Posts Tagged ‘makt’
Det fina med makt
3 december, 2012 | 
Författare 
Häromveckan var det en intressant artikel om makt i Katrineholms kuriren. Reportern hade börjat hos Kate Perry 7 år och frågat vem som har makt över henne. Sedan gått vidare till, i detta fall hennes mamma – som gick vidare till sin chef osv. Jag fanns också med på ett hörn. Mitt svar på vem som bestämmer över mig är;
På jobbet är det Göran Dahlström. Det är väldigt tydligt att jag styrs av kommunstyrelsen med dess ordförande i spetsen. Begreppet “allmänhetens tjänare” är viktigt. Allmänheten bestämmer också över mig, genom de folkvalda. Hemma tar jag mycket intryck av min flickvän och mina barn. Jag tror på delaktighet och lyssnar gärna, fram till beslut, inte efter beslut.
Jag har genom åren försökt umgås med ordet makt och dess betydelse för mig och oss och vill gärna åter dela med mig av några tankar.
När hörde du någon med stolthet säga -Jag har makt ?
Det är som att själva ordet i sig har en negativ klang.
Kanske är det därför att makt, i den meningen är relativ. En människa har makt att få en annan människa att göra något. Det kräver i sig ett beroendeförhållande. Förhållandet är därmed inte jämlikt.
Det finns olika typer av makt
- Betvingande makt - Att med våld tvinga någon eller ha befogenhet att styra belöningar av sådant som den andra parten vill ha.
- Formell makt – Att ha en chefsbefattning eller annan formell auktoritetsroll.
- Expertmakt – Att ha en expertis eller förmåga som någon annan vill ha.
- Referentiell makt- Karismatisk makt, som innebär maktutövande genom att den andra parten beundrar och vill identifiera sig med dig.
Man kan definiera makt efter handling eller efter möjlighet till handling – potentiell makt. Med den definitionen så blir det maktutövning även att inte handla, om möjligheten till handlande finns.
Att inte utöva potentiell makt för en god sak är fegt. Jag tror att det krävs mod för att våga utöva makt på rätt sätt. Mod är per definition inte din frånvaro av rädsla, förtvivlan eller dubier. Mod är när du fortsätter kämpa för din övertygelse trots mentalt och reellt motstånd. Mod är liksom makt inte ett mål i sig utan en förmåga, ett medel att nå mål.
Vad menar då de som diskuterar makten som något negativt. Är det rädsla för makten som sådan? Eller är det rädsla för konsekvensen av att ha makt? Att behöva ansvara för konsekvensen av sin egen makt?
Varför ska man vara rädd för det? Det är inte fel att utöva makt.
Makt är ett medel för att nå mål. Målet för maktutövande får aldrig vara din egen framgång. Målet måste handla om att på ditt sätt bidra till en bättre tillvaro för en medmänniska och/eller en bättre värld. Målet är det viktiga. Makt är ett medel bland många.
Om vi byter ut ordet makt mot inflytande så ser vi kanske på det annorlunda? Om du har möjlighet att idka inflytande för att skapa en bättre värld, kan du då välja att inte göra det?
Empowerment bygger på att så många som möjligt utövar makt och inflytande över sina egna liv. Är det kanske just över och underordningen mellan människor som upplevs som det farliga? Det ojämlika? Jag vet inte.
Jag har i min roll och som människa både betvingande, formell, expert och referentiell makt. Det viktiga är vad jag gör med den.
Jag anser att den makt man har med fördel ska användas för att skapa strukturer som gör att andra och du själv mer naturligt kommer att göra bra saker. En välfungerande organisation och ett fungerande rättsväsende är exempel på strukturer som skapas med makt och som ger förutsättningar för positivt handlande.Man kan använda makt både för att påverka struktur och innehåll.
Så länge jag använder makt på ett öppet och medskapande sätt som överensstämmer med min person så ser jag inget fel med det. Jag ser det dock som ett nederlag för ledarskapet när jag utövar formell makt över andra. Det betyder inte att maktutövandet är fel, utan att maktutövande genom ett inre, påverkande ledarskap är bättre ur flera aspekter.
