Sociala medier
Svårigheten med att vara personlig på sociala medier
3 oktober, 2012 | 
Författare 
Jag hade häromdagen en diskussion med Katrineholms oppositionsråd Ewa Callhammar som bl.a. rörde mitt engagemang på sociala medier. Ewa ansåg att det ibland var otydligt i vilken roll jag uttrycker mig på Facebook och på bloggen. Det var faktiskt länge sedan jag hörde det nu, men frågan kanske fortfarande är aktuell. Vi gick igenom beskrivning “Om mig” på Facebook. Den lyder;
Här på Facebook finns jag i denna profil både som privatperson och som Katrineholms kommunchef. Det betyder att jag gärna är din vän här både om du vill det utifrån att vi är just vänner eller att du vill hänga med i och ha synpunkter på vad jag gör i min yrkesroll. Vissa inlägg ser dock bara mina nära vänner.
Min absoluta uppfattning är att värden alltid skapas av människor och att relationer alltid är med personer, aldrig med yrkesroller. Därför är jag även i min roll som kommunchef personlig. Om du bara vill ha kommunens officiella uppfattningar så finns de på http://www.facebook.com/katrineholm.se
Den texten tog jag fram i dialog bl.a. här på bloggen - Kommunchef består. Ewa tyckte att det skulle vara bra med en motsvarande text på bloggen utöver det som står idag;
Människa, pappa, man och Katrineholms kommunchef – i den ordningen – så möter du mig här!
Det betyder att denna blogg är mina personliga reflektioner, vilka i hög grad påverkar mitt uppdrag i Katrineholms kommun.
Så jag funderar på att lägga in denna förklaring också.
Denna blogg speglar mina personliga uppfattningar om allt ifrån ledarskap, samhällsfrågor och media, men också om livet i stort. Min absoluta uppfattning är att värden alltid skapas av människor och att relationer alltid är med personer, aldrig med yrkesroller. Därför är jag även i min roll som kommunchef personlig. Om du bara vill ha kommunens officiella uppfattningar så finns de på www.katrineholm.se
Vad tycker du?
No Comments »Twittrande poliser för lärande
Ulf Bjereld skriver på Ajour.se Twittrande poliser – om maktrelationen mellan medborgare och myndigheter | Ajour.
Skribenten avslutar artikeln med
Men myndigheten är en del av statsmakten och skall tjäna folket – inte vara en del av folket. Statens våldsapparat kan aldrig bli en del av civilsamhället. Därför måste all populistisk ”Hö hö-mentalitet” bannlysas från myndigheternas agerande i sociala medier. Tilltalet kan självklart vara personligt. Men aldrig inställsamt.
Jag förstår inte den inställningen. Det är oerhört viktigt i offentliga organisationer att ha vad vi i företag skulle kalla för kundperspektiv. Att inte vara en del av dem man ska serva tror jag är farligt. Det skapar en distans som inte är bra för någon. Det är naturligt för oss människor att agera inifrån och ut. Att få andras perspektiv måste vara en medveten kamp. Det betyder inte att man ska vara inställsam. Man ska vara sig själv, liksom man är på jobbet och till den utsträckning som ens jobb tillåter. Det som jag ibland kan uppleva som besvärande är att organisationer och företag väljer andra personer att företräda sig på sociala medier än i andra sammanhang. Det tycker jag är fel.
Polisen har fått ut mycket av sin användning. Jag föreläste innan sommaren tillsammans med Johan Ljunggren från polisen som berättade om det – se föreläsning här.
Det intressanta är väl för övrigt inte att alltid göra rätt. Jag tycker att det är en av de grundläggande och mest bortglömda principerna gällande sociala medier och allt lärande. Det som händer för polisen nu är att de får feedback på sina uttalanden. Den jargongen finns ju uppenbarligen, liksom de flesta slutna grupper utvecklar sin logik. Nu kommer det upp till ytan utan att vi behöver höra det från en utryckningsstyrka i Rosengård som för ett tag sedan.
Sociala medier är för övrigt som alla relationer ett förhållande mellan personer – ingen vill ha en relation med en organisation!
Granskning av min användning av sociala medier
I mitten av juli vinklades ett uttalande jag gjort i Katrineholms Kuriren. Jag skrev då på Facebook;
Läser gårdagens KK och upphör aldrig att förvånas över dessa gliringar “Katrineholms-Kuriren har varit i kontakt med kommunchefen Mattias Jansson, men han har avböjt att kommentera med hänvisning till att han inte satt sig in i ärendet och inte läst domen”.
