Ledarskap
Föreläsning om kommunchefsjobbet, påverkan och nätverk
16 maj, 2013 | 
Författare Jag föreläste idag bl.a. på temat att driva förändring som handläggare samt kommunikation och nätverksbyggande via sociala medier för Sveriges kommundietister.
Ta gärna del av det nedan – och kommunicera 
Undrar bara hur jag ska tolka denna gåva 
Posted in Ledarskap, Video | 
Etiketter dietist, kommun, kommunchef, kommunikation, Ledarskap, påverkan, Sociala medier, Video | 
No Comments »RESPEKT eller respekt
Häromdagen fick jag i ett sammanhang höra hur otroligt tacksamma en grupp var att jag tagit mig tid att träffa dem. Trevligt kan tyckas, men i sammanhanget fick jag mer känslan av att det skulle vara jag som var tacksam och funderade på om jag på något sätt agerat som någon slags överhöghet. Det kändes inte bra.
I andra sammanhang får jag verkligen kämpa mig fram med vassa armbågar och maktuttryck för att få det utrymme som min roll kräver.
Jag funderar på hur man kan balansera detta. Hur man får en “lagom” respekt genom att variera sin framtoning, pondus i olika sammanhang?
Den där tunna linjen mellan över och underordning, balansen mellan respekt och rädsla, att mötas som jämlikar men ändå med respekt.
Hur gör man det i sammanhang som är tyngda av hierarki och maktspel? Är det ens möjligt?
Om jag hittar vägen där är det så lätt att det spiller över i andra sammanhang och skapar en otillbörlig respekt, eller kanske till och med rädsla.
Balansen i att mötas som jämbördiga i respekt är grunden för egentlig inre påverkan. Där och bara där, i relation kan vi mötas.
Rekrytera topp-idrottare?
Jag funderar på om jag ska börja prioritera arbetssökande som är eller har varit topp-idrottare?
Jag hör ofta ordet kompetens användas synonymt med kunskap. Kunskap är för mig en del av att vara kompetent. Men att vara kompetent är större.
Kompetens är förmågan att utföra en uppgift.
Således kan du inte vara allmänt kompetent. Du är alltid kompetent i förhållande till något specifikt – en uppgift.
Jag har tidigare resonerat kring att kompetensbegreppet kan delas in i;
- Kunskap – Att kunna sitt ämne, en teori. Kan tillgodoses med utbildning och/eller erfarenhet samt med det nätverk du har.
- Kvantitet – Du ska ha tid, eller ni ska vara tillräckligt många för att utföra uppgiften
- Långsiktighet - Du ska hålla långsiktigt, eller om det rör en grupp säkerställa att ni finns kvar så länge det behövs för att utföra uppgiften
Men jag har också konstaterat att det inte räcker. Du behöver en inre drivkraft, mod och vilja. En motivation att utföra något bra. Du kan vara hur bra som helst utan att det märks om du inte får ut det. Här tror jag att vi kan få in topp-idrottarna. Det är min erfarenhet att den som högpresterat inom något område, exempelvis idrott har ett driv och en vilja att kämpa det där lilla extra. En beslutsamhet och energi som är utöver det vanliga.
Jag lyssnade på ett föredrag för några veckor sedan där föreläsaren beskrev kompetensen att leda i förtroendesamhället som IQ*EQ*Kcal där Kcal står för energi och vilja.
Jag tror att Kcal-värdet finns hos topp-idrottaren. Vad tror du?
Nybyggare i öppenhet
I slutet av november fick jag ett trevligt mail
…
Jag skulle gärna vilja intervjua dig till vår nya intervjuserie ”Nybyggarna” som ska löpa under nästa år. Här är lite ur beskrivningen om vilka typer av personer vi söker: ”Människor som bryter ny mark inom HR- och ledarskapsområdet. Genom att de i något avseende avviker från/tänjer gränsen för normen i sin professionella gärning.”
