Sociala medier | Etiketter facebook, granskning, kritik, offentlig sektor, öppenhet, Sociala medier, tid, twitter |
Fler vill nog veta vad kommunchefen gör
För en vecka sedan bjöd jag in skribenten att följa mig en stund i arbetet, vilken han också tackat ja till – längre fram. Idag läser jag.
Fler vill nog veta vad kommunchefen gör
Skulle vilja passa på och tacka vår kommunchef Mattias Jansson för hans snabba svar och den generösa inbjudan till hans jobb för att vid egen närvaro få se vad jobbet går ut på. Jag kommer gärna och hälsar på dig och dina kolleger någon dag, men fler än jag är lite nyfikna på vad ert jobb går ut på så du/ni kanske kan förklara rent allmänt här på Kurirens insändarsida vad ni gör, men som sagt jag ringer och bokar en tid för att själv stilla min egen nyfikenhet.
Man kan beskriva mitt uppdrag på väldigt många olika sätt. Jag hoppas att när du Stefan varit med mig i jobbet ger din beskrivning och delar med dig av den till andra. Som ledare för en så stor organisation så handlar mycket om att vara en spindel i nätet.
Den vanligaste missuppfattningen om min roll är att jag är politiker, det är jag inte. Jag är den högste tjänstemannen i kommunen och är anställd, med ett förordnade till och med augusti 2013. Jag är den ende i Katrineholms kommun som anställs av de förtroendevalda. Jag anställer i min tur förvaltningschefer som anställer sina medarbetare.
Som kommunchef så har jag tre huvudsakliga arbetsuppgifter.
Jag representerar kommunens sammantagna förvaltningsorganisation gentemot kommunstyrelsen med dess ordförande, kommunmedlemmar och företag
Det betyder att jag uttalar mig för kommunens räkning i frågor som har med hur vi utför de förtroendevaldas beslut. Jag är med på alla kommunstyrelse och kommunfullmäktigemöten. Jag har en daglig kontakt och ett nära samarbete med kommunstyrelsens ordförande. Jag är med på en uppsjö av möten med föreningar, företag, anställda och medborgare där jag representerar kommunen. Jag är aktiv i samhällsdebatten både nationellt, regionalt och lokalt utifrån hur det är att verkställa beslut i vårt arbete.
Jag ansvarar för att vi som arbetar i Katrineholms kommun tar fram bra underlag för beslut till de förtroendevalda politikern och att besluten genomförs
Jag är med på all beredning av ärenden till kommunstyrelsen. Jag ansvarar för att de styr och ledningssystem vi har fungerar bra. Jag arbetar aktivt med rollfördelningen mellan tjänstemän och politiker.
Jag ansvarar för att alla kommunens verksamheter bedrivs effektivt
Jag leder kommunens ledningsgrupp där samtliga förvaltningschefer ingår. Jag har ett nära samarbete med de bolag och förbund kommunen ingår i. Jag träffar kontinerligt chefer och andra medarbetare i kommunen. I det fall något inte fungerar så lägger jag fokus på det området.
Du kan följa mig varje morgon då jag lägger ut vilka möten jag har helt öppet på Facebook och Twitter. Du kan också se det via min blogg på http://kommunchef.com/twitter/
Välkommen!
Kulturrevolutionen sociala mediers svårigheter i organisationen
Jag fick häromdagen ett så intressant brev av en medarbetare. Jag tycker att det sätter fingret på allt det som i praktiken är svårt med den kulturrevolution som ett öppet, personligt och medskapande förhållningssätt som integrerar sociala medier kan innebära. Den digitala värderingsklyftan.
Bakgrunden är en dialog på bloggen om kreativitet, där hon istället för att kommentera inlägget så alla kunde se vad hon tyckte mailade mig. Det är mycket vanligt att precis det sker. Vi är överens om att dela detta nu.