Ibland innebär maktutövandet att behöva göra det minst dåliga av många saker. Men vid den tidpunkt jag känner att jag måste utöva makt på ett sätt som inte överensstämmer med min egen tro, den jag är, då är det dags att lämna.
Tveka inte inför begreppet makt. Demokrati, folkstyre utgår från att alla människor utövar den makt, det inflytande man har. Till syvene och sist så är det de som har en kraft som kommer inifrån och som känner sig själva som har förmågan att påverka mest.
No Comments »Skolbesök om “kommunen”
Jag kommer precis tillbaka från ett besök i klass 8B på Södra skolan. Vi har talat en timme om kommunen, mitt jobb och om delaktighet. Mycket handlade om vad man kan göra närman har synpunkter på saker i kommunen? Det kommer alltid många tankar från elever vid sådana här tillfällen. Skolmat är t.ex. något som engagerar mycket. Just detta att ha en rak kommunikation med den som beslutar tycker jag är viktigt. I Katrineholm finns alla möjligheter att ha en närhet direkt till våra förtroendevalda via telefon, mail och andra möten. Oss tjänstemän går ju också att nå direkt. Vi finns ju också på diverse sociala medier.
Just detta att ta ansvar för det man tycker och att göra det genom ett närmande till beslutsfattaren istället för ett distanstagande tror jag är A och O i ett fungerande demokratiskt samhälle.
Makthavarens nödvändiga metamorfos
Vad gör makten med oss människor?
Idag skriver Ingrid Hedström i DN om den omvanling som människor i maktposition genomgår genom bl.a riter.
Jo, symboler och övergångsriter är fascinerande. Men vad händer med människan i ceremonins centrum? Transformeras hon i sitt inre, tar rollen över, blir hon en annan?
Jag tror tyvärr att makten förändrar. Inte så att den gör dig till någon annan, utan mer att med formell makt kommer en position. En person med makt blir ett objekt både för sig själv och för andra. Det otvungna jaget är ett subjekt, en människa. Objektet är en roll.
Jag brukar beskriva mig, bl.a. här på bloggen som “Människa, pappa, man och Katrineholms kommunchef – i den ordningen”. Jag försöker vara ett subjekt. Det är inte lätt. Att inte gömma mig bakom en mask gör mig sårbar. Att vara människa är svårt – att spela en roll är enkelt.
Jag tror att maktens avskärmade roll i många fall är en nödvändighet för att överleva – tyvärr. Emanuel Karlsten skrev en krönika på samma tema för några månader sedan Partiledarna blir bättre när de slutar. När partiledaren inte längre är tvungen att spela sin roll och dessutom inte granskas så hårt som ett objekt görs så kan hen vara mänsklig och som Emanuel är inne på, bara ett subjekt kan visa passion och beröra andra – subjekt.
Jag tror det blir så att maktrollen som objekt inte kräver någon mellanmänsklig respekt, vilket i sin tur framtvingar ett avståndstagande från makten för att orka stå ut med all kritik.
Relationer och därmed mänsklig respekt är alltid mellan personer, subjekt!
Vem tar första steget för mänsklig respekt av och för varandra – oavsett maktposition?
Att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna
Det som sker framför våra ögon på twitter är att öppenhetens främsta förespråkare inte lever som de lär. Istället för att bemöta eller tacka för förbättringsmöjligheterna vilket kritik också innebär attackerar och ifrågasätter de kritiker. Det som genom åren varit ett av våra första råd under våra föreläsningar. Och de tystar därmed mycket effektivt andra som inte vågar formulera kritiska synpunkter med risk för samma behandling, verbala angrepp eller utfrysning.
Jag har inte följt alla turer kring detta, utan betraktat det jag haft förmåga till i utkanten av debatten. Det jag kan dela är min egen uppfattning av vad som kan hända i kommunikation och på den sociala webben.
Om jag vill lyckas föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tro att hon kan hjälpa andra.För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag kan och vet mer.Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukheten inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna.Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa någon
Varför?