Jag tycker att du passar utmärkt in på den beskrivningen och är säker på att våra läsare är nyfikna på att få veta mer om dig och din ledarskapsfilosofi…
Resultatet av Emma Casserlövs intervju och fotografering publicerades i Personal och Ledarskap 2013:1 som du kan läsa nedan. Inlägget avslutas med en inbäddad exakt layout kopia.
Öppenhet som utmanar
Mattias Jansson tar inte på sig chefskostymen när han går till jobbet. Han strävar efter ett ledarskap genomsyrat av öppenhet och många provoceras av hans personliga ton i de sociala medierna. Han vill vara Mattias också som chef.
Den första snön har precis lagt sig och Katrineholm är folktomt på morgonkvisten. På en kulle i utkanten av centrum ligger stadshuset, en ståtlig gammal fabrikörsvilla. Här inne är det varmt och nere i receptionen är en man i full färd med att klä julgranen.
Mattias Jansson har sitt arbetsrum på andra våningen. Han är kommunchef – den högst uppsatta tjänstemannen i organisationen med drygt 3 000 anställda. Landets kommunchefer, ibland titulerade kommun- eller stadsdirektörer, är en ganska anonym skara och oftast inte kända utanför kommunens gränser.
Men Mattias Jansson är allt annat än anonym och okänd. Det som främst har utmärkt honom är hans flitiga användande av sociala medier och hans förhållningssätt på den sociala webben. ”Människa, pappa, man och Katrineholms kommunchef – i den ordningen – så möter du mig här!”. Med de orden beskriver Mattias Jansson sig själv på Twitter. Ungefär samma presentation finns på hans blogg Kommunchef, och på Facebook blir han vän med alla som skickar en förfrågan. Många katrineholmsbor debatterar ivrigt med honom. Hans fasta övertygelse är att ingen vill vara vän med en organisation.
– Det måste vara en person man möter. I praktiken är det ju så att en organisations värde är baserat på de människor som finns i organisationen, säger han.
Därför väljer Mattias Jansson att alltid vara ”Mattias” gentemot alla han möter och bjuder på fler sidor av sig själv än den strikt tjänstemannamässiga. I hans blogg blandas inlägg om hur kommuner bör se ut i framtiden med mer personliga tankar, som hur viktigt det är att älska sig själv för att kunna trivas med andra.
Det är vanligt att experter på sociala medier, till exempel Brit Stakston som intervjuades i förra numret av P&L, propsar på åtskillnad mellan privatpersonen och yrkesmänniskan för att inte riskera trovärdigheten. Mattias Jansson håller med om att det inte får bli för privat – han lägger till exempel aldrig ut bilder på sina barn – men det är något helt annat att dela med sig av personliga reflektioner anser han. Det behöver man göra för att kunna skapa relationer med andra människor. Fast att vara öppen och personlig är också att göra sig sårbar och Mattias Jansson förstår att många skyggar för det.
– Det är jobbigt att vara öppen. Både som ledare och människa gäller att det som man är öppen med kan man få feedback på. Att sluta sig är ett sätt att skydda sig.
Och Mattias Janssons personliga tilltal i de sociala medierna har provocerat.
– Det har varit en massiv kritik kopplad till mig. Främst från media, men också i viss mån från personer som inte delar min uppfattning om att värden skapas av människor, säger Mattias Jansson, som dock verkar vara helt trygg i sitt agerande.
– Jag fick uppdraget när jag blev kommunchef att vara ute mer på den offentliga arenan och det här har varit ett sätt att göra det. Jag har fått väldigt positiv respons från min uppdragsgivare och nyligen fick jag ett förlängt förordnande på fyra år.
Särskilt tydlig har krocken blivit mellan Mattias Jansson och den lokala tidningen Katrineholmskuriren. Som mest stormade det när Mattias Jansson lade ut mejlfrågor från en reporter på sin blogg och bad sina läsare om hjälp att besvara dem. Till saken hör att frågorna rörde hur kommunen i allmänhet och Mattias Jansson i synnerhet använder sig av sociala medier. Katrineholmskuriren menade att Mattias Jansson försökte förstöra deras granskning när han offentliggjorde frågorna.