Kanske verkar rimligt med hänsyn till att jag hänvisade till min ersättare då jag är föräldraledig och låg på badstranden. Eller?
Det blev en lång diskussion som du med ett Facebook-konto kan ta del av här. En av kommentarerna var från en tidigare medarbetare på Katrineholms Kuriren, Cecilia Helle. Hon skriver
Låter som maktmissbruk. Men den som väljer att sätta ljuset på sådant får räkna med att bli persona non grata för överskådlig framtid. Men stå på dig ändå! Det är det enda rätta.
Det fick mig att tänka på kurirens chefredaktörs uttalande på försommaren om att nu ska kommunchefens användning av sociala medier granskas igen. Så blir det säkert också och jag är angelägen om att lära.
Det nya är svårt, i alla fall när man tror att det är nytt. Jag upplever själv en större balans och sammanflätning av analogt och digitalt liv och förhållningssätt nu än tidigare. Nåväl – jag frågade mitt digitala nätverk;
Om du vill kritisera min användning av sociala medier som sker både professionellt, personligt och privat – vad siktar du in dig på? (rent hypotetiskt då
)
Du kan ta del av alla svar här. Jag tycker att de handlar om fragmentering, särintresse, privat, falsk öppenhet och ger exempel och kommenterar nedan.
Jag vill gärna diskutera detta vidare med dig.
Tid
Kim Halderot: Jag antar att jag (om jag skulle vara lite opportunistisk) skulle ge mig på ditt användande av sociala medier på arbetstid, något som sticker i ögonen på många arbetare, som inte ens får bära mobiltelefon på sig under de timmar de arbetar. Sociala medier anses fortfarande vara oförenligt med nytta, utan bland gemene man på stan är det snarare en vidareutveckling på det trams som Lunarstorm en gång innebar. Det som därför ses är att du tar ut lön för att sitta med något som inte direkt genererar några inkomster. Att sedan ditt arbete i längden kan komma att belöna Katrineholms kommun i form av ökad medial exponering, det är inget som någon tar hänsyn till.
Ja – det tar tid att använda sociala medier. Liksom det tar tid att använda andra verktyg såsom telefon och personliga möten. Tidsaspekten blir talande när man ser sociala medier som ett syfte i sig och inte ett verktyg, ett medel för att nå andra mål.
Det hela handlar om att integrera detta verktyg i sitt sätt att verka och vara. Detta är en fråga som jag ofta får när jag föreläser och som jag brukar svara med att jag lägger 15 min som aktivt uppkopplat mellan 8-17. Hur mycket tid jag sedan lägger är svårt att säga eftersom det är en del i det sätt jag är. Det är inte skilt ifrån annat jag gör. Dessutom vet den som hållit på ett tag att man med teknikens hjälp kan koppla ihop sina flöden så att en liten knapptryckning får en stor spridning.
Mitt jobb är att få människor att mötas. Sociala medier kan aldrig ersätta det personliga mötet men de kan effektivisera det och ger möjligheten att möta fler människor på kortare tid.
Liksom allt i livet så tycker jag att om det tar mer tid/energi än vad det ger så sluta med det.
Fragmentering
Susanne Nilsson: De granskar ju inte helheten och vad de ger tillbaka utan hänger upp sig på ett enda facebookinlägg eller en enda tweet. Så det kan vara precis vad som helst… choklad, bad…
Det är en stor svårighet. Sociala medier är ju tänkt som ett samtal som förs inför öppen ridå. I ett samtal kan ju enstaka repliker lätt missförstås. Dessutom är ju tanken med ett samtal i dialog att komma fram till något som är bättre än det man tyckte från början – varför just utgångspunkten kanske inte alltid är rätt. Det är en stor skillnad på debatt – att övertyga och dialog – att lära.
Ett utmärkt exempel är ju Katrineholms Kurirens tidsförvanskade tweet (skickades eg sent en kväll) från deras senaste granskning.
Särintresse
Joakim Jardenberg: Om jag ska anstränga mig maximalt att hitta en gammelmedia-vinkel: hur många katrineholmare finns det på Twitter? Finns det inte en uppenbar risk för elitism och att vissa särintressen som finns i den kanal får företräde och orättvist mycket uppmärksamhet av dig?
Det tror jag kan vara ett stort problem om man börjar tro att det uppfattningarna i ett visst forum är representativt för alla. Det gäller ju alla typer av konstellationer av vänner, i föreningar och företag. Vi måste alltid kämpa för att få så många perspektiv som möjligt. Twitter är bra för att bredda sitt nätverk och möta nya människor.