Det här med vilka kanaler man väljer är inte helt okomplicerat. Hade vi arbetat närmare varandra hade jag antagligen klivit in på ditt rum med idén istället. Nu satt jag istället och övervägde om jag skulle maila den eller skriva en kommentar. Du kanske är intresserad av hur jag resonerade? Ungefär så här:
Det fanns som jag såg det tre alternativ:
1. M tycker idén är dålig. Han har i så fall antagligen goda skäl för det som jag inte känner till/har tänkt på. Om jag skickar idén via bloggen kan det leda till antingen A. jag blir sågad offentligt (inte så kul kanske men inte så farligt heller om argumenten mot idén är bra), eller B. M känner sig trots sina goda motargument pressad att inte direkt avfärda idén för att inte motsäga den bild som ges i intervjun. I ett offentligt samtal kan det finnas fler (inte alltid rationella) aspekter att ta hänsyn till. Jag får då ev. ett otydligt besked om vad M egentligen tycker om idén.
A, tror jag inte skulle ske, men om det gjorde det vore det inte bra av mig. Det får helt enkelt inte ske. B är en svårighet jag absolut kan relatera till i avvägningen mellan det positiva lärandet i en offentlig diskussion och idén i sig. Jag gör nog i det en avvägning av vad jag tror att mottagaren tål i det läget, precis som jag skulle göra öga mot öga.
Båda resonemangen bygger på att bloggen är en dialog med mig – inte med oss!
2. M tycker idén är bra. Kanske t.o.m. så bra att det kan finnas poänger med att lansera den i ett helt annat sammanhang. Du sa igår att det är viktigt att det framgår att det är min idé. Är det det? Hela min byråkratiska skolning har inpräntat i mig att det viktigaste är att organisationen når sina mål, som tjänsteman är du med och bidrar men det är inte alltid det är optimalt för måluppfyllelsen att det utåt synliggörs vad du har bidragit med…
Jag tror verkligen på person framför organisation. Att lyfta fram personer tror också jag är en nödvändighet för att organisationen ska lyckas. Jag tror inte att framtidens arbetskraft är objekt som inordnar sig i en organisation utan subjekt som bygger den.
3. M tycker idén är ganska bra. Då kan en öppen diskussion på bloggen ev. leda till att idén förbättras.
Det tror jag verkligen på! Öppenhet är en förutsättning för aktivt medskapande och tillsammans är vi klokare.
Du vet ju redan vad jag valde till sist… Jag känner mig helt enkelt osäker på när det är en bra idé att diskutera interna frågor öppet?
Jag tror att du delar det med så många. Vad är egentligen interna frågor? Eller för att dra det ännu längre vad är internt relaterat till – person eller organisation?
Posted in Sociala medier | Etiketter digitala värderingar, kreativitet, medskapande, öppenhet, Sociala medier |
Tankar om kreativitet
Charlotte Kvarnhem på Coach Kompetens intervjuar mig om kreativitet 2011-11-24. Tyck gärna till!
Syftet med intervjun är att jag söker kunskap om kreativa företagsklimat. Jag är just nu student på Mälardalens högskola och skriver en uppsats om organisationers innovationsförmåga. Arbetet skall leda till att hjälpa organisationer se sin kreativa potential och ta till vara på den.
Vi började med att enas om att definiera kreativitet och innovation på ett någorlunda likvärdigt sätt. Kreativitet som en tanke/tankeprocess hos individen och att innovation är när den tanken satts i omlopp i någon form av process utanför individen.
Charlotte: Vad betyder en kreativ organisation för dig?
Mattias: En organisation där medarbetarna tänker själva. Den bygger på medarbetarens inre potential mer än styrning av handling. I den organisationen tillåts man göra fel. Det finns en öppenhet att testa nya saker.
Furuliden- innovation i vården är ett bra exempel. Ett projekt där medarbetare har utvecklat nya idéer, vilka blivit till innovationer. Ett samarbete med Örebro universitet och vår socialförvaltning. Där får anställda en möjlighet att vända och vrida på sina idéer.
Charlotte: Upplever du er organisation som kreativ?