– Jag svarar att det jag gör som samhällets tjänare är offentligt och det har alla rätt att ta del av. Dessutom så tror jag inte på idén att det förstör granskningen, jag tror snarare tvärt om – att människor blir mer intresserade av att läsa artikeln om de har fått en relation till den innan, säger Mattias Jansson.
Dispyten illustrerar tydligt hur de sociala medierna står i kontrast till de traditionella. I de sociala medierna pågår ett ständigt samtal och ett medskapande mellan olika aktörer. Det utmanar redaktioner, som traditionellt har haft stor makt över informationsspridning och publiceringsbeslut och har kunnat arbeta väldigt ostört.
För att få feedback vidgar Mattias Jansson sina vyer och tar del av andras verklighet i de sociala medierna. Om han bara skulle rådfråga de närmsta medarbetarna – som han dessutom ofta själv har rekryterat – skulle hans värld bli för trång menar han. Att bjuda in andra till dialog blir därför nödvändigt.
– Om jag fick välja skulle jag möta alla de här människorna ansikte mot ansikte. Möjligheten till ömsesidig påverkan skulle vara större då. Men tekniken gör det möjligt för mig att möta fler på kortare tid – det blir en effektivisering av mötet helt enkelt.
När vi lämnar de sociala medierna för att prata om hans ledarskap i övrigt, kommenterar Mattias Jansson det med ett ”bra”. Och det blir snart tydligt att han strävar efter en öppenhet i allt han gör. Ett exempel var när han flyttade sitt kontor till en kommunal skola i en vecka, för att kunna uppleva mer av vardagen där. Jag ber honom förtydliga vad han menar med ett öppet ledarskap – vad innebär det för hans medarbetare?
– Jag försöker att vara öppen med information och jag försöker att inte prata om lösningar på problem, utan vågar stanna i problemställningen först. Då har människor en större förmåga att acceptera lösningar – om de vet att problemen finns!
En ledare påverkar andra, men minst lika viktigt är att också låta sig själv påverkas, menar Mattias Jansson.
– Jag försöker ha en öppen attityd och lyssnar till vad människor tycker och tänker om mig. Jag anpassar mig när jag tycker att jag borde anpassa mig och annars talar jag om varför jag inte tänker anpassa mig.
Vad är då bäst med att vara kommunchef?
– Det bästa med det här jobbet är att jag har makt. Min uppfattning är att jag har mycket att bidra med och det kan jag göra
på den här positionen. Många människor verkar bäva inför ordet makt. Jag ser något positivt i det. Men det är ett verktyg, inte ett mål i sig.
Fakta
Gör: Kommunchef i Katrineholms kommun.
Ålder: 38 år.
Familj: Två barn, flickvän.
Utbildning: Socionom-utbildningen.
Inspireras av: Att möta människor.
Det visste du inte om mig: Jag tar 110 kilo i bänkpress och jag har byggt ett hus på norra Öland själv.
Händelser som har präglat Mattias Jansson
1983 ”Flyttade till Katrineholm från Stockholm. Jag hade haft en instabil skolgång innan, hade haft problem med hörseln vilket det inte togs hänsyn till. Nu jobbade jag snabbt in ettan och tvåan och började gilla skolan.”
1992 ”Jag hoppade av gymnasiet i trean. Även om jag hade halvskapliga betyg var jag mest intresserad av träning och tjejer. Jag var tränare i kickboxning och körde 13–14 pass i veckan. Efter att ha jobbat på Kronfågel blev jag studiemotiverad och gick om trean med bra betyg.”
1994–95 ”Gjorde lumpen. När jag mönstrade var jag trött på att alltid få ledarbefattningar. För en gångs skull ville jag bara vara en i gänget. Men psykologen sa att du kommer aldrig att klara det, du måste åtminstone bli plutonbefäl! Så det blev jag. Blev vuxen under den här tiden.”