Privat
Kristina Simonsson: Det du skriver är ofta intressant och värt att diskutera eller fundera över. Jag har lagt märke till att du inte en enda gång gått över gränsen mellan tjänsteman och politiker. Du har strikt kunnat hålla dig på rätt sida ( vilket är imponerande) Ibland kan jag bli fundersam över gränserna tjänsteman och privat person. Där är gränserna inte lika tydliga och jag har kunnat läsa om känslomänniskan och sökaren när jag förväntade mig tjänstemannen.
Ja, sociala medier är ett möte med en person, ett subjekt och inte ett objekt menar jag. Därför skriver jag i min presentation; Här på Facebook finns jag i denna profil både som privatperson och som Katrineholms kommunchef. Det betyder att jag gärna är din vän här både om du vill det utifrån att vi är just vänner eller att du vill hänga med i och ha synpunkter på vad jag gör i min yrkesroll. Vissa inlägg ser dock bara mina nära vänner. Min absoluta uppfattning är att värden alltid skapas av människor och att relationer alltid är med personer, aldrig med yrkesroller. Därför är jag även i min roll som kommunchef personlig. Om du bara vill ha kommunens officiella uppfattningar så finns de på http://www.facebook.com/katrineholm.se
Falsk öppenhet
Richard Gatarski: Om jag ville dig illa skulle jag generellt sikta in mig på det du inte twittrar om. Underförstått eventuellt mörkar. I övrigt kan jag inte komma med något utan att veta vad specifikt som kritiseras. Och som jag sagt förut, du går före och leder på ett berömvärt sätt. Det kan ju en del bakåtsträvare kritisera.
Jag tror att vi i Katrineholm och stora delar av det offentliga Sverige har en bra bit att gå när det gäller att fullt ut acceptera total insyn inte bara i våra förklarade fakta utan i fakta själv. Att öppna upp våra databaser och råmaterial. Allt som finns hos oss tillhör medborgarna. Svårigheten är att man bara kan vara öppen med det sig själv. Man kan aldrig definiera någon annans öppenhet. Det jag har märkt att det är ett lärande för mig som person när jag ibland väljer att mörka och då ställer jag mig frågan varför jag i så fall gör just detta. I mitt jobb måste jag göra så ibland. Det kan vara frågor av personalsocial karaktär, företagshemligheter eller annan sekretessbelagt information.
Så – det var några funderingar.
Vad tycker du är bra och dåligt med mitt och vårt användande av sociala medier?
Posted in Sociala medier | 
Etiketter facebook, granskning, kritik, offentlig sektor, öppenhet, Sociala medier, tid, twitter |
Sociala medier ger inte samhörighet
Du som brukar läsa denna blogg vet att jag gillar sociala medier. Inte så mycket för tekniken utan att vi med hjälp av tekniken kan fler komma närmare varandra på kortare tid. I nätverkssamhället har vi en större närhet till fler på kortare tid. Jag är dock inte längre så säker på att det är odelat bra.
Sociala medier ger, enligt min uppfattning, en känsla av ett socialt sammanhang men det ger inte samhörighet. Sociala medier kan underlätta för det personliga mötet, men aldrig ersätta det. Sociala medier är i första hand skriftlig kommunikation och har därför sina tydliga begränsningar i mötet mellan människor. Många ser till att kombinera digitala och analoga möten. Det tycker jag är bra och nödvändigt. Du hittar ingen samhörighet i det digitala allena.
Jag har hört flera sociala-medie-gurus uttrycka att de är intresserade av fenomenen som någon slags socialt expriment. Vad händer om så många människor har kontakt med varandra? Det har irriterat mig. Jag har inte kunnat se att det skulle kunna göra något annat än gott. Jag är inte så säker längre.
Sociala medier driver fram beteenden. Det är lätt att glida in i ett mönster av “gilla-kultur” där man ser till att lägga ut allt mer som ger andras reaktioner istället för att använda mediet för det som du som människa vill använda det till. Det privata, exklusiva jaget blir då allt mindre. Såtillvida ändrar dessa medier vårt sätt att handla. Jag ser inget gott i det.
Det kanske också är så att distans i många fall är bra. Ibland behöver vi bryta banden med andra människor, men i det sociala kitt som denna teknik ger oss blir det svårare än tidigare. Även om jag inte vill veta vad du gör så känns det konstigt att inte veta det alla våra gemensamma “vänner” vet det utom jag. I det blir det lätt att dras fast i befintliga relationsmönster och inte släppa det som borde släppas.
