Posts Tagged ‘dialog’

Snälla Sörmlandsradion – ändra inte utgångspunkten för en dialog

Den senaste veckan har jag vid två tillfällen utsatts för att Sörmlandsradion först lägger ut en nyhet och publicerar en text med ett visst, knapphändigt innehåll med en bra kommentarsmöjlighet. Sedan, när jag, och andra med mig börjar diskutera det innehållet ändras artikeln, utan att det går att se vad som lagts till när.

Jag tycker att det blir att förvanska diskussionen. Som jag har fått lära mig det så ska man, om man uppdaterar en text som diskuterats tydligt ange det och skriva typ “Uppdaterad 2013-02-15 11:30″. Man ändrar aldrig i en kommenterad text!

Jag har försökt framföra detta till journalisten.

Förståelsen verkar vara noll.

Är jag fel ute här?

Till hör det verkligen “god ton på webben” att ändra inte utgångspunkten för en dialog?

 

Kommunstyrelsens ordförande bloggar

CC by fekaylius

Igår lanserades Göran Dahlströms blogg. Göran är kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm och således min chef.

När jag rekryterades till jobbet som kommunchef var en av de uppdrag jag fick att tjänstemannaorganisationen skulle bli mer tydlig utåt. Det var en av anledningarna att vi startade vår satsning på sociala medier under hösten 2009.

En av de frågor jag ofta fått när jag föreläst i ämnet är hur politiken ser på mitt engagemang. Eftersom detta är ett uppdrag jag fått så har jag inte fått några synpunkter från majoriteten. Oppositionen har ibland varit kritiskt.

Sen har jag förvisso, speciellt i början, gjort mina felsteg och fått helt berättigad kritik som jag lärt mig mycket av.

Jag har dock vid flera tillfällen påpekat att det vore ännu bättre för dialogen i Katrineholm om fler förtroendevalda engagerad sig i den digitala samhällsdebatten. Idag är jag glad att så hänt med Görans blogg.

Min roll som kommunchef är att vara politiskt obunden, så innehållet på bloggen får ni debattera med Göran.

Hurra för debatten!

Jag måste inte prata om problemen med invandrarna

Därför att bara genom att tillåta den frågan så accepterar jag ett synsätt som jag inte står för. Henrik Arnstad, historiker och journalist skriver på DN-debatt

Då och då hörs röster om att ”våga ta debatten”, vilket innebär att köpa SD:s problemformulering. Detta är en livsfarlig väg. Att Tyskland accepterade Hitlers tanke om ”judefrågan” innebar inget bakslag för hans parti, tvärtom. Att ”judarna” diskuterades som samhällsproblem i stället för vad de egentligen var – en samhällsresurs – satte kursen mot katastrofen.

Jag håller inte med. Självklart ska vi ta debatten. Problemet är om vi gör det utifrån en frågeställning som redan anlagt kursen i ett vi och dem. Frågeställarens makt är gigantisk. Vi ska självklart diskutera problem med segregation, arbetslöshet, utbildningsnivåer, barn-fattigdom, kriminalitet och fördomar – men vi gör det inte med en förutfattad mening om att det är fel på en viss grupp i samhället.

Det är som att fråga någon när han ska sluta slå sin fru.

Eller som jag fick lära mig i någon förhandlingskurs lägga ett självklart påstående i en fråga.

- När du har gått ut med soporna kan du ta med min cykelkorg på vägen in är du snäll.

Jag tror som jag skrev igår inte heller på tanken med distans till människor som jag vill påverka. Vi kan inte ställa oss vid sidan, vi måste närma oss, bygga en relation och ta dialogen där den finns. Det gör vi inte genom dömande avståndstagande.

Så – låt oss formulera frågan och ta dialogen i relation. Ok?

Vad tänker DU göra?

Mod till engagemang i och inte emot främlingsfientlighet

Du som läser min blogg ofta känner igen att jag ofta “går igång” på Emanuel Karlstens tisdagskrönikor i DN. Idag skriver Emanuel om hur SD´s anhängare i sina inskränkta nätgemenskap lyckas stärka gemenskapen även vid, för oss andra väldigt tydliga, allvarliga snedsteg.

För de hade sin parallella värld, sitt SD-hörn av internet där de kunde dra sig tillbaka och omgruppera. Där sympatisörer fick nya argument och informationsgeneraler delade ut värmande offerkoftor tillsammans med idén om att allt är en ”hetsjakt”.