2000 ”Min son föddes och jag var föräldraledig i sex månader. Jag gick från att själv vara centrum till att min son blev mitt centrum. Den stora förändring som har skett hos mig de senaste åren är att jag har fått en större förståelse för andra människor, en lite mer ödmjuk inställning.”
2007 ”Jag vikarierade som förvaltningschef. Det var en tuff period. Min förra chef blev nedflyttad och jag blev hennes chef. Det var nog mitt tuffaste chefsuppdrag någonsin. Jag kände mig ständigt påpassad och jobbade nästan dygnet runt. Om jag ska vara helt ärlig skulle jag aldrig igen göra motsvarande sak.”
Posted in Ledarskap, Sociala medier | Etiketter intervju, Ledarskap, öppenhet, Sociala medier, transparens |
Stöd till chefer förutsätter att du fattar chefens verklighet
CC by DaveBleasdale
Jag har en bakgrund som personalare (HumanResources) och brinner fortfarande för de frågorna. Med åren som chef så inser jag hur annorlunda jag skulle ha kunnat agera i min roll som chefsstödjare. Jag kunde aldrig riktigt förstå varför inte cheferna gjorde som vi sa. Jag älskar Kirkegaards konstaterande.
Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
(Kirkegaard)
Som chef förstår jag att jag har tillkortkommanden. Alla personalspecialister borde ha testat på det verkliga chefsskapet för att kunna stödja på ett bra sätt.
En stödprocess (ex HR) har inget värde utan att stödja kärnprocessen (ex bra skola)!
Uppdatering 2013-02-01
Efter synpunkter inom organisationen så vill jag understryka att dessa tankar är riktade till stödprocesser överhuvudtaget, inte enbart personal och att det inte riktar sig speciellt till någon HR eller personalavdelning. Det är ett självkritiskt sätt att bjuda på min egen erfarenhet.
Led för att bli ledd!
Jag tycker att problemet med dagens chefer är att vi tror att det är vi som ska leda istället för att leda för att bli ledda.
Ledarskap är att påverka och att påverkas.
När ett ledarskap fungerar bra så märker du det när människor runt omkring dig börjar agera som du tänkt, men inte sagt.
Vem som helst kan besluta över någon annan.
Varje beslut du som chef tar över en annan människa är ett nederlag för ditt ledarskap som du måste fundera på hur du kan undvika nästa gång.
Ett modernt ledarskap kortar avståndet mellan utförare och mottagare – utan att uppdraget passerar chefen.
Ett modernt ledarskap talar om problem, inte om lösningar.
Behövs då chefen? Ja – processen måste ledas. Strukturerna måste byggas. Det är ledaruppdraget!
HR är inte bara anställda
Begreppet HR står för Human Resources. Vi kallar det ibland personalavdelning. Jag tycker att det är fel. HR är mänskliga resurser, men vad är det vi vill ha ut av personal i ett företag eller organisation? Det är som alla stödprocesser kopplat till vad vi ska utföra. Vi vill ha förmåga att utföra en uppgift, med andra ord vill vi ha kompetens. Kompetens kan kan vara en anställd person med kunskap, erfarenhet och praktiskt utförande. Men kompetens kan lika gärna vara en inhyrd person, en entreprenad eller i en annan driftsform.
När vi arbetar strategiskt med kompetens planering så är min erfarenhet att vi fokuserar på den kompetens som vi har ett anställningsavtal med. Jag tycker det är fel.
HR/personal-avdelningar ska stödja all mänsklig kompetens som vi behöver!
Jag vill inte ha nöjda medarbetare
Jag vill ha engagerade medarbetare och nöjda medborgare!
Jag fick en riktig ögonöppnare idag i ett samtal med några medarbetare angående vårt arbete som attraktiv arbetsgivare. Varför pratar vi om NMI (NöjdMedarbetarIndex)?
Nöjd är ett passivt ord. Jag vill inte möta en passiv nöjd medarbetare. Jag vill möta en engagerad medarbetare.