Som i alla skeenden så finns motkrafter som kan kompensera. I en värld där allt delas blir det odelade så mycket mer exklusivt. Det är i den odelade uppmärksamheten som det möte som berör oss på djupet finns.
Jag tror att det är vad detta “sociala experiment” handlar om. Kommer vi att kunna använda denna teknik till våra syften som människor, eller kommer tekniken i sig att förändra oss till något vi inte är, eller vill vara?
Föreläsning på “Offentlig chef 2012″
Posted in Sociala medier, Video | Etiketter blogg, facebook, föreläsning, förhållningssätt, kommun, kommunchef, polis, Sociala medier, twitter, Video |
Sociala medier för nej-sägare
Såg ett reportage från tidningen Kommunal Ekonomi nr 1 2012 från när jag föreläste på Ekonomichefsdagarna.
Om du blir intresserad av föreläsningen i sig så håll tillgodo :=)
Ett år sedan #kkgate
För ett år sedan publicerade jag ett mail från Katrineholms Kuriren med 13 vinklade frågor om sociala medier. Jag bad om hjälp med underlag för att kunna svara med ett utifrån och in perspektiv. Det blev en storm som på många sätt kan representera den nya journalistrollens omvandling i ett nytt mediasamhälle.
Jag är idag glad att det hände. Faktum är att Katrineholms kommuns och därmed mitt engagemang på sociala medier startade som ett strategiskt vägval i vår massmediastrategi – med det enkla konstaterandet att vi behöver positionera oss på egna publiceringsplattformar för att bli en motkraft till en mycket dominerande lokaltidning. I det har vi lyckats oerhört bra.
När jag läser tillbaka i Katrineholms Kuriren från den 11:e februari så blir det tydligt att mycket har hänt sedan dess.
Frågorna var uppenbarligen får svåra för kommunchefen själv att svara på.
En förvanskat tweet “Tycker synd om mig själv, äter godis”
…en flitig användare av okonventionell härskarteknik
Beskriver öppenhet som en sätt att härska.
…lade ut delar av ett ännu inre färdigbearbetat artikelunderlag på sin blogg i syfte att hindra oss från att i framtiden använda rätten att fritt samla in information. Så kan tekniken också användas.
Jag tycker att det är annorlunda idag. Sociala medier är mycket mera accepterat i de sammanhang jag rör mig. Rädslan har minskat och fler har ett eget förhållningssätt. Katrineholms Kuriren har idag en helt annan hållning.
För egen del så känner jag att jag mer internaliserat förhållningssättet på sociala medier (att vara personlig, tro på öppenhet redan i problemstadiet och inbjudande till medskapande) i allt jag företar mig.
Det senaste året har vi genom vårt arbete i sociala medier bidragit till att sätta Katrineholm på kartan. Jag skulle kunnat arbeta heltid bara med att föreläsa på området och alltmer har de förfrågningarna kommit från traditionell media. För ett par dagar sedan fick jag exempelvis en fråga att föreläsa för liberala ledarskribenter i ämnet.
Så – visst har det hänt saker.
Men jag tar också med mig det att förändring gör så ont. Att mitt i förändring behöver man konkret vägledning (tack speciellt till Thomas Selig och Joakim Jardenberg). Men också att många människor vill visa sin egen förträfflighet i klarsynta analyser i detta kaos som just då upplevs som cyniska självcentrerande ifrågasättanden av mig som person. Jag tar med mig det faktum att med den maktförskjutning som skett till dem som behärskar logiken på den sociala webben så får vi inte hamna i att nyttja den makten såsom vi själva uppfattar att traditionell media gör det.
Här kan du läsa några av mina postningar om #kkgate
…och avslutningsvis ett stort, stort tack till alla er på den sociala webben som använder tekniken till att göra gott. Jag är de facto idag är en bättre, klokare modigare och mer stabil människa idag än tidigare.
Föreläsning om sociala medier och ledarskap
Cool ekonom om trams i den digitala revolutionen
Det finns en medlemstidning för Föreningen Sveriges Kommunalekonomer (KEF) som inte helt otippat heter Kommunal Ekonomi. I det senaste numret (pdf), med digitalt fokus skriver ordföranden på sidan tre.
Det talades om en ”ny okonventionell härskarteknik”, ett slags omvänt kommunalt Wikileaks.
Vilket trams!
