Media
Goddag-yxskaft-research
Vi kan i dagens KK läsa KFAB på listan över högsta hyreshöjningen
Katrineholms fastighets AB intar plats elva på listan över hyresvärdar som har höjt hyrorna mest i år.
Det visar siffror från Hyresgästföreningen som tidningen Hem & hyra tagit del av.
Kungälvsbostäder höjer hyran mest i landet, med 3,26 procent. KFAB höjer hyran med 2,95 procent. Snitthöjningen i år ser ut att bli 1,9 procent, enligt Hem & hyra. Det motsvarar 112 kronor i månaden för en trerumslägenhet på 75 kvadratmeter.
De stora fastighetsägarna Lundbergs och Heimstaden i Katrineholm höjer hyrorna med 2,26 respektive 2,25 procent i år.
Uppgiften kommer alltså från tidningen Hem & Hyra. Det framgår tydligt i deras skrivning att
Det är snitthöjningen, oavsett när den träder i kraft, som anges.
Fakta är att KFAB:s hyreshöjning inte gäller för helår utan från den första april. Helårs-ökningen blir 2,2%. Det viktiga måste väl ändå vara vad hyran är efteråt?
KFAB ligger relativt lågt på 850 kronor per kvadratmeter och år (Uppdatering 2013-03-12: 875 kr efter denna hyreshöjning). Det är betydligt lägre än flera lokala hyresvärdar.
I slutet av förra veckan hölls det stora seminariet “Gräv 2013″, det 25:e i ordningen. Föreningen Grävande journalister vill främja och inspirera till en djupgående och kritiskt granskande journalistik.
Det talas mycket om vikten av ett kvalificerad journalistik och jag håller med om att det är viktigt. Ibland känns det bara som att det är så långt dit i praktiken.
Miniminivån är väl ändå att det professionella ger korrekt fakta i nyheter?
Var tog pressetiken vägen P4 Sörmland?
P4 Sörmland lade precis ut nyheten
Ansträngd situation på socialtjänsten i Katrineholm
Arbetssituationen på Socialtjänsten i Katrineholm är mycket ansträngd. Det framgår av ett anonymt brev som skrivits till bland annat kommunchefen och personalchefen i kommunen.
Brevskrivarna är oroade för att personal med lång erfarenhet kommer att sluta för att det blivit för mycket att göra och för att förvaltningschefen inte har tilltro eller respekt för sina medarbetare.
I brevet får förvaltningschefen mycket hård kritik och sägs vara en frånvarande chef som lagt på en allt större börda på personalen.
Ett anonymt brev med kritik presenteras som en sanning utan att över huvud taget ta med genmäle från förvaltningschefen eller mig, som båda intervjuats i frågan. Av pressombudsmannens riktlinjer framgår att man ska ge korrekta nyheter, vara generös med bemötanden och höra båda sidor.
Jag kan inte se att P4 Sörmland gör något av detta!
Vad gäller sakfrågan så följer vi förstås upp detta missnöje, som vi inte ens vet om det kommer från någon anställd, i vårt vanliga systematiska arbetsmiljöarbete.
UPPDATERING 2013-02-08 12:40
Kommentar på webbplatsen.
Hej,
som du säger så har både du och förvaltningschefen intervjuats och kommer att få ge er sida av saken i kommande sändningar och även här på vår webb.
vänligen Malin Marcko, nyhetschef.
Det är ju bra, men det förtar på inget sätt min kritik. Varje nyhet står för sig.
Det förvånar mig också mycket att de ändrat i sin webb-nyhet och behållit kommentarer och inte tydliggjort tilläggen. Så gör man inte.
UPPDATERING 2013-02-08 14:35
Ny finns ett heltäckande reportage, lyssna nedan.
Tips till säljare
Efter ytterliggare ett möte med en desperat “säljare” så vill jag med största möjliga glädje ge några tips som förhoppningsvis kan leda till ett något lägre blodtryck ;=)
Fyll gärna på!
- Var inte personlig om vi inte känner varandra
- Berätta innan du vill ha ett möte vad du ska sälja
- Tro inte att jag är tappad bakom en vagn
- Ta ett nej med värdighet
- Få mig att tro att jag kommer med de kloka idéerna
- Undvik pappers-reklam och sälj-mail
- …om du nu skickar mail – gör det inte från en person-adress om vi inte känner varandra
- Bara för att vi har kontakt på sociala medier så betyder inte det att jag är såld på din idé.
- Få mig intresserad så att jag efterfrågar dig – inte tvärtom!
- Om jag skruvar på mig redan efter fem minuter så ge dig
- …och framförallt sälj bra saker
Nyfiken på?