Synsättet speglar mycket av det inifrån och ut-drivna personalpolitik som är lätt att hamna i. Istället ska vi tänka tvärtom. En personalpolitik utifrån och in som fokuserar på att de vi är till för är nöjda med den service de får. NMI får i min bok i så fall stå för NöjdMedborgarIndex (för den delen gärna engagerade också ;=))
Så jag tycker vi struntar i detta att vara nöjda medarbetare och satsar på det engagerade istället – EMI (EngageradMedarbetarIndex)
Det fina med makt
Häromveckan var det en intressant artikel om makt i Katrineholms kuriren. Reportern hade börjat hos Kate Perry 7 år och frågat vem som har makt över henne. Sedan gått vidare till, i detta fall hennes mamma – som gick vidare till sin chef osv. Jag fanns också med på ett hörn. Mitt svar på vem som bestämmer över mig är;
På jobbet är det Göran Dahlström. Det är väldigt tydligt att jag styrs av kommunstyrelsen med dess ordförande i spetsen. Begreppet “allmänhetens tjänare” är viktigt. Allmänheten bestämmer också över mig, genom de folkvalda. Hemma tar jag mycket intryck av min flickvän och mina barn. Jag tror på delaktighet och lyssnar gärna, fram till beslut, inte efter beslut.
Jag har genom åren försökt umgås med ordet makt och dess betydelse för mig och oss och vill gärna åter dela med mig av några tankar.
När hörde du någon med stolthet säga -Jag har makt ?
Det är som att själva ordet i sig har en negativ klang.
Kanske är det därför att makt, i den meningen är relativ. En människa har makt att få en annan människa att göra något. Det kräver i sig ett beroendeförhållande. Förhållandet är därmed inte jämlikt.
Det finns olika typer av makt
- Betvingande makt - Att med våld tvinga någon eller ha befogenhet att styra belöningar av sådant som den andra parten vill ha.
- Formell makt – Att ha en chefsbefattning eller annan formell auktoritetsroll.
- Expertmakt – Att ha en expertis eller förmåga som någon annan vill ha.
- Referentiell makt- Karismatisk makt, som innebär maktutövande genom att den andra parten beundrar och vill identifiera sig med dig.
Man kan definiera makt efter handling eller efter möjlighet till handling – potentiell makt. Med den definitionen så blir det maktutövning även att inte handla, om möjligheten till handlande finns.
Att inte utöva potentiell makt för en god sak är fegt. Jag tror att det krävs mod för att våga utöva makt på rätt sätt. Mod är per definition inte din frånvaro av rädsla, förtvivlan eller dubier. Mod är när du fortsätter kämpa för din övertygelse trots mentalt och reellt motstånd. Mod är liksom makt inte ett mål i sig utan en förmåga, ett medel att nå mål.
Vad menar då de som diskuterar makten som något negativt. Är det rädsla för makten som sådan? Eller är det rädsla för konsekvensen av att ha makt? Att behöva ansvara för konsekvensen av sin egen makt?
Varför ska man vara rädd för det? Det är inte fel att utöva makt.
Makt är ett medel för att nå mål. Målet för maktutövande får aldrig vara din egen framgång. Målet måste handla om att på ditt sätt bidra till en bättre tillvaro för en medmänniska och/eller en bättre värld. Målet är det viktiga. Makt är ett medel bland många.
Om vi byter ut ordet makt mot inflytande så ser vi kanske på det annorlunda? Om du har möjlighet att idka inflytande för att skapa en bättre värld, kan du då välja att inte göra det?
Empowerment bygger på att så många som möjligt utövar makt och inflytande över sina egna liv. Är det kanske just över och underordningen mellan människor som upplevs som det farliga? Det ojämlika? Jag vet inte.
Jag har i min roll och som människa både betvingande, formell, expert och referentiell makt. Det viktiga är vad jag gör med den.