Vi kan aldrig blunda för att ny teknik skapar förutsättningar för alla att nå ut till fler, snabbare och enklare. Ingen kan längre kontrollera informationsflödet, varken i Egypten, Libyen eller Katrineholm. Och en viktig framgångsfaktor är inte minst chefer som förstår kraften och möjligheten i den nya tekniken och som kan ta fram nya kompetenser och nya arbetssätt. Mattias Jansson är en sådan. Det blev för övrigt ingen artikel i Katrineholmskuriren.
Jag ska för övrigt föreläsa på Ekonomichefsdagarna (pdf) åt KEF i januari. Temat är sociala medier och ledarskap
Sociala medier kan vara tramsiga statusuppdateringar och ett vältrande i sig själv. Det kan också vara det ultimata nätverkandet för en djupare kompetens och ett sätt att bli en bättre ledare. Du väljer, jag har valt. Välkommen till ett personligt perspektiv på kommunikation.
Välkommen!
Kulturrevolutionen sociala mediers svårigheter i organisationen
Jag fick häromdagen ett så intressant brev av en medarbetare. Jag tycker att det sätter fingret på allt det som i praktiken är svårt med den kulturrevolution som ett öppet, personligt och medskapande förhållningssätt som integrerar sociala medier kan innebära. Den digitala värderingsklyftan.
Bakgrunden är en dialog på bloggen om kreativitet, där hon istället för att kommentera inlägget så alla kunde se vad hon tyckte mailade mig. Det är mycket vanligt att precis det sker. Vi är överens om att dela detta nu.
Det här med vilka kanaler man väljer är inte helt okomplicerat. Hade vi arbetat närmare varandra hade jag antagligen klivit in på ditt rum med idén istället. Nu satt jag istället och övervägde om jag skulle maila den eller skriva en kommentar. Du kanske är intresserad av hur jag resonerade? Ungefär så här:
Det fanns som jag såg det tre alternativ:
1. M tycker idén är dålig. Han har i så fall antagligen goda skäl för det som jag inte känner till/har tänkt på. Om jag skickar idén via bloggen kan det leda till antingen A. jag blir sågad offentligt (inte så kul kanske men inte så farligt heller om argumenten mot idén är bra), eller B. M känner sig trots sina goda motargument pressad att inte direkt avfärda idén för att inte motsäga den bild som ges i intervjun. I ett offentligt samtal kan det finnas fler (inte alltid rationella) aspekter att ta hänsyn till. Jag får då ev. ett otydligt besked om vad M egentligen tycker om idén.
A, tror jag inte skulle ske, men om det gjorde det vore det inte bra av mig. Det får helt enkelt inte ske. B är en svårighet jag absolut kan relatera till i avvägningen mellan det positiva lärandet i en offentlig diskussion och idén i sig. Jag gör nog i det en avvägning av vad jag tror att mottagaren tål i det läget, precis som jag skulle göra öga mot öga.
Båda resonemangen bygger på att bloggen är en dialog med mig – inte med oss!
2. M tycker idén är bra. Kanske t.o.m. så bra att det kan finnas poänger med att lansera den i ett helt annat sammanhang. Du sa igår att det är viktigt att det framgår att det är min idé. Är det det? Hela min byråkratiska skolning har inpräntat i mig att det viktigaste är att organisationen når sina mål, som tjänsteman är du med och bidrar men det är inte alltid det är optimalt för måluppfyllelsen att det utåt synliggörs vad du har bidragit med…
Jag tror verkligen på person framför organisation. Att lyfta fram personer tror också jag är en nödvändighet för att organisationen ska lyckas. Jag tror inte att framtidens arbetskraft är objekt som inordnar sig i en organisation utan subjekt som bygger den.
3. M tycker idén är ganska bra. Då kan en öppen diskussion på bloggen ev. leda till att idén förbättras.
Det tror jag verkligen på! Öppenhet är en förutsättning för aktivt medskapande och tillsammans är vi klokare.
Du vet ju redan vad jag valde till sist… Jag känner mig helt enkelt osäker på när det är en bra idé att diskutera interna frågor öppet?
Jag tror att du delar det med så många. Vad är egentligen interna frågor? Eller för att dra det ännu längre vad är internt relaterat till – person eller organisation?
Posted in Sociala medier | Etiketter digitala värderingar, kreativitet, medskapande, öppenhet, Sociala medier |
Mattias Jansson
Öppen, personlig och medskapande
Människa, pappa, man och Katrineholms kommunchef - i den ordningen så lever jag mitt liv!
