Posts Tagged ‘livet’
När livet knackar på
26 april, 2013 | 
Författare 
För två veckor sedan var jag på en lunch-lunchavslutning av tankesmedjan morgondagens styrning och ledning av kommuner på Freys Hotell i Stockholm. Vi hade en bra dag på torsdagen som avrundades med middag. Jag kände mig trött och gick som jag brukar i tjänsten till rummet tidigt, jobbade lite och somnade till TV:n.
Jag vaknade efter en timme kraftigt illamående, med sprängande huvudvärk och en stark ihållande smärta i bröstkorgen koncentrerat till vänster sida. Jag var uppe en stund och försökte sedan sova så gott jag kunde. Smärtan i bröstet satt i och jag sköt bort den med tanken att jag nog somnat på armen och klämt muskeln.
När jag vaknade hade jag fortfarande extremt ont i bröstet och kände mig allmänt vimmelkantig. Jag talade med min sambo som direkt sa att jag måste ringa sjukvårdsrådgivningen, vilket jag gjorde. Sjukvårdsrådgivningen skickade mig med ilfart till 112 som skickade en ambulans till hotellet.
Jag blir så märkligt rationell i såna lägen. Ber att få några minuter att plocka ihop mina tillhörigheter, meddela vart jag ska och lugna alla andra. Hotellreceptionisten var ett under av tillmötesgående (visade sig senare att han själv haft återkommande svårigheter av samma karaktär). När ambulansen kom fick jag lägga mig på en bår och rullades in. Jag har aldrig i vuxen ålder varit i en ambulans så det kändes lite märkligt. Likväl låg min puls på runt 70 så ambulanssjuksköterskan undrade om jag inte var det minsta nervös (det var jag, även om det inte syntes på pulsen). Personalen var extremt proffsiga. De tog EKG som skickades till en hjärtspecialist på St: Göran. När meddelande kom att vi skulle ta oss till akuten så började jag tänka. Jag fick tabletter och nitroglycerin. Det senare fick mig att tänka på hjärtsjuka människor jag haft i min närhet och hur deras sjukdom begränsat dem att fullt ut leva.
Jag föddes på St Göran, är det också där jag ska dö?
Hur skulle mitt liv förändras om jag inte var frisk?
Vad är det som är viktigt?
Jag tänkte på mina barn, min sambo och min övriga familj. Tänk om jag inte klarar av det liv jag lever? Kan jag leva med det?
På St Görans medicinakut var det en oerhört hög servicenivå. Jag fick direkt träffa en läkare och de kopplade in en massa sladdar, tog blodprover, lyssnade, undersökte och talade lugnande till mig. Jag fick överraskande nog använda mobiltelefonen på akuten vilket kändes tryggt att på det sättet ha de närmaste där.
EKG:et var hur som helst bra och alla blodprov, förutom “sänkan” som var hög pga en pågående infektion. Diagnosen blev inflammation i bröstmuskulaturen – i övrigt kärnfrisk!
Skönt det – men hela händelsen fick mig att tänka. Vad är det egentligen som betyder något i mitt liv? Jag fick ner det till en sak, relationer – samhörighet. Det jag kommer att sakna när jag försvinner är mig själv och det som uppstår i mötet med andra.
Livet är för kort för att tjura och låsa sig på småsaker.
Livet är inte något som kommer att hända, det händer här och nu.
Livet är det som uppstår i mötet mellan oss människor – mellan dig och mig.
När jag kom tillbaka till hotellrummet tog jag upp luren och ringde en person jag hade en pågående konflikt med. Livet är viktigare.
Livet är att höra mina barns röst och att vila i min älskades famn.
Posted in Personligt | 
Etiketter döden, livet, Mening, meningsfullhet, Nära, Personligt, relationer, samhörighet, sjuk | 
3 Comments »Varje människa har en berättelse
Har du tänkt på skillnaden i möten om du verkligen intresserar dig för att möta en annan människa?
På lunchen precis så var jag på en restaurang där det vid kassan fanns en kopp, lyckobrunn med lite pengar i. Jag frågade lite halvt skämtsamt vad som händer med mina lyckopengar. Jag fick då veta att de oavkortat går till Barncancerfonden. Jag fick inlevelsefullt förklarat vad fonden gjort för deras familj. Hur deras barn fått cancer och tillfrisknat. Jag fick av dem båda när jag hämtade kaffe veta om det fantastiskta stöd de som föräldrar fått av Barncancerfonden.
Häromdagen åkte jag taxi med vad det visade sig en väldigt känd låtskrivare som bl.a. ska ha med ett bidrag i melodifestivalen och skrivit musik till Khaled.
Att våga och att orka ta in ger oss den samhörighet som är en mening med vår existens.
Varje människa har en berättelse som vi kan möta i samhörighet.
Du är du – inte de
Idag skriver Lena Andersson skarpt i DN om “Den nya färgläran“.
Sexism och rasism har det gemensamt att de utgörs av kollektivisering av individer utifrån yttre kännetecken.