Ta ansvar för ett öppet samhälle
Torbjörn Tännsjö skriver tankvärt om det ansvar vi var och en har för vad som sker. Vilket ansvar har jag för dåden i Oslo? Vad hade jag kunnat göra? Vad kan jag göra nu?
I grund och botten, vilket ansvar ska jag ta för den indirekta konsekvensen av mitt eget handlande.
“Också jag har ett ansvar, inte bara för vad jag tänker och säger, utan också för hur det kan tänkas uppfattas och utnyttjas av andra. Men om jag ålägger mig självcensur för att inte ge ideologisk näring åt personer som Breivik så har det öppna samhället fått stryka på foten, skriver Torbjörn Tännsjö.
…
På sina håll stängs möjligheten till kommentarer på nätet av tidningsartiklar. Är det en rimlig åtgärd? Nej, den motverkar troligen sitt syfte. Den medför att personer med högerradikala åsikter hänvisas till slutna kretsar. De hänvisas till att kommunicera med likasinnade. De tvingas inte möta ifrågasättande av det egna budskapet.”
via”Ett öppet samhälle kräver ansvar för det egna ordet” – DN.SE.
Mediemakt och kommunchefstukt
Även då Krister Wistbacka hade informerat mig om att han skulle delta i en paneldiskussion om sociala medier på Gräv 11 så hade jag inte förens nu uppmärksammat denna eminenta live-streaming av passet. Jag får säga att det var mycket intressant att lyssna till, även om det rycker lite i diskussion-lustan att inte delta.
Diskussionen om det sk #kkgate startar 26:50 in i sändningen.
Katrineholms Kuriren har tidigare tydligt uttryckt att den granskning som inledde denna händelse inte handlande om mig, utan om ett seriöst reportage om sociala medier. Chefredaktören har också, bl.a. i Studio 1 i P1 sagt att den delen av reportaget är på väg. Den har dock inte kommit än.
Här ger Krister Wistbacka en helt annan bild genom att ge uttryck för att detta var en granskning som har sin grund i;
- Han använder sig av härskartekniker inom många områden
- Vi har mycket information om honom
- Han ville göra sig till koncernchef och styra över demokratin i kommunen
Så syftet var att undersöka om jag, som dagen till ära har blivit några år yngre enligt Wistbacka, missbrukar min makt. Det gör att jag på ett annat sätt förstår Katrineholms Kurirens förhållningssätt.
Kanske är det så hotande att en tjänsteman har en egen publiceringsplattform, är öppen, personlig och bjuder in till medskapande så att det motiverar Katrineholms Kurirens hetsjakt.
Kanske är det just tjänstemannens frihet att yttra sig samt öppenhet som är så hotande att chefredaktören när jag lägger ut denna statusuppdatering på Facebook ringer till kommunstyrelsens ordförande och beklagar mitt agerande?
Är det så att det är själva maktbasen som hotas?
Jag tror att det är precis det som det handlar om, vilket också tydligt framkommer i klippet. Syftet med att granska makten är bl.a. att sanera för oegentligheter och få upp dem i ljuset. Det åstadkommes på ett bra sätt genom att makten är öppen. Problemet är att Katrineholms kuriren vill vara först med nyheten, för att så har det alltid varit och det är så de tror att de tjänar mest pengar.
Kommunchefer gör bäst med att vara öppna med allt utom det som kan bli nyheter, vilket ska lämnas exklusivt till traditionell media.
Posted in Media | 
Etiketter #kkgate, #kkuriren, favorit, Katrineholms Kuriren, makt, Media, Sociala medier, traditionell media |
Det är inte makten det är målet
Jag funderar på begreppet makt och vad det väcker hos mig och hos andra.
Joakim Jardenberg skriver kort om makt och menar att man inte ska övervärdera sitt eget inflytande och betydande för världen. Att vi var och är kuggar, men utbytbara i det maskineri som för oss vidare. Kort sagt han menar att han inte har så mycket makt, iallafall inte långsiktigt.