Imorse var jag med på SR Sörmlands morgonradio – Nyfiken på. Lyssna gärna här.
Yttrandeskyldighet och ofoget att sociala medier bortförklaras som privata
Det är ju olika vad man går igång på. Igår morse reagerade jag på en citerad tweet från Katrineholm Kurirens kommunreporter Camilla Lillsebbas.
Det är märkligt detta med yttrandefrihet. Frihet att yttra sig är ju just en frihet inte en skyldighet. Jag kan förstå att en journalists arbete försvåras av att människor inte vill yttra sig, men jag tycker att förklaringen till människors val felaktigt, såsom i denna tweet, utmålas som att detta skulle vara ett påbud från kommunen som arbetsgivare. Min uppfattning är att många anställda är rädda för media beroende på hur media agerar, inte beroende på hur vi som arbetsgivare är.
Bakgrunden just i detta fall var att reportern ville tala med en bibliotekarie som arbetat på skolbibliotek. Chefen talade med flera och ingen ville. Bakgrunden till det var Katrineholms Kurirens agerande i ett tidigare reportage.
Vi tror på öppenhet och jag ser gärna att så många som möjligt av våra anställda känner sig bekväma med mediakontakter. Jag tog därför kontakt med förvaltningen och Katrineholms Kuriren och nu är ett möte dem emellan på gång. Förhoppningsvis vill några av medarbetarna vara med på det. Under hösten har vi också generell mediautbildning för våra anställda. När jag nu läser igenom inbjudan ser jag att det felaktigt står att den riktar sig till chefer. En traditionell hierarkisk syn på kontakt med yttervärlden. Genomför ändring genast!
Jag vill dock vara tydlig på en sak. En arbetsgivare har all möjlighet i världen att besluta vem som uttalar sig som representant för organisationen. Vi skulle hypotetiskt kunna besluta att enbart informationschefen uttalar sig i alla frågor som representant för organisationen utan att det skulle vara ett juridiskt brott. Nu gör vi i och för sig inte så. Min bild är att det blir bäst om den som har kunskap uttalar sig för organisationen, men när så sker ska ledningen, i vårt fall förvaltningsvis känna till det åtminstone i efterhand.
Yttrandefrihet är en rättighet som tillkommer enskilda personer. För oss i det offentliga är det till och med så att vi måste räkna med att en viss tid av arbetstiden kan gå åt till att nyttja den rätten. Det är dock viktigt att skilja på om detta sker som representant för kommunen eller som privatperson.
Men hur tydligt är det då när man är professionell eller privat?
I de flesta fall är det ganska enkelt. Det handlar bara om att vara tydlig med vilken roll man har. Ibland är det lite svårare och då skulle jag säga att det ofta är sammanhangs beroende om man är privat eller professionell. Jag tror också att det är annorlunda beroende på vilken hierarkisk position man har i kommunen. Jag brukar tänka på hur den andra personen tolkar att jag har för roll just nu. Om jag nu, mot förmodan
skulle ha synpunkter på ett ärende i kommunen och stöter ihop med en nära vän på stan och uttrycker mina synpunkter så anser jag att jag gör det inom ramen för min yttrandefrihet – allas rätt att kritisera det allmänna. Om jag däremot stöter ihop med en okänt person eller en person som jag primärt har en arbetsrelation till och säger samma sak så anser jag att det kan vara ett brott mot mitt anställningsavtal.
Jag minns såväl när jag debatterade Carl Bildts twittrande på Almedalen förra sommaren och Gudrun Schyman argt stirrade på mig och sa att bara politiker ska vara personliga och privata på offentliga konton, eftersom de är förtroendevalda utifrån person – inte anställda som profession.
Liberala nyhetsbyrån har skrivit om frågan i en intressant kontext som publicerats som ledare i Gotlands Tidningar och Katrineholms Kuriren
Privatperson, politiker eller mittemellan
Gränsen mellan privat och offentligt blir allt svårare att se
”Åsikterna här är mina egna.” Formuleringen är vanlig i sociala medier, och tänkt att förmedla en gräns mellan personen och yrkesrollen
…
I just sociala medier är utrikesminister Carl Bildt det främsta svenska exemplet på varför uppdelningen är problematisk. I förra veckan fick utrikesdepartementets presschef Anders Jörle en fråga om eventuella kommentarer från Bildt angående Etiopiens premiärminister Meles Zenawis död. Jörle hänvisade till utrikesministerns blogg och till mikrobloggen Twitter.