Poängen är att vi använder vi lätt tillskriver människor egenskaper baserat på grupptillhörighet. Jag är man så alltså är jag…
Det känns så naturligt att göra just så och kanske är det rent av nödvändigt för att världen ska bli begripbar. Detta understöds också av forskningen
Den mänskliga hjärnan kategoriserar ständigt , vilket är nödvändigt för att göra reda på omvärldens intryck (se t.ex. Lakoff 1987)
För att kategoriseringen ska bli ett problem krävs dock att vi gör den andra gruppen olik oss själva, dvs skapar en distans och att den gruppens egenskaper ses som sämre än våra egna.
Se bara på Bosse Parneviks välmenade ord som så lätt går i fällan DE istället för VI är som oss…
Det Lena Andersson är ute efter är att kategorisering aldrig ska ske utifrån yttre kännetecken, som i sin tur tillskriver en grupp vissa egenskaper. Jag tycker att hon har helt rätt. Människor är olika, därför att vi som individer är olika. Inte därför att vi tillskrivs egenskaper pga av vilken grupp vi tillhör t.ex. baserat på vårt utseende.
Själva grunden från rasism och för den delen o jämställdhet är att DE är annorlunda än VI och DE är SÄMRE än vi. Ingen är rasist mot en person, därför att en person möter du som en människa. En grupp är ett objekt som du har distans till och därmed behöver du inte ta mänsklig hänsyn.
Lösningen är som jag hävdat tidigare.
Det finns inga DE det finns bara VI
Jag måste inte prata om problemen med invandrarna
Därför att bara genom att tillåta den frågan så accepterar jag ett synsätt som jag inte står för. Henrik Arnstad, historiker och journalist skriver på DN-debatt
Då och då hörs röster om att ”våga ta debatten”, vilket innebär att köpa SD:s problemformulering. Detta är en livsfarlig väg. Att Tyskland accepterade Hitlers tanke om ”judefrågan” innebar inget bakslag för hans parti, tvärtom. Att ”judarna” diskuterades som samhällsproblem i stället för vad de egentligen var – en samhällsresurs – satte kursen mot katastrofen.
Jag håller inte med. Självklart ska vi ta debatten. Problemet är om vi gör det utifrån en frågeställning som redan anlagt kursen i ett vi och dem. Frågeställarens makt är gigantisk. Vi ska självklart diskutera problem med segregation, arbetslöshet, utbildningsnivåer, barn-fattigdom, kriminalitet och fördomar – men vi gör det inte med en förutfattad mening om att det är fel på en viss grupp i samhället.
Det är som att fråga någon när han ska sluta slå sin fru.
Eller som jag fick lära mig i någon förhandlingskurs lägga ett självklart påstående i en fråga.
- När du har gått ut med soporna kan du ta med min cykelkorg på vägen in är du snäll.
Jag tror som jag skrev igår inte heller på tanken med distans till människor som jag vill påverka. Vi kan inte ställa oss vid sidan, vi måste närma oss, bygga en relation och ta dialogen där den finns. Det gör vi inte genom dömande avståndstagande.
Så – låt oss formulera frågan och ta dialogen i relation. Ok?
Vad tänker DU göra?
Posted in Personligt | Etiketter dialog, förändring, främlingsfientlighet, livet, rasism, reflektion |
Älska dig själv
Det finns fantastisk musik om kärlek. Musik som verkligen kan uttrycka den fantastiska lust som finns i att älska någon annan.
En handledare jag hade för några år frågade mig vem den viktigaste personen i mitt liv var. Det självklara svaret är att jag själv är den viktigaste personen, men det var inget som kom spontant för mig. Med åren har jag kommit fram till att han nog hade rätt och att det inte förminskar min kärlek till andra. Men i slutändan är det mig själv jag lever med hela mitt liv.
Det finns många teorier om hur vi människor hänger ihop. För att få balans i oss själva kan vi uttrycka det som att känsla-tanke och handling måste hänga ihop. Att vi ska se vårt dolda jag. Att vi ska komma i kontakt med barnet inom oss. Egentligen så handlar det nog om att acceptera sig själv och försöka tycka om sig själv i alla delar. Genom att tycka om sig själv kan vi tycka om andra.
Så varför inte lyssna på den underbara kärleksvisan och känna att varje ord är till dig själv. Till ditt inre. Tyck om dig!
Ha en underbar fredag!
Semesterfrågan är inte vad eller hur utan varför?
En av de underbara sakerna med semester är att den är annorlunda än det jag gör vanligtvis.
När jag kommer ifrån vardagens vad och hur så får jag möjligheten att se mig själv, eller i vart fall mitt vanliga liv, lite mer utifrån. När jag ser mig utifrån så frågar jag varför jag gör som jag gör. Varför är en djupare fråga och när jag kan svara på varför jag gör någonting så känns det mer rätt – djupare i mig.