Bakgrunden till Jockes inlägg är en diskussion om nymediemakt och där Brit Stakston bl.a. skriver
Hjälp mig här. Hur ska vi hantera det här? Oroas ni inte över de digitala maktkluster som bildas.
Det är inte bara Brit Stakston som har svårt med maktbegreppet. När hörde du någon med stolthet säga -Jag har makt
Det är som att själva ordet i sig har en negativ klang.
Kanske är det därför att makt, i den meningen är relativ. En människa har makt att få en annan människa att göra något. Det kräver i sig ett beroendeförhållande. Förhållandet är därmed inte jämlikt.
Det finns olika typer av makt
- Betvingande makt - Att med våld tvinga någon eller ha befogenhet att styra belöningar av sådant som den andra parten vill ha.
- Formell makt – Att ha en chefsbefattning eller annan formell auktoritetsroll.
- Expertmakt – Att ha en expertis eller förmåga som någon annan vill ha.
- Referentiell makt- Karismatisk makt, som innebär maktutövande genom att den andra parten beundrar och vill identifiera sig med dig.
Man kan definiera makt efter handling eller efter möjlighet till handling – potentiell makt. Med den definitionen så blir det maktutövning även att inte handla, om möjligheten till handlande finns.
Att inte utöva potentiell makt för en god sak är fegt. Jag tror att det krävs mod för att våga utöva makt på rätt sätt. Mod är per definition inte din frånvaro av rädsla, förtvivlan eller dubier. Mod är när du fortsätter kämpa för din övertygelse trots mentalt och reellt motstånd. Mod är liksom makt inte ett mål i sig utan en förmåga, ett medel att nå mål.
Vad menar då de som diskuterar makten som något negativt. Är det rädsla för makten som sådan? Eller är det rädsla för konsekvensen av att ha makt? Att behöva ansvara för konsekvensen av sin egen makt?
I de diskuterade fallen handlar makten kanske om en expertmakt i den sociala medie-expertisen, en makt som kanske bygger på en viss karismatisk makt. Det finns uppenbarligen en rädsla att bli ett nytt maktcentra.
Varför ska man vara rädd för det? Det är inte fel att utöva makt.
CC by bastique
Makt är ett medel för att nå mål. Målet för maktutövande får aldrig vara din egen framgång. Målet måste handla om att på ditt sätt bidra till en bättre tillvaro för en medmänniska och/eller en bättre värld. Målet är det viktiga. Makt är ett medel bland många.
Om vi byter ut ordet makt mot inflytande så ser vi kanske på det annorlunda? Om du har möjlighet att idka inflytande för att skapa en bättre värld, kan du då välja att inte göra det?
Empowerment bygger på att så många som möjligt utövar makt och inflytande över sina egna liv. Är det kanske just över och underordningen mellan människor som upplevs som det farliga? Det ojämlika? Jag vet inte.
Jag har i min roll och som människa både betvingande, formell, expert och referentiell makt. Det viktiga är vad jag gör med den.
Man kan använda makt både för att påverka struktur och innehåll.
Jag anser att den makt man har med fördel ska användas för att skapa strukturer som gör att andra och du själv mer naturligt kommer att göra bra saker. Sociala medier, en välfungerande organisation och ett fungerande rättsväsende är exempel på strukturer som skapas med makt och som ger förutsättningar för positivt handlande.
Så länge jag använder makt på ett öppet och medskapande sätt som överensstämmer med min person så ser jag inget fel med det. Jag ser det dock som ett nederlag för ledarskapet när jag utövar formell makt över andra. Det betyder inte att maktutövandet är fel, utan att maktutövande genom ett inre, påverkande ledarskap är bättre ur flera aspekter.
CC by solaro
Är det inte just vad Joakim Jardenberg, Brit Stakston, Niclas Strandh och Sofia Mirjamsdotter med flera gör? De tror på öppenhet, medskapande och att våga vara personliga. Jag förstår inte hur den förmågan till inflytande kan ses som negativ. Så länge maktutövningen är till för något gott utanför dem själva.
Att kämpa för att se just det – vad som är bra för någon annan, utifrån och in, kräver öppenhet.
