Archive for september 2010
Lönen som hämmar kreativitet
Jag skrev igår ett inlägg Lön som drivkraft eller motkraft som väckte flera reaktioner.
Thomas Selig skriver
Daniel Pink, som i likhet med många andra forskare säger att lön och ”förbättringar av verksamhetens effektivitet, produktivitet och kvalitet” inte står i något samband, annat än när det gäller rent mekaniska (dvs s.k. ”okvalificerade”) jobb.
Hasse skriver
Att enbart värdera en löneförändring utifrån något som kan vara negativt för måluppfyllnad och utveckling kan skapa ett klimat där man motarbetar uppdragsgivaren och levererar saker som ger nöjda intressenter och missnöjda uppdragsgivare för egen vinnings skull. Blir enligt mig fel krafter som styr i ett sådant läge.
Petter Hellmin tipsar om nedanstående film
Simon Zetterberg framför
Problemet är att lönen inte speglar vår prestation. Lönen ökar endast motivationen tills lönen upplevs som skälig + lite till. Efter det visar forskning att lönen inte ökar prestationen, snarare sänker den. Sorry
Så låt oss se filmen, som också finns som ett längre Ted-talk, tack Thomas Selig.
Jag gillar Daniel Pink och jag gillar detta klipp. När jag ser det så hämnar jag i en känsla av att jag och vår lönepolitik kanske styr fel.
Kortfattat så menar Daniel Pink att drivkrafter för kreativa arbeten måste vara interna drivkrafter som ger inre motivation. Yttre drivkrafter, som ex lön fungerar som drivkraft för fastställd produktion som utförs i konkret handling.
Vidare menar Daniel Pink att motivation skapas av
- Autonomi – självbestämmande
- Mastery – att bli bättre på hantering av meningsfulla saker
- Purpose – att det vi gör har mening
Jag tror att han har helt rätt i sin analys.
En ledare stimulerar medarbetarnas egna, inre drivkrafter.
En chef stimulerar de yttre motivationsfaktorerna såsom lön.
De flesta av våra uppgifter i kommunen är av sk heuristisk karaktär och kräver kreativitet och därmed inre drivkrafter och egen problemlösning.
Chef är en formell befattning som innefattar vissa delar av konventionellt ledarskap. En viktig del av chefsskapet är styrning. En chef fattar beslut åt någon annan i en viss riktning.
Att vara en ledare är något man förtjänar. Att vara en ledare innebär båda att påverka andra och att påverkas själv. En ledare påverkar andra att själva fatta beslut i en viss riktning.
Båda delarna behövs. Men tänk om det är så att chefsskapet motverkar ledarskapet?
I Utvecklande Ledarskap skiljer vi på låt-gå ledarskap (icke-ledarskap), konventionellt ledarskap (chef) och utvecklande ledarskap (ledare). Det som är fascinerande är att om man minskar chefsskapet så ökar uppfattningen om ledarskapet och vice versa.
Det skulle tala för att om vi slutade använda lön som styrmedel så skulle vårt positiva ledarskap öka i enlighet med Daniel Pink´s tre punkter; själbestämmande, förbättring och mening. Kanske är det så?
Jag tror att det går att kombinera. Vår lönerörelse handlar inte om att arbeta med ackord. Jag tror att det går att använda långsiktiga kriterier för lönesättning som premierar effekterna av motivation. Som alltså ger en formell kvittens på att du har lyckats använda inre drivkrafter för att nå ett mål. Att inte utvärdera enbart vilka aktiviteter du gjort, utan hur måluppfyllelsen är och uppfattas av dem vi är till för.
Det är inte det ena eller det andra.
Vad tycker du?
Lön som drivkraft eller motkraft
Just nu är vi uppe i en intensiv period med lönesamtal. Det är viktigt att detta sker på rätt sätt utifrån fastställda princper som styr åt rätt håll. I kommunal sektor så tycker jag att vi har en bra inriktning för lönepolitiken. De flesta löneavtal innehåller följande skrivning.
Lönebildning och lönesättning ska bidra till att arbetsgivaren når målen för verksamheten. Lönen ska stimulera till förbättringar av verksamhetens effektivitet, produktivitet och kvalitet. Därför ska lönen vara individuell och differentierad och avspegla uppnådda mål och resultat.
Lönen ska alltså användas som en drivkraft för att prestera i enlighet med verksamhetens mål. Målen är satta av våra förtroendevalda, som representanter för medborgarna. Löneprocessen i kommunen ska således göra att du som medborgare får det du vill och valt.
Hur skapar vi då system som gör att det fungerar?
Idag är vi, enligt min uppfattning relativt bra på individuell lönesättning inom våra arbetsgrupper. Utmaningen är att styra det samlade arbetsgruppsresultat.
På kommunledningsförvaltningen har vi under flera år utvärderat vår verksamhet mot vår uppdragsgivare och mottagare av vår service. Lär mer på Vad tycker andra om oss och vad tycker vi om hur vi har det?