Mattias: Hos oss som tjänstemän finns den största kreativa potentialen i de underlag vi ger de förtroendevalda. Därefter är det svårt att vara kreativ i ”vad:et”. Vi behöver anpassa oss till att uppfylla de mål andra satt upp. Det är på sätt och vis kreativitetshämmande.
Charlotte: Men ni har väl frihet att vara kreativa i arbetsprocesserna?
Mattias: Ja, det så klart. Vi är kreativa i att verkställa den politiskt beslutade målen.
Charlotte: Tycker du att ni har förmågan att fånga upp medarbetares idéer?
Mattias: Jag möter ju inte alla anställda, jag möter mest chefer. Tillsammans med dem försöker jag öppna för ett kreativt klimat.
Annars tycker jag att våra forskningsplattformar är bra exempel på detta
Charlotte: Hur arbetar ni med innovation? Jag har sett er handbok för projekt. Den verkar väldigt målinriktad..?
Mattias: Ja, projekten är i sig inte innovativa. De är mycket målstyrda. När ett projekt sätter igång vet man exakt vad det förväntas leda till.
Däremot har vi verksamhetsplanering som får ses som en del av utvecklingsarbetet. Vi jobbar också strategiskt med framtidsstrategier, trender och morgondagens utmaningar.
Jag tycker också att vår vision andas kreativitet.
Charlotte: Jag ser dig som en kreativ ledare och är nyfiken på hur du gör för att vara det?
Mattias: Nummer ett är att prata om problemen, inte lösningarna. Det finns en svårighet i att vara ledare, man uppfattas som en auktoritet, samtidigt som man vill upplevas som öppen för andras idéer. Om jag lämnar ett förslag på hur vi skall lösa ett problem är risken stor att inga fler förslag dyker upp. Man säger ” Det där låter bra, vi gör så”. Det tycker jag är tråkigt, för jag vill öppna för ett kreativt samtal. Människor har en tendens att acceptera lösningen på ett problem de vet finns, men inte lösningen på ett problem de inte vet finns.
Det där skrev jag nyligen om på bloggen.
En sak jag provat var att förlägga våra ledningsmöten i andra miljöer, på nya platser. Utgångspunkten var att inte fatta några beslut just då, jag har haft en önskan om att vi skall öppna upp för en annan samtalsform. Jag har t.ex. valt att bjuda in inspiratörer. Ett försök att släppa tanken fri.
Charlotte: Hur tycker du att resultatet av det har varit?
Mattias: Jag skulle, generellt i organisationen, önska mig en större öppenhet och mer kreativitet. Det kräver ett långsiktigt arbete för att göra en kulturförändring. Här i vår kommun finns en tradition av ett brukssamhälle, där det är lätt att lägga ansvaret på någon annan. Det påverkar oss. Min ”formella makt” bidar säkert också till att försvåra.
Charlotte: Vad tänker du mer om att vara en kreativ ledare?
Mattias: Jag ser det som viktigt att styra så lite som möjligt på aktivitetsnivå. Styr på målnivå. Så länge som rörelsen i rätt riktning finns.
Av de medarbetare jag varit ledare för är det 10-15 % bara som har behövt styrning på detaljnivå.
Charlotte :Vad handlar det om?
Mattias: Det kan t.ex. handla om personer som inte tar intryck, inte klarar frihet, men också de med missbruksproblem eller liknade som av olika anledningar inte klarar av att sköta den friheten i sitt arbete.
Charlotte: Kan det också handla om alldeles för kreativa personer som svävar iväg?
Mattias: Ja, det kan det göra. Den konceptuella styrningen funkar inte, vilket leder till detaljstyrning, vilket leder till kontroll. Och det blir inte bra.
Charlotte: Berätta mer om ditt ledarskap?
Mattias: Ja, jag försöker tänka mer ”varför” än” vad”. Det stimulerar till nya tankesätt. Jag vill applicera det tänkandet när jag möter mina medarbetare. Frågar mig: Varför är vi här? Jag söker att höja abstraktionsnivån för att lämna mina invanda mönster.