Ibland innebär maktutövandet att behöva göra det minst dåliga av många saker. Men vid den tidpunkt jag känner att jag måste utöva makt på ett sätt som inte överensstämmer med min egen tro, den jag är, då är det dags att lämna. Kanske är det vad Brit Stakston menar, att hon som människa inte vill vara en person med makt i just denna fråga?
Tveka inte inför begreppet makt. Demokrati, folkstyre utgår från att alla människor utövar den makt, det inflytande man har. Till syvene och sist så är det de som har en kraft som kommer inifrån och som känner sig själva som har förmågan att påverka mest.
Posted in Ledarskap, Personligt | Etiketter ansvar, favorit, makt, maktutövande, mod, nymediemakt, reflektion, Sociala medier |
Hur kan vi analogisera det digitala?
CC by jasoneppink
Man brukar tala om den digitala klyftan för att beskriva den skillnad som blir mellan dem som nyttjar den digitala världen och de som inte gör det. Idag problematiserar jag inte över den “Digitala-värderings-klyftan” som annars är nog så intressant…
Thomas Selig bloggade för en tid sedan intressant om den analoga klyftan med det provocerande påståendet att den digitala klyftan är positiv. Thomas skriver.
Det jag vill ha sagt med inlägget? — Jag tror inte att det i alla lägen är meningsfullt att konstruera och problematisera skillnader mellan analoga och digitala världar.
Självfallet måste vi försöka att riva den digitala klyftan. Men inte för att den är just digital. Inte för att den på något sätt skiljer sig mellan andra faktorer som gör att olika grupper av människor är olika delaktiga i samhället.
— Utan helt enkelt för att den är en klyfta, för att den visar att olika grupper av olika människor av olika anledningar är olika delaktiga i samhället. Punkt, slut.
Jag håller med.
Klyftan gör att vi utgår från olika grundfakta. Våra val kommer att baseras på vilken information vi har tillgång till. Som Russel Crowe sa i en intervju jag såg, om Robin Hood levt idag så skulle han kämpa för allas rätt till samma information. Klyftan försvårar detta.
Till nästa år ska vi arbeta med att bidra till att minska den digitala klyftan. Jag kommer personligen att engagera mig i det och redan nu bubblar jag av idéer.
Det handlar följaktligen inte bara om att “de analoga” ska ändras. För att klyftan ska minska så måste även “vi digitala” förändras, eller kanske inte bara vi utan det digitala mediet i sig. Så hur kan vi analogisera det digitala?
Tror du att det skulle vara möjligt att köpa tjänsten att göra en liten tidning på 4-8 sidor 1-2 ggr i månaden om vad som hänt på Katrineholms digitala kanaler. Varje nummer innehåller uppmärksammade pressmeddelanden, blogginlägg, mest diskuterade ämnen på facebook och twitter, månadens Flickr bild och kanske en uppmärksammad live-sändning. Varje nummer har en tvist som syftar till att lära det digitala. Tidningen skickas ut till samtliga hushåll i Katrineholm.
Vad tycker du om det?
Hur ska vi analogisera det digitala?
Hur ska vi analogisera de digitala?
Posted in Sociala medier | Etiketter analog, analoga klyftan, digital, digitala klyftan, favorit, information, informationsmakt, Kommuner, makt, reflektion, Sociala medier |
Strategi för lärande – inte makt
CC by everywhereisimagined
Jag har arbetat både som handläggare och chef. En sak är säker, formulerade strategier känns allt mindre viktiga ju mer jag lär mig och ju mer makt jag har, eller i vart fall känner 
Vi har mängder med strategier, policies och program, närmare 130 stycken sist vi gick igenom dem. Som en del av vårt nya styrsystem (pdf) så går alla ut i mitten på nästa år. Varje verksamhet går nu igenom sina dokument och bara de som är av vikt för den politiska styrningen ska vara kvar och då bara i de delar som faktiskt är politisk inriktning. Allt ska istället fokuseras kring kommunplanen som är den politiska inriktningen för mandatperioden. Min sinnebild av resterande dokument är att de är få till antalet och att varje dokument samlar ett antal politiska inriktningar.