Varför kan inte vara materiellt. Varför är alltid något mer. Bara när jag kan svara på varför kan jag bestämma mig för vad jag ska göra och i förlängningen hur. Vanligtvis är det tvärtom för mig tyvärr.
Jag bestämmer mig för att – säg köpa en båt (vad). Annonserar på blocket (hur) istället för att fråga mig varför jag vill ha en båt. Eller kanske den större frågan. Varför vill jag vara?
Så strunta i vad du gör. Strunta i hur du gör det. Ställ dig istället frågan varför du lever ditt liv som du gör.
Gillar för övrigt på samma tema Pros & Cons – Allting går så bra för oss som jag hörde på Allsång på Skansen igår. Se den som inspiration i dina tankar – och berätta gärna vad du kommer fram till.
Ha en underbart annorlunda semester!
Den som finner sig själv finner andra
Jag kom att tänka på det när jag stod och lagade mat häromdagen.
Den som finner sig själv finner andra.
För mig betyder det två saker.
Det ena är att den som finner sig själv inte blir egoistisk då det tillhör vår inre natur att söka samhörighet med andra.
Det andra att den som finner sig själv blir funnen av andra då den som är sig själv är lätt att tycka om.
Klokskap enligt Stefan Einhorn
Klokhet är problemlösning. Den klokaste hittar den bästa lösningen, inte bara den lösning som ligger närmast tillhands. Vi löser problem hela tiden, resonerar Stefan Einhorn från scen.
Stefan Einhorn är professor, överläkare och författare och jag lyssnade på honom på Sveriges Kommuner och Landstings årliga dag för toppledare.
Föreläsningen inleds med ett omöjligt val. Med vetskap om förintelsen beslutar familjen att betala en kvinna för att ta hand om sin äldsta son. Valet är svårt och de kan inte med säkerhet veta om de kan lita på kvinnan. De packar en väska med kläder och en med pengar. När kvinnan kommer och ska hämta sonen ger fadern de båda väskorna till kvinnan och ber henne att gå en sväng och fundera på om hon är beredd att ta hand om det mest älskade de har. Hon kommer aldrig tillbaks. Sonen överlever mot alla odds förintelsen. När du står inför ett val kan det finnas ett alternativ väg till lösning – det är klokskap.
Klokskapets största fiender är fördomar, vår oförmåga att tänka självständigt, våra rädslor och bristande ansvarstagande.
Trodde du till exempel att världen ser ut som på våra kartor? Det gör den inte, den ser ut så här.
Vi har alltid levt med den s.k. mercators projektionen av världskartan. Se exemplevis hur små USA och Europa är när vi inte använder en karta som egentligen är avsedd att sitta runt en glob.
Vårt bristande ansvarstagande, Nånannanismen förstärks när vi försöker passa in. Ett expriment visar att om vi ensamma ser rök komma ut under dörren i en korridor så larmar vi i 75% av fallen, men om någon annan också är där och inte larmar så är det bara 38% som larmar.
Skiljelinjen mellan gott och ont går igenom hela världen
- men den går också genom varje människa
För att bli klokare ska vi hitta våra motkrafter. Ödmjukhet för att vara klok är inte att kunna alla svar, att fråga till råds för att ensam är inte stark.
Problemet med världen är att dårar och fanatiker alltid är säkra på sin sak, medan klokare människor tvivlar
(Bertrand Russell)
Vi ska vara nyfikna. Dagens bristvara är uppmärksamhet. Att vilja se och ta med andra. Kreativitet är att hitta på en ny lösning.
Det nya, det kloka hittar vi tillsammans.
Posted in Personligt | Etiketter ansvar, föreläsning, klokskap, lärande, Ledarskap, livet, Stefan Einhorn, tillsammans |
Kofi Annan om varje människas val
En av mina stora idoler, Kofi Annan intervjuas i Nyhetsmorgon. Djupet i såväl intellekt som röst kombinerad med ett hjärta som formligen utstrålar empati gör det på något sätt magiskt tycker jag.
Jag fastnade för några saker speciellt.
En person kan göra skillnad. Det måste inte vara en stor och spektakulär handling av en ledare.
Även massrörelser börjar ibland med en enda gnista och den gnistan kan komma från en enda person.
Förändring är en process inte en händelse.
Ta nio minuter och lyssna och reflektera.
Posted in Personligt | Etiketter ansvar, empowerment, förändring, Kofi Annan, livet, reflektion, val, Video |
Det finns ett jag
Det finns ett jag
Döljt bakom masken
Döljt bakom alla måsten
Döljt bakom mina rädslor
Döljt bakom allt jag borde
Döjlt bakom andras skuggor
Döljt bakom vuxenlivets ansvar
Döljt bakom det omedvetnas påverkan
Döljt bakom mina obearbetade smärtor
Jag ska skingra molnen!
Mattias Jansson
Öppen, personlig och medskapande
Människa, pappa, man och Katrineholms kommunchef - i den ordningen så lever jag mitt liv!