Det är alltså uppenbart att Carl Bildt, i egenskap av utrikesminister, inte bara personen Carl, ibland uttalar sig i sociala medier. Ändå diarieförs inte utrikesministerns kommentarer om premiärministerns död i ett land där två svenskar sitter fängslade.
Jag tycker att det är alldeles feltänkt. En person i ledande befattning som uttalar sig i ett ärende hos organisationen måste väl ses som en del av ärendet och diarieföras? Att sedan personen också använder ex ett facebook eller twitter-konto till frågor av personlig och privat natur ligger i sakens natur. Men ett twitter-konto som används som en del av tjänsteutövningen, som hänvisas till i organisationens officiella kanaler måste rimligen vara en kontext där mottagaren kan uppfatta det som att man representerar organisationen om man uttalar sig om ett pågående ärende. Det är väl ingen skillnad mot att jag har en skyldighet att ta emot information som lämnas på en servett till mig på en krog klockan fem i två på natten, om det tillhör ett ärende hos Katrineholms kommun. Servetten ska liksom tweeten diarieföras. Att tro att man kan komma ifrån det genom en presentation som privatperson förstår jag inte.
Det finns ingen yttrandeskyldighet!
Huruvida dina åsikter är privata eller professionella är beroende på sammanhanget!
Uppdatering 2012-08-31 13:23
Lägg också märke till reglerna om meddelarskydd som innebär rätt att för offentliggörande lämna upplysningar i i stort sett vilken fråga som helst till bland annat media och författare. Tack Sofia Mirjamsdotter.
Pressetisk illa Katrineholms Kuriren
Igår hade Katrineholms Kuriren ett stort reportage från Bie, med fokus på Bie brunnspark. Fokus är att kommunen inte tar sitt ansvar gällande brunnsparken, artikeln är inte publicerad på webben. Ingen representant från kommunen har beretts möjlighet att uttala sig.
I de pressetiska riktlinjerna står att läsa
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt
Jag ringer därför chefredaktören som direkt backar och lovar att återkomma på nyhetsplats till dagens tidning. Journalisten ber om ursäkt för sitt misstag och Lorraine Fröberg, förvaltningschef på Service- och teknik intervjuas. Till saken hör att vi har ett stort utvecklingsarbete på gång samt att vi sköter alla våra åligganden i parken i enlighet med avtal.

Nu till problemet. I torsdagstidningen exponeras kommunens ”fel” stort på ett helt uppslag. I fredagstidningen publiceras den korrekta faktan som en liten kolumn.
Jag tycker att det är fel att behandlas på det sättet. Det ger helt enkelt inte läsaren en korrekt bild. Hur många läser en liten kolumn och hur många kopplar ihop den med gårdagens nyhet. Det blir som att vi alltid hamnar i ett förklarande i efterhand, även i de fall vi gjort något riktigt bra.
Här har vi ett kanonprojekt på gång med utveckling av området, men fokus för läsaren av Katrineholms Kuriren blir det negativa.
Katrineholms kuriren gör mycket bra för Katrineholm. Exempelvis denna fokus på hela kommunen genom att finnas på landsbygden är en värdefull satsning. Vi har en kontinuerlig dialog med tidningen och finns alltid tillhands för kommentarer. Det är till och med så att om de inte får tag på enskilda tjänstemän att de kan nå mig från sju på morgonen till nio på kvällen.
Jag vill att fakta är rätt så att alla får möjlighet att skapa sig sin egen uppfattning- men det går inte med denna pressetik.
Bättring kurren!
Århus tar publiceringsrätten #kkgate ett steg för långt
I Århus har en debatt blossat upp då kommunen, vad jag förstått, publicerat en text de fått för sakgranskning från Ekstra Bladet innan den gått i tryck.
Aarhus Kommune valgte det sidste: Kommune breaker JP-historie. Metoden var at offentliggøre journalistens artikel, som kommunen havde fået til citattjek, inden journalisten selv offentliggjorde den.
viaAarhus og Katrineholm viser, hvorfor nettet kræver nye journalistiske formater. dSeneste.
I sammanhanget nämns den sk. #kkgate där jag publicerade frågor jag fått från en journalist som ett referensfall. Jag tycker inte att det handlar om samma sak. Att få sakgranska sina citat till media är kotym och en möjlighet som vi som intervjuade ska vårda. Jag skulle aldrig välja att lägga ut det.
Det jag däremot gjort, vid sidan om #kkgate är att, i sann öppenhetsanda ex. berätta att nu ringde journalist X och frågade om Y. Det har också påverkat kommande artiklar.
Medialandskapet förändras och i rollsökningen krävs att vi har en ömsesidig respekt för varandras roller.

