Men det finns motkrafter. Det finns de som brinner för styrdokument såsom strategier och riktlinjer. Det är tex myndigheter som anser att vi måste olika detaljbestämmelser. Det är också vi, i systemet, i kommunen som driver fram strategier. Min bild är att det ofta sker för att påverka det som ligger utanför vårt vardagliga mandat. Vi vill att någon annan ska fatta ett beslut som vi sedan kan hänvisa till för att utöka vårt inflytande.
Strategier inom ditt yrkesområde ger dig makt. Men många strategier skapar icke-styrning. Däri ligger paradoxen.
Joakim Jardenberg skriver den bästa strategin för sociala medier: en oneliner .
”We strive to incorporate online and social media channels into all [our] everyday operations”
Denna strategi har det som behövs menar han. Det är sannolikt sant. Men det finns flera dimensioner. Ett strategidokument kan ge trygghet för den som inte redan har tryggheten i sig. Det är där processen kommer in, som inlägget också tar upp. Processen kan ge trygghet.
När ett strategidokument skapas för att utöka makten för någon del i organisationen är det något fel på ledarskapet. Frågan då ska inte lösas med dokument utan med delegation och tydlighet. För ner frågan i organisation eller tydliggör vad som ska göras.
Ta inte makt över det du inte ansvarar för och ta inte ansvar för det du inte har makt över.
Jag tror helt enkelt att vi kommer att få fortsätta att leva med långa strategidokument. Det vi ska göra är dock att se dessa dokument som ett lärande. Därför ska dokumenten ta upp våra nya frågor. De ska alltid vara tidssatta, de ska vara få, de ska omfatta de områden vi inte redan behärskar och de ska ge trygghet i införandet både av frågan. När vi arbetat med området ett tag kommer vi att kunna hantera det kompetensmässigt. Vi kanske rent av är förtrogna inom kunskapsområdet. Då behövs inte strategin längre. Då har den fyllt sitt syfte – att lära oss.
Posted in Ledarskap | Etiketter favorit, förändring, Katrineholm, kommun, Ledarskap, makt, riktlinjer, strategi |
Strålande att eleven får säga sitt!
I dagens DN-debatt så diskuteras frågan om det är bra, som i Sollentuna där elever i årskurs tre och uppåt har möjlighet att tycka om sina lärares undervisning. Tanken är inte att eleverna sätter lärarnas betyg, utan att elevernas bedömning är ett underlag för att utvärdera lärarens prestation. Inlägget benämns “Elever ska inte vara med och bestämma lärarens lön”.
Att vara kund ger dig makt. En kund har makten att båda vara beställare och mottagare.
I kommunal verksamhet så är beställare och mottagare ofta inte densamma. Hur ska då mottagaren få makt? Denna fråga är en av de största utmaningarna för oss att hantera. När jag arbetade i ett privat bolag så kunde jag alltid gå kunden till mötes så länge kunden betalade. I kommunal sektor så är uppdragsgivaren en och mottagaren är oftast en annan. Om detta inte hanteras på ett bra sätt, där mottagaren får säga sitt så kommer de kommunala tjänsterna aldrig att anpassas till mottagarens, i detta fall elevens behov.
Uppdragsgivaren utgår från en politisk instans och handlar ofta om att utföra en tjänst enligt viss lagstiftning. Mottagaren av det du gör är i slutändan oftast en kommunmedlem. Du måste ha med båda perspektiven – uppdragsgivare och mottagare.
Så, självklart ska eleverna som mottagare få säga sitt. Det eleverna säger måste dock inte vara sanningen i förhållande till det uppdrag som läraren har, varför båda delarna måste sammanvägas.
Att sedan tala om maktbalans i klassrummet, en maktbalans som ska bygga på att den ena parten inte får uttala sig om vad den tycker, är ju helt orimligt. Vilken kraft, egenmakt ger det till barnen?
Mattias Jansson
Öppen, personlig och medskapande
Människa, pappa, man och Katrineholms kommunchef - i den ordningen så lever jag mitt liv!