Charlotte: Du har fått mycket uppmärksamhet för den mediala profil du valt att ha, både positiv och negativ. Hur tänkte du, när du valde att arbeta så öppet i sociala medier?
Mattias: Min strategi är att ta input. Det är input jag behöver för att vara öppen. Jag gick in i det här uppdraget med en bestämd vision : ”Vi är vår värld”. Jag vill förmedla att kommunen inte är organisationen utan platsen. Därför behöver vi våga bjuda in öppet till medskapan
de.
Charlotte: Du har även vunnit något pris för ditt förhållningssätt, eller hur?
Mattias: Ja, vi fick Social Media Award 2011. Jag har dessutom blivit positivt uppmärksammad genom flera nomineringar, t.ex. ”Göta priset” och ” Årets chef 2012”. Det är jättekul!
Charlotte: Om vi tar en titt på relationen medarbetare emellan i er organisation. Hur tänker du att det är att vara en kreativ medarbetare hos er? Finns det utrymme att vara en problemlösare, komma med nya idéer och hur är attityden när någon gör det? Hur är jargongen medarbetare emellan?
Mattias: Jag tror det finns mycket mer att önska. Min erfarenhet är att det är riskabelt att sticka ut. Det förvånar mig inte om de som är kreativa ses som ”smörare” och kallas ”påläggskalv.”
Charlotte: Hur tänker du att man skulle kunna jobba med att skapa ett innovativare klimat genom att förändra ett sånt förhållningssätt?
Mattias: Plocka upp goda exempel och synliggör dem!! Att lyssna på inspirationsföreläsningar är trevligt. Men när man kommer tillbaka till arbetet är risken stor att allt blir som vanligt.
Charlotte : Avslutningsvis vill jag fråga dig om du anser att Katrineholms Kommun är en kreativ organisation? Vart placerar du er på skalan 0-10? Om noll betyder ”inte kreativ alls”, och tio betyder ”oerhört kreativ”?
Mattias : Fem
Charlotte : Okej, vad kan göra den femman till en sexa?
Mattias : Större ansvar i medarbetarskapet. Ett ledarskap som grundar sig på frågan varför istället för vad.
Posted in Ledarskap | Etiketter innovation, intervju, kommun, kreativitet, lateralt tänkande, Ledarskap, öppenhet |
Utveckling via Feedback & Feedforward
Häromdagen höll jag en föreläsning för två ledningsgrupper om Ledarskap och transparens för Länsstyrelsen Kronoberg och Regionförbundet Södra Smålands ledningsgrupper. Du kan se en videoinspelning av del 1 och del 2 samt hitta presentationen här.
Min tes är ar att en människa, låt oss säga jag, kan liknas vid ett träd i genomskärning.
Jag får feedback på det jag är öppen med.
Feedback är nödvändig för min utveckling i förhållande till andra.
På ytan visar jag mina handlingar, det är vad jag gör i handling med min kropp och vad min omgivning ser mest av mig. Det är barken.
I lager innanför barken finns mina tankar. I ytveden finns det jag tänker, reflekterar, planerar, analyserar, fantiserar, tolkar och misstolkar. Mina tankar påverkar mina handlingar.
I ytvedslagren finns också mina känslor. Jag är glad, ledsen, arg, rädd eller lustfylld. Mina känslor påverkar mina tankar och vice versa.
Djupare inom mig i kärnveden finns en naturlig kanske barnslig del. I LOTS® kallar vi det för själen. Det är min kärlek, vilja, passion, kreativitet, lekfullhet, spontanitet, humor, empati och nyfikenhet. Hur jag har det i själen påverkar mina känslor och tankar och därmed mina handlingar.
I min innersta märg finns anden, eller kanske bättre uttryckt “Spririt – The Breath of Life”, livsgnistan. Det min livsenergi, mening, hopp och tro.
I LOTS® menar vi att man för att må bra måste ha en balans mellan dessa fem aspekter av sig själv.
Feedback
Min tes är att jag kan utveckla det jag är öppen med.