Nätet är som alla andra verktyg inte mer demokratiskt än vad vi gör det till.

Jag tror att problemet är tudelat.

Det handlar dels om en rädsla att engagera sig på andras plattformar. Det kan jag känna själv efter att jag efter Utöya valde att kommentera mer på främlingsfientliga bloggar (tills dess jag blev avstängd för att jag “tyckte fel”).

Men det handlar också om svårigheter att via den sociala webben få människor att ändra uppfattning. Jag har skrivit om det tidigare bl.a. i Är förändring möjlig genom sociala medier?

Den sociala webben förstärker således lätt det vi redan tycker, våra förutfattade meningar. All förändring bygger på en relation. En relation kan underlättas av den sociala webben men verklig dialog för lärande sker i det personliga mötet.

Som svar på Emanuel sista fråga

Och även om det vore intellektuellt mest hederligt att fortsätta skratta åt vansinnet blir jag tveksam: Gör det mig lika ignorant som Sverigedemokraterna?

…vill jag säga JA – och det gäller oss alla. Som Martin Luther King sa

Det värsta är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas likgiltighet.

Vi kan inte ställa oss vid sidan, vi måste närma oss, bygga en relation och ta dialogen där den finns. Det gör vi inte genom dömande avståndstagande.

Mod till engagemang i och inte emot främlingsfientlighet.

Är förändring möjlig genom sociala medier?

Jag har en fundering.

Jag menar att logiken på sociala medier lätt förstärker det vi redan tycker och att verklig förändring av våra uppfattningar kräver en mellanmänsklig relation som byggts öga mot öga. Mötet kan dock underlättas och förädlas på den sociala webben. Hur mycket relation som behövs för att vi ska ändra våra uppfattningar är beroende av hur övertygade vi är i frågan från början, dvs hur mycket energi vi redan investerat i vår hållning.

Låt mig utveckla.

Den som vill förändra ett skeende gör enklast i att vara med från början. Om vi tänker på ett skeende som en process, en energi i en viss riktning så är riktningen i början det som får mer och mer betydelse ju längre bort från utgångspunkten vi kommer. Om jag kastar en boll så är det som bäst bestämmer bollens riktning den riktning som bollen har vid utkastet. Det måste blåsa extremt mycket för att ändra riktningen markant, eller kanske sända tillbaka bollen till utkastplatsen. Vår rörelse som människor tycker jag har samma mönster. Vi förstärker vår riktning genom att vi följer den energi som driver oss i en viss riktning.

Vet du till exempel att det som bäst beskriver en människas agerande i en organisation är kulturen då personen började sin anställning?

Den påverkan vi kan ha över den inslagna vägen kan endera förstärka riktningen eller försöka ändra den. Här kämpar vi dock emot starka krafter. Vår egen hjärna motverkar rent biologiskt det nya, det ovana genom att sända ut dopamin, hjärnans drog när vi följer den inslagna vägen. Man kan förklara motståndet till förändring som att det står i relation till din investering, dvs redan nedlagd energi i frågan. Fully wested in the past – investerade i vår erfarenhet. Det man har investerat energi  i kritiserar och förändrar man inte.

Emanuel Karlsten skrev föredömligt i DN i förra veckan på temat om hur drev på den sociala webben tenderar att förstärka det vi redan tycker.

Vi delar inte vidare berättelser för att de är sanna, utan för att det bekräftar vad vi ”redan visste”.

I resonemanget ligger att vi för okritiskt förhåller oss till det som förstärker våra egna rörelser och uppfattningar. En grundläggande sanning i utredningsmetodik är att det är lättare att säga ja än nej. Likväl är det lättare att gilla än att argumentera emot. Det jag också kan uppleva är tyvärr att de motstridiga rösterna ofta intar en mer debatt-övertygande inställning än en dialog-lärande hållning.

Min poäng är att vi för att ändra en persons uppfattning och inslagna väg  behöver ha en stark relation. En relation mellan två personer som vill lära. Jag tror tyvärr inte att det är lätt att åstadkomma med skriftlig kommunikation. Starka relationer byggs när vi möts öga mot öga. En relation är ett möte mellan två människor och närheten minskar radikalt med en skärm oss emellan om det är så att en stark mellanmänsklig relationen inte finns sedan tidigare.