Jag anser att den makt man har med fördel ska användas för att skapa strukturer som gör att andra och du själv mer naturligt kommer att göra bra saker. En välfungerande organisation och ett fungerande rättsväsende är exempel på strukturer som skapas med makt och som ger förutsättningar för positivt handlande.Man kan använda makt både för att påverka struktur och innehåll.
Så länge jag använder makt på ett öppet och medskapande sätt som överensstämmer med min person så ser jag inget fel med det. Jag ser det dock som ett nederlag för ledarskapet när jag utövar formell makt över andra. Det betyder inte att maktutövandet är fel, utan att maktutövande genom ett inre, påverkande ledarskap är bättre ur flera aspekter.
Ibland innebär maktutövandet att behöva göra det minst dåliga av många saker. Men vid den tidpunkt jag känner att jag måste utöva makt på ett sätt som inte överensstämmer med min egen tro, den jag är, då är det dags att lämna.
Tveka inte inför begreppet makt. Demokrati, folkstyre utgår från att alla människor utövar den makt, det inflytande man har. Till syvene och sist så är det de som har en kraft som kommer inifrån och som känner sig själva som har förmågan att påverka mest.
Det är inte retoriken – det är målet
Möten är något som uppstår mellan människor i kommunikation. För ett ömsesidigt givande och tagande – lärande så behöver de som möts vara på samma nivå. Bara på samma nivå kan man mötas. Är det så att retorik kan göra mötet ojämlikt, eller mer jämlikt?
När det gäller kommunikation tycker jag att det viktigaste är budskapet, inte formen. Ibland tar formen överhanden, men kanske är det vanligare att budskapet tar över på ett sätt som gör att vi glömmer bort att det finns en mottagare. Det finns så många kunniga människor som inte når ut.
Jag tittar som många andra på TV-programmet Så mycket bättre. En av artisterna är Olle Ljungström. På hans dag fick vi bl.a. veta att hans låtar ofta startar med en textsnutt. Inget konstigt med det, men jag uppfattar det som att det i förlängningen betyder att språket blir överordnat betydelsen. Jag och min far om pappan som begravs – men Olles pappa är i livet. En apa som liknar dig bygger på ett skällsord osv.
Jag gillar Olle Ljungströms låtar, men för mig känns det konstigt och känslolöst med musik som inte är byggd på ett budskap.
Annat är det med retorik. Aristoteles beskriver retorik som konsten att finna det som i varje situation är ämnat att övertyga. I fokus är budskapet!
I förra veckan gick jag på en retorikkurs med Camilla Eriksson på Retorikiska. Det var mycket givande och för dig som vill få detta i en helhet så rekommenderar jag boken Retorikiska.
Några reflektioner som jag fastnade för;
- Tänk på att mottagaren ska lägga sista pusselbiten själv
- Dina argument för något ska vara fem till nio stycken
- Lägg upp din argumentation med mycket ja innan nej
- Beskriv motargumenten abstrakt och otydligt
- Humor är bra för minnet
- Logos vädjar till förnuft och fakta
- Ethos definierar en talares trovärdighet
- Pathos handlar om hur starka känslor en talare väcker hos sina åhörare
Att konstsätta språket med tex anaforer (börjar på samma sätt), epiforer (slutar på samma sätt), trikolon (att trappa upp argumentationen i tre steg), refractio (mångtydiga ord), noëma (omgjorda ordspråk och andra fasta fraser), metaforer (bilder) och allitteration (börjar på samma bokstav) är alla sätt att få budskapen att sätta sig tydligare.
Ibland kan jag riktigt känna att jag får till en text eller ett tal. Kanske har jag då använt retoriska grepp? Vore kul att analysera det.
Sen kan man ju fråga sig om man ska lägga sig vinn om att framstå på ett annat sätt än man är?
Är det en typ av manipulation?
Eller är retorik möjligheten att faktiskt framstå såsom man är?
Mattias Jansson
Öppen, personlig och medskapande
Människa, pappa, man och Katrineholms kommunchef - i den ordningen så lever jag mitt liv!