I år tar vi det ett steg längre. Vi fördelar löneutrymmet så att de kontor som är mest uppskattade av dem vi är till för får mer löneökningsutrymme än andra. Vi gör detta för att använda lönen som drivmedel för kundfokus.
Vanliga invändningar äratt mottagaren har fel förväntningar, att resurser saknas och att frågor är missuppfattade.
Vi bortser från det just nu. Det finns alltid förklaringar till varför saker är som de är, men det är inte ursäkter.
Vår framgång måste i första hand bestämmas av dem vi är till för – det är vår prestation att de är nöjda.
Vår lön ska spegla vår prestation.
Mångfald är klokskap
Idag skriver Hanne Kjöller (HK) kärnfullt och klokt på Dagens Nyheters ledare – signerat om Mutbrott: Lika barn mutas bäst. Läs den!
Jag tror att HK är inne på något väldigt viktigt som skulle kunna sammanfattas med att likriktning ger enfald. Det är bara genom att få in nya impulser som vi kan växa och fatta kloka beslut.
Mångfald är grunden för att kunna tänka nytt. Strategin för att ta del av olikheter kan skifta. Jag skrev igår om Öppna din värld för intryck! som kan vara ett sätt. Det handlar om att våga vara öppen mot ”slutkund”.
När det gäller dem du har närmast digi vardagen så blir mångfalden också avgörande. Men här finns också andra problem. Det finns en dragning, tror jag, hos många människor att välja att omge sig med människor som är lika en själv. Om man dessutom är chef så finns maktaspekten med och ger i sig en vilja att vara till lags.
HK är ute efter mångfald hos upphandlare och sätter samman upphandlarnas likriktning med motpartens. För om man som ledare inte får avvikande intryck från dem som är närmast så kan man kanske få det från kunden eller motparten. Om allt detta saknas så kan beteenden utvecklas som för oss som står utanför verkar helt absurda, men som i det som är de inskränktas världs förstås är helt rationella.
Öppna din värld för intryck!
Om du lyssnar på råd från förstå-sig-påare om media, eller för den delen om offentliga uppdrag överhuvudtaget får du ett gemensamt råd. Strategin för att klara ledningsuppdrag är avskärmning från omgivningen.
Du råds att bestämma dig för vilken roll du har, vem du ska utvärdera dig emot och du ska inte lyssna på allt som skrivs.
Det är säkert bra råd, men du förlorar några viktiga saker.
Om du slutar lyssna på omgivningen och bara på dem som är nära får du ingen avvikande input.
Om du inskränker vilka du kommunicerar med får andra ingen förståelse för dina vägval, eftersom ingen vet vilka problem du brottas med.
Jag väljer att vara öppen.
Öppenhet ger sårbarhet, men det är det värt!
Att stjäla det utmätta

Härom dagen läste jag Richard Swartz kolumn Stulen tid är förlorad i DN.
Richard Swartz skriver ofta tankvärda artiklar och denna gång tar han upp tiden som värde. Om du har tagit tid från någon så är det omöjligt att ersätta.
Stöld är
Men man kan ju inte tillägna sig någons tid genom att inte respektera den. Den kommer inte den sena personen tillgodo.
Tiden är utmätt för oss alla och bör därför hanteras med respekt. Man kan av kommentarerna på DN utläsa det intressanta att vi bör ha en beredskap för att punktlighet inte alltid följs. Beredskapen består i att använda väntetiden till något bra. Det tar jag med mig. Man kanske alltid ska ha en reflektion eller en bok på nära håll?
Idag hade jag ett samtal med en medarbetare. Medarbetaren kom fem minuter för sent. Vi diskuterade service och tid. Att säga nej kan vara en god service, om tid inte finns just då. Det är respekt.
Det finns ett talesätt som lyder.
Varje gång jag väljer något så väljer jag bort något annat.
Gott så, så länge jag enbart väljer bort det som är mitt. Men min tid är min och din tid är din.
Fem deviser om ledarskap #5 – All förändring börjar med mig själv
Ledarskap är att påverka och påverkas. Min vision som ledare och kommunchef är “Vi är vår värld” – som för mig betyder det att vi var och en ser vår del och tar ansvar för vårt bidrag till det gemensamma. Jag har utifrån detta fem motton som jag försöker leva vid som ledare och således också som människa.
All förändring börjar med mig själv
Jag tror att förändring börjar med en vilja att förändras. Förändringen måste ske i förhållande till en omvärld, en input för ditt val om förändring. Det kräver en öppenhet för feedback från andra och en vilja att ge ärlig, konstruktiv feedback. När jag är öppen kan jag känna mig sårbar. Sårbarheten kan leda till att jag sluter mig och bestämmer mig för att min ska min öppenhet och således min förändringsvilja.
Den enda människa du förfogar över är dig själv. Det är så lätt att tro och hoppas på andras förändring. När du förändras så bidrar du till förändring.
Mycket tid som ledare, medarbetare och människa kan gå åt till att fundera på vad andra borde göra – det är bortkastad tid. I dialog med andra så försök alltid att se din del och bidra till att dialogparten ser sin.
All förändring börjar med dig själv! – All förändring börjar med mig själv!