Den sociala webben förstärker således lätt det vi redan tycker, våra förutfattade meningar. All förändring bygger på en relation. En relation kan underlättas av den sociala webben men verklig dialog för lärande sker i det personliga mötet.

Solidaritet och realitet

Children of Bantu Refugees by Barefoot In FloridaÅrligen kommer ett antal barn, ungdomar och vuxna till Sverige för att söka asyl. Alla som söker uppehållstillstånd från utlandet på grund av anknytning till en person som är bosatt i Sverige måste, oavsett nationalitet, klarlägga sin identitet för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas.

I Somalia väntar drygt 300 barn och ungdomar och 90 vuxna. De kan pga. ett samhälle i upplösning inte få korrekta handlingar för inresetillstånd till Sverige för att återförenas med anhöriga i Katrineholm.

Enligt en överenskommelse på riksnivå kommer en lagstiftningsförändring för att underlätta migrationen för dessa unga och vuxna att träda ikraft den första juli 2012.

Vi träffade därför tf generaldirektören på Migrationsverket och Landshövdingen i måndags.

Östnytt rapporterar här om frågan och vårt möte.

 

Humanitär invandring

Flyktningar till Katrineholm

Katrineholm har i alla år på ett solidariskt sätt tagit emot många människor som är i behov av hjälp. Det är en postiv kraft i vårt samhälle och vi tror på mångfaldens dynamik.

Det är angeläget att hantera de utmaningar som finns med migrationen men också att se de möjligheter som finns. För att motverka familjeseparation där barn är inblandade är det vårt gemensamma solidariska ansvar att ta emot och välkomna dessa unga och vuxna på ett bra sätt till Katrineholm. För oss är det en självklarhet att familjer ska förenas.

Vi har många insatser för att främja en god integration, bland annat

  • Flexibel SFI med löpande antagning och läs- och skrivenhet
  • Interkulturella enheten
  • Analfabet-klasser
  • Lärarutbildning – språkets roll
  • Ändrade upptagningsområden
  • Nytt resursfördelningssystem
  • Samhällorientering
  • Yrkesutbildningar inom t ex vård, lokalvård, lager
  • Språkkafé i samarbete med kommunens bibliotek ”Ängeln”
  • Matlagningskurser, samarbete FogelstadAkademins, Teater K”, kulturskolan mfl

Min syn på integration är att det är en ömsesidig förändringsprocess i ett samhälle. Jag gillar mångkultur – för att tillsammans är vi större, jag anser att det finns inga de det finns bara vi och dömer gärna med fördömer inte.

Children of Bantu Refugees by Barefoot In Florida

Ekonomisk utmaning

Om en lagstiftningsförändring träder i kraft, vilket möjliggör dessa barns, ungdomars och vuxnas återförening med sina nära i Katrineholm så är det i realiteten också en ekonomisk utmaning. Bara en skolplats kostar 89 000 kr/år, vilket för 306 barn ger 27,2 Mkr.

Vid familjeåterförening eller anhöriginvandring erhåller kommunen nu 40 tkr per år och barn tom 20 års ålder under en tvåårsperiod. Bidraget ges från Migrationsverket via Arbetsförmedlingen. Bidraget är riktat till språk och skolverksamhet. Kommunen får också sedvanliga skatteintäkter för alla som är folkbokförda den 1 november året innan budgetåret. Om en lagstiftningsförändring som möjliggör återförening träder i kraft måste Katrineholm få ett inledande ekonomiskt stöd tills dess skattesystemet räknar med dessa nya invånare.

U.S. Forces in Somalia - Department of Defense Joint Combat Camera Center DD-SD-00-01014 by expertinfantry

Katrineholm har idag en arbetslöshet på totalt 9,2% och en ungdomsarbetslöshet på 16,2%.

52%, 780 personer med försörjningsstöd i Katrineholm har utländsk bakgrund, det är en kostnad på ca 25 Mkr. Idag är hälften av de som kommer till katrineholm från ett annat land i egen försörjning efter 3,5 år. Med den nya etableringslagen så är integrationstiden istället två år.

Vilka förutsättningar finns då för självförsörjning?

Vår bostadssituation är problematisk, idag har vi i stort sett inga bostäder

Vi behöver hjälp både för underlätta för en bra integration och kunna ta ansvar för vård- skola- omsorg solidariskt för alla Katrineholmare.