Om jag visar mina handlingar får jag feedback på mina handlingar och får möjlighet att utveckla dem. Om jag berättar hur jag tänker och känner så får jag feedback på det, vilket påverkar mina handlingar. Om jag vågar tala om och berätta om själsliga drivkrafter som kärlek, kreativitet och nyfikenhet så får jag feedback på det, vilket ger mig möjlighet att utveckla dem vilket påverkar mina tankar, känslor och handlingar. Om jag följaktligen är öppen med hur jag är i anden, vad som ger mig mening, hopp och livsenergi så får jag möjlighet att växa där, vilket påverkar min själ, känsla, tanke och handling. Hela tiden påverkas vi inifrån från de inre lagren och ut. Reell påverkan i inre drivkrafter bör alltid eftersträvas i ledarskap som kräver mer än bara handling.
Jag eftersträvar ett öppet ledarskap för att det gör att jag kan utvecklas och bli en bättre människa och därmed ledare. Jag får helt enkelt feedback på det jag visar och därmed kan jag utvecklas.
Feedforward
Under tiden som jag höll föreläsningen som streamades fick jag denna feedback.
Pröva att be om feed forward. Istället för att få återkoppling på det jag redan gjort, får jag stöd och råd i mina pågående och kommande uppdrag.
Det är ju så sant.
Det är ju också precis samma mekanismer bakom att få feedforward som att få feedback. Det jag vågar vara öppen med innan handling har jag också möjlighet att utveckla – innan handling.
Det stämmer helt överens med en sak som slog mig när jag och Erik Sellström talade ihop oss inför ledarskapsutvecklingsdagen. Ju mer öppen jag är ju modigare blir jag. För när jag är öppen på idéstadiet så kan jag med feedforward välja att genomföra eller inte genomföra mina galna idéer.
Öppen i vida nätverk
Sociala medier har hjälpt mig oerhört mycket här. Genom att jag är öppen och får återkoppling direkt också från människor i en vidare krets än mina närmaste så får jag ärligare och stabilare feedback och feedforward som representerar fler tankar.
Feedbacken utvecklar mig!
Feedforward gör mig modigare!
Uppdatering 2011-11-06
Inser nu när jag går igenom mina poster att läsa senare i Instapaper var jag sett detta med feedforward tidigare – hos den utmärkta VD-bloggen.
Posted in Ledarskap | Etiketter favorit, feedback, feedforward, Ledarskap, öppenhet, transparens, utveckling |
Terrier eller pudel
Lars Thalén, pr-konsult, partner K-Street Advisors, skriver idag på DN-debatt under rubriken “Juholt fick löpa gatlopp efter usel krishantering“. Han menar att man vid en potentiell kris ska skilja på att göra en terrier;
Upptäcker du brister, som du inte är ansvarig för – ta initiativet och gör en ”terrier
…och att göra en pudel
En pudel ska man göra när man verkligen har gjort bort sig, det vill säga inte har förstått och inte agerat eller rentav kanske begått ett brott.
Jag tror att det finns risker med terriern, eftersom synen på ansvar är väldigt olika hos olika personer. Många anser att den högsta ledningen är ansvariga för allt vad som händer. På ett sätt är det sant. I ledningen ansvarar man ytterst mot sin uppdragsgivare och i mitt fall medborgarna och brukarna för vad som händer i verkställighetsorganisationen. Där kan man inte lägga ansvaret på någon för vad som sker som drabbar den tredje man. Däremot så kan det finnas ett internt ansvarsutkrävande. Det betyder att vi faktiskt kan ha delat ansvar.
Den andra punkten gäller öppenhet. Problemet för många i ledande ställning är att feedback:en kommer sent, många fel begås utan att det blir tydligt. Det i sig driver på en slutenhet i modet att när det går fel vara öppen med det tidigt. Erfarenheten är helt enkelt att man ofta kommer undan, tror jag.
Lösningen är öppenhet – alltid!
Mattias Jansson
Öppen, personlig och medskapande
Människa, pappa, man och Katrineholms kommunchef - i den ordningen så lever jag mitt liv!