Migrationsverkets generaldirektör meddelar efter mötet via mail att

Jag har informerat både Caroline Henjered (ansvarig chef för mottagningsverksamheten) och Jonas Lindgren (ansvarig chef för bland annat prövning av ansökningar om familjeåterförening) om vårt möte.

Precis som jag sa då vi träffades ligger det utanför våra befogenheter (och även möjligheter) att kunna bidra med ekonomiskt stöd , däremot samarbetar vi gärna i de frågor vi har inom vårt ansvarsområde.

Landshövdingen hjälper nu aktivt Katrineholm att etablera kontakt med regeringen.

Öppen dialog

Katrineholms Kuriren skrev igår med anledning av vårt besök Kommunen känner oro inför invandring. För ovanlighetens skull finns ingen möjlighet att kommentera nyheten. Chefredaktören förklarar det med att

Nivån på de kommentarer vi får när vi skriver om invandrarfrågor är övervägande på en skrämmande låg nivå.

Oftast anonyma generaliserande påhopp som är rasistiska och som i svepande formuleringar bland annat hetsar mot folkgrupp.

Jag kan hålla med dig att det inte gagnar yttrandefriheten att vi tvingas göra så här, men så länge som debatten inte kan skötas bättre kan vi inte ha den.

Förhoppningsvis ändras detta på sikt!

Sven Tegsveden citerar i en kommentar Voltaire

Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem

Det ligger så mycket i det.

Jag gillar och kämpar för öppenhet.

Jag tror att vi måste våga tala om problem på problemstadier, innan en lösning. Men även jag blir tveksam till diskussion just när det gäller invandring.

Varför?

Skulle logiken i diskussionen just när det gäller detta vara annorlunda än i andra frågor?

Ja, jag har också märkt att jag får okunstruktiva standardinlägg på just poster om invandring.

Ja, jag ser att vissa kommentarsfält inte är representativa för allmänhetens uppfattning.

Men jag vill ändå bjuda in till konstruktiv dialog.

Med förbehållet att kommentar inte får innehålla:

  • förtal, personliga angrepp eller förolämpningar
  • hets mot folkgrupp, sexistiska yttranden eller andra trakasserier
  • olovliga våldsskildringar eller pornografi
  • uppmaningar till brott eller utgöra annan brottslig verksamhet
  • olovligt bruk av upphovsrättsligt skyddat material
  • svordomar eller obscena ord
  • kommersiella budskap eller reklam

 

Så är Du välkommen med din synpunkt för dialog!

Till internet-hataren som inte lyssnar

Malte Persson skriver i veckans Fokus – Jag hatar internet.

Jag! Förstår det som att du Malte bestämt dig efter att ha varit mycket digitalt aktiv. Du har bestämt dig för att du inte gillar kommentarer. Du uppfattar internet som ett ställe där du blir missförstådd. På internet får du ta emot hånande kritik som gör ont. Du vill inte veta veta vad andra tycker om dig, i alla fall inte om det uttrycks på webben. Kanske har du andra nätverk där du får feedback, det framgår inte. Du tycker hur som helst inte att de som vill kommunicera med dig på nätet tillför dig något. Du är helt enkelt klokare om du får vara ifred. Du behöver inte den input:en. Din integritet är viktigare än din input. Ja, eftersom du helst bara får betalt för dina verk utan att de publiceras så skriver du ju bara till dig själv.

Malte! Du vill inte lyssna på mig. Du vill avsiktligt inte göra det pga av att jag väljer att möta dig digitalt. Men vet du, eftersom vi inte känner varandra så har jag ingen annan arena. Om du skulle ha valt att lyssna att lyssna på mig så skulle jag vilja säga till dig att jag tror just att det är i balansen mellan att ge och att som vi som människor känner balans. Om du inte vill ge, utan helst hålla saker för dig själv så förstår jag att du inte vill få av andra. Problemet med det delar vi. När du väljer att inte lyssna på mig så blir jag mindre intresserad av att lyssna på dig. När du inte lyssnar på mig så får du inte möjligheten att bedöma om jag faktiskt har något att ge dig. Den som inte vill lyssna missförstår lätt och blir lätt missförstådd.

Alla! Har ett ansvar att försöka berika sin omvärld och ta intryck, tycker jag. Det är grunden för vårt fria, demokratiska samhälle som bygger på det gemensammas samhandling. Problemet med den offentliga debatten idag, allra tydligast på internet är att det finns en skevhet i vilka som deltar.

Du! har ett ett ansvar att hjälpa Malte och alla andra som känner sig brända av den digitala debatten. När du gör det så kanske Malte kommer att börja våga lyssna och när han gör det så kommer han att bli ännu klokare än vad han är just nu.

Du som läser detta kommer med en procents säkerhet att välja att ge uttryck för vad du tycker.

Det räcker inte!

På väg mot journalistik 3.0

I slutet på förra veckan tillfrågades jag om denna intressenta satsning på att vilja sociala medier – för journalister. Lång betänketid – nä ;)

En av de första saker vi fick lära oss i vår utbildning till organisations- och systemutvecklare var ordet ”inkommensurabilitet”. Sådär en 15 år senare sitter ordet fortfarande i ryggmärgen, mycket för att det verkligen sätter fingret på något av de viktigaste som finns i alla utvecklingsprocesser: det finns aldrig en absolut sanning och man kan aldrig logiskt argumentera igenom en förändring av någon annans kultur

viaTwitter, @GoteborgsPosten och @Kommunchef | Se vampyr, se!.

Mycket spännande, eller hur?

På samma tema hade jag ett mycket intressant möte med Katrineholms Kurirens chefsredaktör i fredags om hur vi tar det digitala offentliga samtalet vidare i Katrineholm. Vi återkommer där :)

Enklare feedback på bloggen

Jag tycker att vi i digital kommunikation så mycket som möjligt ska använda samma principer som vi gör när vi träffas öga mot öga för att få till ett bra samtal. Därför tycker jag att vi så långt som möjligt ska ge reaktioner på det vi läser, exempelvis på en blogg. Deta är ju så naturligt för oss när vi möts, den lilla instämmande nicken eller rynkade ögonbryn.

På denna blogg är det ungefär en procent av läsarna som kommenterar och på många bloggar jag läser så är det nästan aldrig några kommentarer. I somras ändrade vi ordvalen från kommentar till dialog för att styra tanken åt det lärande. Vi lade också till tydligare delnings och reaktionkopplingar till Twitter, Facebook och Google +.

De välkommenterade bloggarna handlar inte sällan om sociala medier, vilket sannolikt säger något om att detta också är ett lärande. Nåväl, det är ju sannolikt inte alla som vill skriva något och då gör vissa det enklare att ge sin reaktion genom att välja reaktion mer som en enkät i slutet på inlägget. Så idag testade jag att installera Reaction Buttons.

Nu behöver jag din hjälp.

Vad tycker du om;

  1. Denna tanke ?
  2. Rubriken Om du inte vill kommentera – En kort feedback, tack ?
  3. Alternativen ?

Om media inte öppnar för digital kommunikation – vem gör det då?

Fel, fel, fel – att minska möjligheten till digital kommunikation kommer INTE att minska extremism. Öppna upp för mer dialog på ett enkelt istället. Om nu inte, som vi varit vana vid, media tillhandahåller platserna så tror jag att det offentliga kan behöva ta en annan roll.

Medievärlden.se har undersökt 35 svenska tidningar och hur de jobbar med läsarkommentarer på sina webbplatser. Undersökningen visar att 51 procent av webbplatserna har ändrat sitt sätt att arbeta med läsarkommentarer och i höst kommer ytterligare 27 procent av de tillfrågade att ändra sitt sätt att arbeta med kommentarsfälten

viaKommentarsfält i förändring | Second Opinion.

Denna blogg speglar mina personliga uppfattningar om allt ifrån ledarskap, samhällsfrågor och media, men också om livet i stort. Min absoluta uppfattning är att värden alltid skapas av människor och att relationer alltid är med personer, aldrig med yrkesroller. Därför är jag även i min roll som kommunchef personlig. Om du vill ha kommunens officiella uppfattningar så finns de på http://www.katrineholm.se

Ange email-adress:

Delivered by FeedBurner

Kategorier

Pågående dialog

Powered by Disqus

Kontakt
Mattias Jansson

Mattias Jansson

Öppen, personlig och medskapande

Människa, pappa, man och Katrineholms kommunchef - i den ordningen så lever jag mitt liv!